Inlägg

Visar inlägg med etiketten revyartist

Gycklaren Järrel

Bild
Redan som liten gosse kunde Stig Ohlsson (som han hette då) recitera långa dikter utantill. Han läste Fröding för tanterna på Krukmakargatan så de smekte hans guldlockiga huvud och förutspådde att lille Stig nog blir präst en vacker dag. Det blev han nästintill. Han blev skådespelare. Samt med tiden stadsbud, pokerhaj och hedersmedlem av Svenska Biografägarförbundet.  Under gymnasieåren på Södra Latin i Stockholm blev han medlem i en teateraktiv förening. 1929 kom han in vid Dramatens elevskola och tog sig efternamnet Järrel. Han debuterade 1931 hos Gösta Ekman d.ä. på Vasateatern där han fick slita hårt under fyra säsonger. Sitt genombrott fick han på Blancheteatern som kallblodig mördare i thrillern "Måste".  Stig Järrel (1910-1998) Första filmrollen kom 1935 i Edvard Persson-filmen "Larsson i andra giftet". Järrel blev en av våra största filmaktörer, det blev totalt 133 filmroller. "De flesta filmerna var faktiskt inte nödvändiga. Man borde få skadestånd för

Sven Slättengren - Värnamos revypappa!

Bild
Sven Slättengren tillhörde den där lilla klicken av lokala revyaktörer som även lyckades nå berömmelse utanför hembygden. Under närmare 30 år var han den drivande kraften bakom Värnamorevyn i mörkaste Småland. Han blev också känd som en skicklig imitatör. Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Lasse Holmqvist, Jonas Hallberg, och Janne "Loffe" Carlsson var några av alla de gubbar han ofta hade på stämbanden när det begav sig. Inte lade han ner särskilt mycket tid åt att öva på sina imitationer heller, rösterna bara fanns där. Sven var en naturbegåvning helt enkelt. Åsa-Nisse var en gubbe som gjorde intryck på honom redan i barndomen. När de populära filmerna vevades på biografen i Värnamo satt Sven i salongen och snart kunde han säga "he he" och låta precis som Åsa-Nisse till sina föräldrars och syskons omåttliga förtjusning. Sven Slättengren (1943-2020) Bertil Perrolf upptäckte Sven när han sände sitt populära radioprogram "Skivor till kaffet" från Gnosjö. Result

Lille Grethe - en av Norges största stjärnor!

Bild
För en stor del av den norska befolkningen kommer Grethe Kausland alltid att vara ihågkommen som "Lille Grethe", Norges största barnstjärna genom tiderna. Hon levde större delen av sitt liv på scenen, gjorde debut redan som fyraåring. Vid åtta års ålder sjöng hon in sin första platta "Teddyen min" som sålde i 100 000 exemplar. Redan som liten hade hon jazzrytmen i blodet och trots sin barnröst kunde hon swinga som en vuxen jazzsångerska. Grethe filmdebuterade 1957 i "Smugglere i smoking" och hann göra ytterligare fyra filmroller under 1950-talets slut. Så tog hon klivet in i vuxenvärlden och ville inte längre syssla med showbusiness, hon skulle bli hemmafru. 1972 övertalades hon att göra scencomeback. Tillsammans med den svenskfödde sångaren Benny Borg ställde hon upp och tävlade för Norge i Schlagerfestivalen med låten "Småting".  Sedan hörde Lennart Hyland av sig! Grethe Kausland (1947-2007) I den svensk-norska omgången av "Hylands hörna&q

Några ord om Stefan Ljungqvist

Bild
Den folkkäre artisten Stefan Ljungqvist från Göteborg har gått bort. Han blev känd i slutet av 1960-talet som Trubadur X. Namnet fick han vid en visafton på Röhsska museet i Göteborg, arrangören hade glömt bort hans namn och skrev ett stort X på affischen.  1972 blev Stefan årets sensation på Västerviks visfestival. Två år tidigare hade han gjort succé som Carl Michael Bellman i Bellmanspelen i Stockholm.  Stefan Ljungqvist var en våra allra finaste vissångare som kunde sjunga allt från skrattretande burlesker av Ruben Nilsson och Hisingspoeten Ture Ivar Dahlberg till finstämda Taube-visor. Ingen annan artist har kunnat tolka Lasse Dahlquists visskatt med sådan go känsla som Stefan. Den som hört honom sjunga "Morfar har berättat" förstår vad jag menar. Stefan Ljungqvist (1948-2023) Mest på skoj sökte han till scenskolan i Göteborg, operalinjen. Han blev antagen och fullföljde utbildningen. När han sedan fick chansen att vidareutbilda sig i operavärldens verkliga centrum - Sal

Tomas von Brömssen 80 år

Bild
Det finns inte många genuina clowner längre. Clownen - han som har allt: poesin, tragiken, skrattet, tårarna.  Men Tomas von Brömssen finns tack och lov, idag fyller han 80. Hipp, hipp, hurra! Med en fot i buskisen och en fot i den "seriösa" teatern borde han kanske stå lite vingligt. Tomas står mycket stadigt. Han har letat sig djupt in i både publikens och kritikernas hjärtan. Han var något av en klassens clown i skolan, i lumpen härmade han furirer så att polarna nästan skrattade på sig i tvåvåningssängarna. När det var dags att plugga till lärare på Högskolan kunde han omöjligt avstå från spex och studentteater. Kamraterna såg till att han hamnade på scenskolan i Malmö istället.  Debutrollen var som förste älskare i Shakespeares "En midsommarnattsdröm". Det blev fyra år i Malmö innan han kom hem till Göteborg 1973. Hoppade rätt in i Stadsteaterns skolteatergrupp och skrev tillsammans med Ola Lindegren barn- och ungdomspjäsen "Rycket". Den höjdes till s

Holger Höglund - en gravallvarlig komiker!

Bild
Skådespelaren Holger Höglund hade två stora tillgångar: En rapp replik och ett gravallvarligt ansikte.  Han var en lysande komiker i den lågmälda stilen. Han började sin karriär som trumslagare på Haga nöjesfält i Stockholm 1928, men han blev tvungen att sluta i orkestern eftersom ingen ville dansa. Folk stod bara i ring kring den allvarlige men rolige batteristen.  1929 kom han i kontakt med den jämnårige Gus Dahlström. De två bildade en komisk duo, "Bror min å ja", som så småningom bytte namn till "Gus & Holger".  Tillsammans medverkade de i ett otal filmer, revyer och varietéföreställningar på Casino, Scala och China.  Holger Höglund (1906-65) Det finns flera anekdoter om den kvicktänkte Holger Höglund, den kanske mest kända är när han fick ett telefonsamtal från en man på Taxeringsnämnden som hade vissa synpunkter på Holgers deklaration.  "Herr Höglund har gjort avdrag för femhundra kronor smink. Kan det vara riktigt det?" Holger fann sig genast: &

Git Gay - en glittrande primadonna!

Bild
Git Gay var primadonnan som värnade om lyx, flärd och raffinemang. En stor personlighet: positiv, begåvad, självmedveten, skrockfull och med glimten i ögonvrån. Från början hette hon Birgit Holmberg och kom från Karlshamn. Föräldrarna var inte särskilt förtjusta i dotterns artistdrömmar. Sålunda tyckte de inte att dottern skulle använda sitt riktiga namn om hon nu skulle syssla med något så lättsinnigt som revyer.  Birgit hittade på artistnamnet Git Gay = Gittan Glad. Föräldrarnas önskan var att Birgit skulle bli konsertpianist. Hon började studera vid musikkonservatoriet i Malmö, men sedan hon vunnit en amatörtävling i Köpenhamn var det mer eller mindre slutspelat på pianot. Git Gay (1921-2007) I mitten av 1940-talet fick hon engagemang i Dubbel-Olle Ohlssons och Sigge Hommerbergs sommarrevy på Victoria i Malmö och gjorde succé. Hon sjöng och vickade så förföriskt med höfterna att pågarna i salongen höll på att trilla av stolarna. Snart fick hon jobb i Stockholm där hon uppträdde i re

Den fryntlige Sune Mangs

Bild
Kände ni till att den fryntlige komikern Sune Mangs var en framstående gymnast i sin ungdom? Hans specialtrick var att gå på händer och lägga benen bakom nacken. Han drömde om att bli elitidrottare eller kanske cirkusartist. Han kom från Österbotten i Finland men hamnade i Sverige redan som åttaåring. Här blev den en gång så tränade gymnasten en av våra tyngsta och mest folkkära scenpersonligheter. Teaterbiten blev han redan som barn, han hade bland annat gestaltat Tommy i "Pippi Långstrump". Men det dröjde ett tag innan teaterkarriären kom igång på riktigt. Först jobbade han som hisspojke på Sidenhuset, sålde kläder på Pub, putsade nysilver på NK samtidigt som han tog teaterlektioner på kvällarna. Sune Mangs (1932-94) Riksteatern gav honom några småroller och fler blev det på motsvarigheten Landsteatern i Finland. Första ljusglimten var en revyroll på Lilla Teatern i Helsingfors där han gjorde en uppmärksammad Chaplinparodi. Tillbaka i Sverige hamnade han hos Rune Ek i Uppsa

Emy Hagman - en riktig Ada!

Bild
Emy Hagman tillhörde de verkligt stora glädjespridarna på scen och film. Hon möttes alltid av jubel när hon gjorde entré. Det är få artister förunnat att känna publikgensvaret så starkt som Emy fick göra. Hon var göteborgska långt in i själen och hennes humor var mycket starkt göteborgsinfluerad. Inte var det undra på att Emy Hagman fick gestalta Ada mot Åke Söderblom som Kal i filmen "Vi Masthuggspojkar" 1940. Emy Hagman (1906-76) Det var i Göteborg hon scendebuterade som 17-åring. Det skedde i "Utställningsrevyn" på Liseberg öppningsåret 1923. 1925 fick hon sitt första engagemang hos Karl Gerhard. Hon kom att följa honom genom åren fram till hans sista revyer på Lorensbergs Cirkus. Hennes munviga fiskmånglerska Berta Blomqvist blev en återkommande figur och år efter år en av revyns komiska höjdpunkter. Hon medverkade i många långfilmer av det lättsammare slaget bl.a. "Halta Lottas krog", "Bröderna Östermans huskors" (där hon gestaltade huskorse

Kändispappan Hans Wahlgren

Bild
Det är lätt att glömma bort att Hans Wahlgren inte bara är pappa och morfar till en rad framgångsrika barn och barnbarn, han är en utmärkt skådespelare och estradör också. Med ett par skådespelande föräldrar föddes han rakt in i yrket: "Jag har aldrig gått till teatern. Jag har bara aldrig kommit därifrån" , har han sagt i intervjuer. Efter studier vid Gösta Terserus teaterskola blev det Dramatens elevskola och därefter engagemang vid Folkteatern i Göteborg. Han slog igenom i filmen "Raggare" 1959 där han spelade mot sin blivande hustru Christina Schollin, paret blev tonårsidoler. Hans Wahlgren Men det höll på att sluta illa, "Raggare" hade kunnat bli Hans Wahlgrens sista film. I en scen skulle Hans, som spelade den snälle Lasse, rädda Bibban (Christina Schollin) ur en kraschad bil sedan hon försökt köra ihjäl sig. Bilen skulle börja brinna men det ville inte ta sig. Filmteamet hällde på mer och mer bensin.  Då hände det, bensinångorna exploderade. Tryckvå

Brita Borg - en mörk alt som kunde allt!

Bild
Det är många som fallit pladask för Brita Borgs djupa altröst. Det gjorde till exempel Karl Gerhard när han mötte henne för första gången i Idéons foajé. Povel Ramel beskrev henne som "textförfattarens önskedröm personifierad" . Brita Borg kunde som få nita fast varje stavelse i en sångtext.  Brita växte upp på Söder i Stockholm, Timmermansgatan närmare bestämt. Hon var yngst bland åtta sjungande syskon. Oktetten av ungar täckte alla röstlägen från bas till sopran.  1943 kom hon med bland de musikaliska ungdomarna i "Vårat gäng" och tre år senare bildade hon sångkvartetten Flickery Flies tillsammans med blivande maken Allan Johansson. I den här vevan inleddes också samarbetet med Povel Ramel. Tillsammans drabbade de radiolyssnarna med "Föreningen För Flugighetens Främjande", "Fyra kring en flygel", "Jakten på Johan Blöth" och allt vad de hette. Brita Borg (1926-2010) 1952 kom den första Knäppupprevyn "Akta huvet" som blev star

Några ord om Gittan Kjell

Bild
Gittan Kjell från Uddevalla gick bort för några månader sedan i en ålder av 86 år. Hon har av många utnämnts till en av Sveriges mest begåvade och fullfjädrade revyamatörer. Karriären startade i Aktiv Ungdoms nyårsrevy i början av 1950-talet. Hagge Geigert upptäckte henne och hon var med i hans första nyårsrevy i Uddevalla 1955. Gittan blev Hagge trogen i 15 år och fick jobba tillsammans med storheter som bl.a. Anita Lindblom, Nils Poppe, Git Gay, Gunnar Wiklund, Brita Borg och Georg Adelly.  Hon gifte sig med Dag Göransson, även han aktiv revypappa i Uddevalla. Hon fick tre barn, men trots sina visiter på BB-avdelningen lyckades hon genomföra sina revyföreställningar. - Gittan är tidsinställd , sade Hagge när han raljerade över trebarnsmammans aktivitet. Yngste sonen Ola föddes bara 24 dagar före en revypremiär, men Gittan var med på scenen när ridån gick upp. Under några somrar turnerade hon med Klangerevyn i folkparkerna. Hon var primadonna i Skaraborgsrevyn och i maken Dags Uddeval

Den frodiga Sonja Hildings

Bild
Sommaren 1974 anordnade GT (Göteborgs-Tidningen) lotteriet "Ring så spelar vi". Priset var gratisunderhållning med den frodiga sångerskan Sonja Hildings.  Sonja fick fara runt som en skottspole mellan olika tillställningar, det var 50-årskalas, bryggdanser, kafferep, syföreningsmöten, barnkolonier, bröllop och förlovningsfester m.m. Alla ville få en bit av Sonja som hade förmågan att liva upp humöret på vilken publik som helst med sin sång och sitt dragspelande.  Hon föddes på Gotland som Sonia Hildingsson, flyttade till fastlandet och utbildade sig till kallskänka. I slutet av 1950-talet slog hon ner sina bopålar i Köping, där träffade hon komikern och crazykillen Bernt Dahlbäck och så var gruppen Gårunt Show igång.  Det finns många varianter på hur namnet kom till, det här är Sonjas egen story: Gruppen hyrde en replokal som de tappade nyckeln till. För att komma in blev de tvungna att gå runt bakvägen. Dom sa alltid "Gå runt du"  till varandra.  Det var Bernt och

Lasse Krantz - en kolerisk karaktärskomiker!

Bild
Lasse Krantz (1903-73) är idag bortglömd av de flesta. På sin tid var han en av Sveriges allra största revyskådespelare. Han fick ofta omnämnandet karaktärskomiker för sina väl utmejslade figurer. Han började som elev vid Svenska Teatern 1921 och framträdde sedan på de flesta av Stockholms revyscener.  I unga år var han en populär kuplettsångare och charmör, han lanserade bland annat "Strö lite rosor på den väg vi vandra" redan 1928. Han blev synnerligen uppskattad ute i landets folkparker och hade en förmåga att få med sig publiken som få andra. Under 1940- och 50-talen var han den stora stjärnan i Paddock och Pernes revyer på Scalateatern. Framför allt gjorde han succé med sina många damimitationer - Anna Lans, Karin Kavli, Greta Garbo och Zarah Leander - var några av hans "offer". Det sägs att Krantz var egensinnig och svår att regissera. Han gestaltade helst sina figurer efter eget huvud.  Privat levde han ensam i en Östermalmsvåning. Han avskydde barn och var d

Inga Gill - en repliksäker aktris!

Bild
En journalist beskrev en gång Inga Gill som en solros. En rund blomma som man blir glad av. Och visst blev man glad när helst man såg och hörde Inga Gill (1925-2000). Hon var förmodligen född till komedienne, festlig utan manus och stundom trots manus. Replikerna blev alltid snärtiga när Inga levererade dom, lika självklara som när en snickare slår i spik.  Men det började med dans. Som ung dansade Inga i Cullbergbaletten, men hon kände snart att hon behövde orden för att kunna uttrycka sig ordentligt. Dansösen Gill gick till talscenen och det blev alla möjliga scener: Nyan, Riksteatern, Lillan, Oscars, Intiman, Folkan, Vasan och Göteborgs stadsteater.  Hon kom aldrig in på Dramatens elevskola trots att hon försökte tre gånger, hon fick hålla till godo med Koblancks teaterskola istället. Där fick hon höra av lärarna: "Du kan kanske få det lite motigt i början med ditt utseende, men hänger du bara med till fyrtio ska du få se..." När hon blev fyrtio hade hon gestaltat både Tjo

Barbro Sjöberg - först med "Eviva Espana"

Bild
Barbro Sjöberg från norrländska Råneå hade tänkt sig att bli flygvärdinna, men kärleken till musiken tog överhanden.  I tonåren flyttade hon till Göteborg där hon slog sig ihop med fem andra flickor och bildade gruppen Julie Cockforster. Namnet hade de sett på en tunnelbanestation i London.  I två och ett halvt år spelade de på popgalor. Orkestern Five Sweeds blev nästa steg i karriären, med dem sjöng hon i tre år.  Five Swedes var populära även om en eftertraktad svensktoppsplacering uteblev. Dom testades till listan men hamnade på en elfteplats, precis under strecket. Barbro hade även otur med låten "Eviva Espana". Hon var faktiskt först med den i Sverige. Melodien hade hon fått från Tyskland, hon skrev själv en svensk text till den. Hon trodde att hon var ensam om låten och gjorde sig därför ingen brådska med att spela in den på grammofonskiva. Men även Sylvia Vrethammar hade fått tag på den och hennes inspelning blev en dunderhit.  Barbro fortsatte att glädja publiken med

Rolf Bengtson - en trumpen komiker!

Bild
"Har´e vart nåt?"  Kommer ni ihåg den bevingade repliken? Det var Rolf "Roffe" Bengtson som levererade den i en av sina minnesvärda monologer. Rolf Bengtson kom från Malmberget i Gällivare socken, samma ort som sett skådespelaren Stig Järrel, kompositören Bo Nilsson och skulptören Berto Marklund födas.  Roffe valde revyvägen. Han började med att ta 10 stepplektioner, sedan tyckte han att det fick räcka med utbildning. Han fick så småningom engagemang i Klangerevyn som han turnerade med i folkparkerna under 10 år. Sedan blev det nedslag hos Knäppupp, Boulevard och Casino. En butter och trumpen framtoning blev hans speciella signum som komiker. Själv kallade han sin humor för ett resultat av den "storsvenska glädjelösheten". Rolf Bengtson nådde den positionen att han i stort sett bara behövde visa sig på scenen, glappa lite med dubbelhakorna och mullra lite med stämbanden för att publiken skulle vika sig av skratt. Rolf Bengtson (1931-76) 1962 kom han till K

Maritta Marke - näktergalen från Tomelilla

Bild
Den i särklass snyggaste grebban i Tomelilla på 1920-talet var dotter till stinsen i Hurva och hette Margit, men kallades Maritta. Hon hade tänkt att bli sjuksköterska men tyckte det var roligare att roa patienterna än att sköta om dem på annat sätt. Hon läste högt ur böcker och sjöng för dem och det sägs att hon förlängde deras liv med många goda skratt. Då hade hon redan fått smak på teater efter att ha spelat revy i Malmö. 1926 kom Maritta till Stockholm där mästaren Gösta Ekman d.ä. så småningom tog hand om henne och lärde henne scenens ABC. Framför allt blev hon tvungen att lära sig att prata rikssvenska och tala högt dessutom. När det blev för mycket skånskt mumlande grep Ekman efter en linjal, slog henne på fingrarna och röt: "Din förbannade NATTSTIFTSAKTRIS!" Därefter kunde ingen klaga på Maritta Markes hörbarhet. Maritta Marke (1905-83) är förmodligen helt bortglömd idag, men när det begav sig hörde hon till de mest älskade, uppskattade och utskrattade aktriserna ino

Douglas Håge - monologernas mästare!

Bild
Douglas Håge (1898-1959) var en av landets mest kända skådespelare, dels genom en lång teaterbana, dels genom att han framträdde inte bara på de fasta scenerna utan också gladde landsortspubliken under turnéer med Riksteatern, i folkparkerna, hördes i radio och sågs i många filmer. Han började lite smått med amatörteater hemma i Göteborg. Bröt upp från sitt jobb som lagerbiträde för att följa med på en folkparksturné, där han sökt engagemang genom att spela upp en monolog ur "Värmlänningarna". Teaterdirektören tog ett huvudvärkspulver och skickade hem honom. Men redan dagen därpå fick teaterdirektören manfall i ensemblen och Håge inkallades och togs till nåder.  Någon teaterskola var det aldrig tal om, sina läroår fick han på Vasa Teater i Finland där han placerades i drama, operett och revy. Det var som revyartist han blev populär, först på Folkets Hus Teater hos Ragnar Klange och senare hos Kar de Mumma på Blanche. Douglas Håge visade sig vara en oerhörd tillgång som monolo

Carl-Axel Elfving - en kul krumelur i kanten!

Bild
Carl-Axel Elfving från Härnösand drömde om att bli präst men blev skådespelare istället och en av de flitigast förekommande krumelurerna inom svensk film.  Han kom till Stockholm i början av 1940-talet och revydebuterade på Casino 1945. Då hade han lagt prästplanerna på hyllan och bytt ut läroböckerna i grekiska mot teaterstudier hos Gösta Terserus. Präst blev han ändå så småningom, i Janne Halldoffs film "Rötmånad", en av de få icke-komiska roller han gjorde under sin långa karriär. Carl-Axel Elfving (1920-88) Efter Casino blev det åtta säsonger i Scalarevyn, turné med Svend Asmussen, engagemang hos Karl Gerhard, gästspel hos Knäppupp, två säsonger i Hommerbergrevyn i Malmö, Hagge Geigerts revy i Göteborg samt en period vid Stockholms stadsteater. I Svenskt filmskådespelarlexikon breder Elfving ut sig över en hel sida, drygt 70 roller blev det. Han fick mestadels göra de där små namnlösa rollerna i marginalen t.ex. "en rekryt", "ett blomsterbud", "en