Nöjesvirveln

Det är examensdag på Ömans kommunala samskola med Sigge Fürst som den snälle rektor Kuno Lundin och Martin Ljung som den sadistiske lektor Helmer Kotte. Bland eleverna märks bland andra Brita Borg som Svea - skolans fulaste flicka - och Ilselil Larsen som den vackra Göta. Så småningom förvandlas den elake lektor Kotte till den gode Don Quijote. Tillsammans med skolvaktmästaren Hugo Pansar, gestaltad av Hans Alfredson, avslöjar han ett hemskt brott, där naturligtvis den ärbaraste av alla visar sig vara skurken. Detta var den röda tråden i Knäppupps revymusikal "Lektor Kotte slår till" även kallad "Siv Olson". För manuset svarade Hans Alfredson och Tage Danielsson som här gjorde sitt första försök att skriva en helaftonsföreställning. Per Edström regisserade och dekoren skapades av Yngve Gamlin. Bland revyns guldkorn hittar man Brita Borgs härliga "Du är min tekopp", komponerad av Hasse och Tage på klangspelet Apollo. Här fanns ursprungsversionen av "Gu

"Krångel", en fransk fars av Francis Veber, spelades upp på Intiman i Stockholm säsongen 1971-72. Jarl Kulle både regisserade och spelade huvudrollen i detta stycke som enbart hade ambitionen att locka till skratt.  "Krångel" utspelar sig på ett hotell där en lejd mördare (Lars Lind) fått i uppdrag att från hotellrummets fönster skjuta en känd politiker. Problemet är att hotellrummet är dubbelbokat, där bor även en neurotisk övergiven äkta man, handelsresande i nylonskjortor (Jarl Kulle). Den ynklige mannen vill ha tillbaka sin fru (Anne Nord) som nu lever tillsammans med den unge psyköverläkaren (Bert-Åke Varg).  För att dra till sig uppmärksamhet klättrar Kulle omkring på hotellfasaden, vilket ställer till det för yrkesmördaren i samma rum, vilken inte vill ha polisens ögon på sig.  I ensemblen fanns också Arne Källerud i rollen som mördarens medbrottsling och Martin Ljung som hotellets uppassare. Farsen fick ett ganska svalt mottagande i pressen, kritikerna m

"Med buller och bång, flugighet och flygande tefat slog Povel Ramel knockout på göteborgarna i sin vilda musikaliska Knäppupp, som på fredagskvällen släpptes lös i Göteborgs gamla Cirkus. Tillställningen, som också kallas Akta huvet handlar om ungefär vad som helst, i den mån den handlar om någonting, och är sin upphovsman värdig från det hejiga programbladet till publikens hemgång i konstgjort ösregn". Så skrev signaturen S-m i Dagens Nyheter om Povel Ramels Knäppupp-premiär. Det är faktiskt på dagen 70 år sedan världens första Knäppupp, "Akta huvet", gick av stapeln i Göteborg. "Huka er gott folk! Här kommer farfar!"  ropade Povel när han gjorde sin hisnande entré åkandes på en stålvajer över publikhavet i den gamla cirkusbyggnaden.  "Akta huvet" blev en omedelbar succé som det talades mycket om. Här fanns den stiliga primadonnan Maj-Britt Thörn. Där fanns Martin Ljung som gjorde sin hypokondriske Viking, han som bar på en tegelsten därför att

Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter. Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984. Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen. Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera

"Modell 73" kallade Hagge Geigert sin nyårsrevy på Lisebergsteatern i Göteborg 1973. Brita Borg och Martin Ljung var årets stora affischnamn och övriga truppen bestod av Bernt Dahlbäck, Charlie Elvegård och Lena Bergqvist.  Hagge var knappast någon favorit hos teaterkritikerna, särskilt inte under det politiska 70-talet då han allt som oftast drev med den vänstervridna teaterkulturen. Det var ju Hagge som döpte om Göteborgs stadsteater till Pekingoperan.  Framför allt stockholmspressen älskade att sabla ner Hagges revyer. En av de allra giftigaste recensenterna var Bengt Jahnsson på Dagens Nyheter, (det var han som åkte på stryk av självaste Ingmar Bergman). 1973 års revy fick mer skäll än vanligt. "Brita Borg räddar Hagge från katastrof ", skrev Bengt Melin i Aftonbladet. "Hagge Geigerts nionde Lisebergsrevy går i sparsamhetens tecken. Det gäller såväl dekor och dräkter som orkester men också - tyvärr - infall och poänger. Jag kan bara finna ett nummer