Inlägg

Visar inlägg med etiketten operett

"Dollarprinsessan", Malmö Stadsteater 1966-67

Bild
"Dollarprinsessan" tillhörde en gång i tiden de verkligt stora operettsuccéerna. Efter urpremiären i Wien 1907 spelades den flitigt runt om i världen. Kompositören Leo Fall kunde efter succén sluta som kapellmästare och helt ägna sig åt att skriva operetter. "Dollarprinsessan" handlar om mångmiljonären John P. Couder som har en mycket bångstyrig dotter som han vill gifta bort. Själv föregår han dock med dåligt exempel... Det hela utspelas i New York och Kanada. 1966 spelades "Dollarprinsessan" för första gången på Malmö Stadsteater. Egon Larsson inte bara regisserade uppsättningen utan spelade också den manlige huvudrollen som dollarmiljonären. Hans dotter, dollarprinsessan själv, spelades av den folkkära operettaktrisen Sonja Stjernquist.  Subrettparet gestaltades av Arne Strömgren och Ing-Britt Stiber, två verkliga stöttepelare i Malmöensemblen under många år. En annan som utmärkte sig, inte minst för sin komiska talang, var Berit Kjerrman i rollen som B

"Can-Can", Stora Teatern 1966

Bild
Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf

"Wienerblod", Riksteatern 1973

Bild
Operetten "Wienerblod" var ett beställningsverk från Franz Jauner, teaterdirektör i Wien. Han ville göra en operett baserad på äldre och bortglömda kompositioner av Johan Strauss d.y.  Librettot skrevs av Victor Léon och Leo Stein. Operetten fick urpremiär i Wien 1899, en stor och påkostad uppsättning. Jauner trodde på en succé, men tyvärr blev "Wienerblod" ett fiasko. Jauner blev helt ruinerad på kuppen, det gick så långt att han tog livet av sig. Trots denna tragiska start lyckades "Wienerblod" så småningom erövra Europa. 1973 gavs den på turné i Riksteaterns regi. Einar Bergh, Elisabeth Assarsson, Björn Forsberg och Tore Knatten Andersson var några av namnen som upptog rollistan. Föreställningen fick premiär i Eskilstuna Folkets Park och fortsatte sedan genom landet.  Tony Kaplan i tidningen Arbetet var inte nådig i sin recension, han menade att uppsättningen lätt kunnat bli en skandal: "Nu inskränker sig det hela bara till att vara en sällsynt dål

"Viktorias husar", Folkparksteatern 1954

Bild
Paul Abrahams 1930-talsoperett "Viktorias husar" var ett pålitligt slagnummer för de många operettsällskap som lyckliggjorde folkparkspubliken förr i världen.  Styckets hjälte, ryttmästaren Stefan Koltay, lyckas rymma från ett sibiriskt fängelse samma morgon som han skall avrättas. Hans ungerska fästmö Viktoria tror att Koltay har stupat för länge sedan och har därför gift om sig med en amerikansk diplomat. Diverse äventyr och strapatser sker på väg mot finalen då Stefan och hans kära Viktoria till slut återförenas. I Folkparksteaterns uppsättning sommaren 1954 spelades Viktoria av Birgitta Glantz. Ryttmästaren gestaltades av den skönsjungande Nils Bäckström. Bertil Thiwång gjorde stor lycka i den komiska rollen som ryttmästarens kalfaktor. Josef Halfen regisserade och Birgit Cullberg stod för koreografin. Expressens recensent Yngve Flyckt var måttligt road av operetten: "Abrahams musik är vid det här laget tämligen vattnig men lever högt på ett par örhängen. Resten gör

"Greven av Luxemburg", Oscars 1980-81

Bild
Hösten 1980 gick Oscarsteaterns ridå upp för Franz Lehárs operettklassiker "Greven av Luxemburg". Den luspanke greven René tjänar en förmögenhet på ett tremånaders skenäktenskap med operasångerskan Angèle, som behöver bli grevinna för att, som adlig, kunna stiga till furstinna och hustru till den gamle välgöraren furst Basil. De många förvecklingarna bärs upp av smäktande valser, polkor och mazurkor. Claes Jakobsson, operettcharmör från Storan i Göteborg, spelade huvudrollen som greven. En del kritiker menade att den då 56-årige barytonsångaren Jacobsson var på tok för gammal för rollen som faktiskt är skriven för en ung tenor.  Louise Werner från Norrlandsoperan gjorde här sin Stockholmsdebut i rollen som den skönsjungande Angéle.  Här fanns pålitliga publikfavoriter som Lasse Lönndahl och Sigge Fürst. Många pressrosor fick Berit Carlberg i den komiska rollen som grevinnan Kokozow.  Den skicklige Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Mycket beröm blev det också f

"Läderlappen", Stora Teatern 1971

Bild
År 1971 fanns det fortfarande publikunderlag för en gammeldags operett med färggranna kostymer, prålig dekor, smäktande valsmusik och balett.  Stora Teatern i Göteborg presenterade Johan Strauss d.y:s "Läderlappen". Historien är klassisk med prinsar, grevar, grevinnor och tjänstefolk som förklädda hamnar på maskerad. I sista akten avslöjas den ena efter den andra och allt blir frid, fröjd och gamman. Regissören Josef Halfen hade försiktigt bearbetat texten tillsammans med Beppe Wolgers och Olle Adolphson. Tommy Jacobson, Desirée Edlund, Claes Jakobsson, Enzo Florimo, Monica Ivan och Rune Olson hade alla framträdande roller.  Gästdirigent var Klaus Tennstedt som med sin taktpinne lockade fram de mest undersköna toner ur solisternas strupar. Aftonbladets kritiker Åke Brandel höll dock inte med om det: "Det är i stor utsträckning illa beställt med Storan-solisternas sång. Peter Lindroos som den dumme Alfred, dras med en svårartad beläggning på sin tenor och dessutom är into

"Jungfruburen", Folkparksteatern 1956

Bild
"Jungfruburen" är ett av de mer djärva tilltagen i operettens historia. Den bygger helt och hållet på melodier av Franz Schubert och med Schubert själv och hans vänner som huvudpersoner i handlingen. Det är alltid befarat med viss risk att skildra en stor musikers levnad men operettmakarna Willner och Reichert lyckades väl. "Jungfruburen" eller "Das Dreimädlerhaus" som den heter på originalspråk hade urpremiär på Raimundteatern i Wien 1916 och sattes samtidigt upp i Berlin varefter den fortsatte sitt segertåg över kontinentens främsta operettscener. Birgit Cullberg regisserade "Jungfruburen" för Folkparksteatern sommaren 1956. I rollen som Schubert sågs Börje Backstad. Hannerl, wienerflickan som han förälskar sig i, spelades av det nya operettfyndet Berith Bohm.  Expressens Alf Thoor bevittnade turnépremiären i Eskilstuna: "Det var Birgit Cullberg som stod för regin, och hon tycker alldeles tydligt om Schubert. Hon har gjort en föreställning

"Behärska dig kvinna", China 1946

Bild
"Behärska dig kvinna" var namnet på en lätt och luftig engelsk musical comedy, en ordkonstellation som ganska fritt översattes till farsoperett med speciell betoning på första stavelsen. Det var 1941 som "Behärska dig kvinna" - eller som den hette i original "Lady Behave" hade urpremiär på His Majesty´s Theatre i London med Stanley Lupino i huvudrollen. Stycket utspelar sig i filmmiljö bland skådespelare, statister, regissörer och författare. På China i Stockholm spelade Nils Poppe den komiska huvudrollen som filmstatisten och stuntmannen Tony Merrick. Han drömmer om att få sitt genombrott samtidigt som han förälskar sig i den sköna filmskådespelerskan Bonnie Drew, gestaltad av Annalisa Ericson. Det var en stjärnspäckad ensemble som samlats på China. Lauritz Falk spelade en filmcharmör, Karl-Arne Holmsten en filmförfattare, Wenche Foss en stand-in. Rune Halvarsson var en kolerisk filmdirektör och Sigge Fürst en blodtörstig gangster. Farsoperetten gavs 95 g

"Nymånen", Centraloperetten 1948

Bild
Hos en kapten och skeppsredare i en sydamerikansk stat uppspåras en revolutionär bland tjänstefolket. Han blir dömd att återföras till sitt land och sätts ombord på fartyget Nymånen. Ombord befinner sig också  redan nämnda kapten med sin sköna dotter, som blir livligt beundrad av revolutionären. Vidare finns en del kvinnor på väg till skördearbete.  Det blir revolution på fartyget under resan och det bildas en koloni med bl.a. den föreskriften att alla kvinnor och män som finns till hands skall gifta sig. Revolutionären gifter sig med den tjusiga kaptensdottern, men mot hennes vilja. Fartyget styr till en öde ö, där kolonin blir bofast och lever och utvecklas. Revolutionären är ledaren och blir, sedan det intrigerats åtskilligt mot honom, av sin stat utnämnd till kolonins guvernör. Det visar sig att han i själva verket är en framstående adelsman. Operetten "Nymånen" av Frank Mandel och Oscar Hammerstein med musik av Sigmund Romberg, blev ett fullständigt fiasko vid urpremiäre

Programbolagets repertoar 1954-55

Bild
Se även: Malmö Stadsteaters repertoar spelåret 1948-49 Kungl. Dramatiska Teaterns repertoar 1986-87

Långköraren "My fair lady", Oscars 1959-61

Bild
Det låg spänning i luften när "My fair lady" hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm i februari 1959. Detta var den dittills mest påkostade uppsättningen i Oscars historia. Ensemblen bestod av 60 personer, dekoren var stor och avancerad med sina många tablåer, kostymtygerna fick direktimporteras från Frankrike och Schweiz och specialvävas i England. Bara en sådan enkel detalj som Higgins kofta fick köpas från England och flygas över till Sverige. Allt för lokalfärgen.  Musikalen "My fair lady" är baserad på Bernard Shaws komedi "Pygmalion" och handlar som bekant om hur språkprofessor Henry Higgins slår vad med sin vän överste Pickering om att kunna förvandla den fattiga blomsterflickan Eliza från Londons slumkvarter till en fin societetsdam.  Musikalens sångnummer har blivit odödliga klassiker t.ex. "Det vore välan fr underbart", "Med en gnutta flax", "I dina kvarter" och "Den spanska räven". På Oscars spela

"Oklahoma", Stora Teatern 1950

Bild
"Richard Rodgers operett Oklahoma har litet sent omsider kommit till Storan i Göteborg. Premiären på fredagskvällen tydde på att teatern får motse en ny succéstid utan bekymmer för nya program, och för ett par ungdomar betydde fredagskvällen ett definitivt genombrott i operettgenren" , rapporterade Expressen. "Oklahoma" var något nytt och annorlunda på operettscenen. Förklädda prinsar, ljuva prinsessor och struttiga grevar hade fått ge vika för andra miljöer med människor av annat slag. Här hamnade man bland söta farmarflickor och cowboys. Handlingen som utspelar sig i 1800-talets Oklahoma rör sig kring rasism och fiendskap mellan jordbrukare och cowboys. I centrum finns två kärlekspar: Curly och Laurey och Will och Ado Annie. Operetten är fylld av vilda dansnummer, revolvers, blänkande knivar och illusoriska slagsmål.  I Storans uppsättning spelade Arne Hasselblad och Berit Kjerrman Curly och Laurey.  "I Arne Hasselblad har teatern fått en förmåga, som hastigt

"Värdshuset Vita Hästen", Oscars 1948-49

Bild
Ralph Benatzkys "Värdshuset Vita Hästen" tillhör en av de mest älskade operetterna allt sedan urpremiären i Berlin 1930.  Det var där och då Max Hansen fick sitt livs roll som den förälskade överkyparen Leopold. Han lär ha gestaltat den bortåt 3 000 gånger under sin karriär.  När den populära operetten intog Oscarsteatern i Stockholm 1948 spelade Max inte bara Leopold utan svarade även för regin. Gurli Lemon-Bernhard spelade den förtjusande men bestämda värdshusvärdinnan Josepha, föremål för Leopolds envisa trånad.  Rollistan i övrigt befolkades av namn som bl.a. Inga Brink, Lauritz Falk och Hasse Funck.  Albert Gaubier stod för koreografin, Olle Olsson från Hagalund hade skapat en färgrik dekor och praktfulla kostymer som förde publiken direkt till Salzkammergut. Mikael Katz i Expressen rapporterade om en våldsam succéstämning på premiärkvällen: "Värdshuset Vita Hästen, sockersöt wienerromantik och schrammlande schuhplatterl - helt olidligt om det presenteras med vykort

"Glada Änkan", Oscars 1967-68

Bild
Franz Lehárs berömda operett om den stenrika änkan Hanna Glavari och greve Danilo Danilowitsch nådde Oscarsteatern i Stockholm för första gången den 22 januari 1907. "Glada Änkan" blev den 47 dagar gamla teaterns tredje operett efter invigningsprogrammet "Frihetsbröderna" och sedan "Lilla Hertigen". Änkan spelades då av Emma Meissner. Calle Barcklind gjorde greve Danilo. "Glada Änkan" blev en stor framgång och spelades 178 gånger, ett alldeles otroligt rekord på den tiden. Inte mindre än åtta gånger har "Glada Änkan" återkommit till Oscarsteatern i olika uppsättningar.  Hösten 1967 spelades titelrollen av den 25-åriga Berit Carlberg som blev den yngsta änkan genom tiderna. Hon ställdes mot den store Dramatenskådespelaren Jarl Kulle som gestaltade greve Danilo på ett sätt som ingen gjort tidigare. Bara hans första entré där han berusad raglar nedför en trappa var ett komiskt uppvisningsnummer värt biljettpengen. Isa Quensel stod för regi

"Candide", Stadsteatern Norrköping - Linköping 1980

Bild
Leonard Bernsteins operett/musikal "Candide" bygger på filosofen Voltaires satiriska roman med samma namn. Det är en historia full av äventyr och förvecklingar. Candide är en naiv ung man som undervisas av professor Pangloss att han lever i den bästa av världar. Han har förlorat sin älskade Kunigunda och reser jorden runt i hopp om att få henne tillbaka.  Den obotlige optimisten Candide färdas genom krig, jordbävningar, våldtäkter, skeppsbrott och diverse katastrofer. Budskapet i "Candide" är att skratta åt det politiska hyckleriet och odla den trädgård som kallas jordklotet. "Candide" floppade vid urpremiären på Broadway 1956, tiden var ännu inte mogen för den. Revanschen kom 1973 när den presenterades i omarbetat skick och blev en stor Broadwaysuccé.  Sverigepremiären ägde rum på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1980. I Torsten Sjöholms regi blev det en färgsprakande och påkostad uppsättning i bästa karnevalsanda.  Laurence Plumridge gestalt

Nakenchock på Storan - "Sköna Helena" 1951

Bild
Offenbach berömda operett "Sköna Helena" från 1864 bygger på myten om Helena av Sparta - den vackraste kvinnan i världen. Hon gifte sig med kung Menelaos men rövades bort av prins Paris till Troja vilket blev starten till det trojanska kriget.  När "Sköna Helena" gick upp på Stora Teatern i Göteborg 1951 med debuterande Kjerstin Dellert i titelrollen blev det en smärre skandal. Skandalen låg inte på det konstnärliga planet utan på det moraliska. Visserligen ska Helena vara lättklädd, men så mycket bullar och bröd hade göteborgarna aldrig skådat. Kjerstin var det närmaste näck man kan vara utan att frysa ihjäl, men effekten uteblev inte. Pressfotografernas ögon lyste av lycka och publiken strömmade till.  "Sköna Helena blev först och sist de sköna - och lättklädda - kvinnornas parad. Sällan var tyllslöjorna så minimala och genomskinligt luftiga på Storan som vid torsdagens premiär. I andra aktens sängkammarflirt tog man på allvar upp konkurrensen med Karl Ge

"South Pacific", Oscars 1952-53

Bild
Rodgers och Hammersteins musikal "South Pacific" handlar om kärlek vid första ögonkastet, rasfördomar och den svåra konsten att fånga livets möjligheter, allt skildrat med andra världskriget och Söderhavet som fond. Kärleken blossar upp mellan den franske plantageägaren Emile de Becque och den unga amerikanska sjuksköterskan Nellie, liksom mellan löjtnanten Joseph Cable och den infödda kvinnan Liat. Becque är änkling och far till två barn med en inhemsk mor, och Liat en fattig polynesiska utan framtidsutsikter. Skall de två amerikanska medborgarna övervinna sina egna och andras fördomar och följa sitt hjärta? Kan man älska någon med annan hudfärg, från en annan kultur?  "South Pacific" är fylld med vacker musik där melodier som "En förtrollad afton", "Bali Hali" och "Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår" är de mest kända.  "South Pacific" blev en dundersuccé på Broadway där den spelades närmare 2 000 gånger. Sverige

"En valsdröm", Stockholms Operettensemble 1998-99

Bild
Stockholms Operettensemble med Anne-Lie Kinnunen i spetsen kämpade under många år med att hålla liv i den allt mer utdöende operettgenren. Uppsättningarna var väl knappast några konstnärliga mästerverk, kvaliteten var rätt skiftande, men ensemblen hade sin stampublik både i Stockholm och ute i landsorten. Säsongen 1998-99 gav man Oscar Straus operett "En valsdröm", först på Jarlateatern i Stockholm och därefter på turné.  Hjälten i operetten heter Niki, en löjtnant från Wien med stor livsaptit. I första aktens början befinner han sig i fantasilandet Flausenthurn. Han har kommit dit för att gifta sig med prinsessan Helene. De tu har träffats i Wien och blivit förälskade i varandra med resultatet att Niki nu blivit prinsgemål. Han har de bästa föresatser. Låter man honom lära ut lite wiensk levnadskonst så ska han nog trivas.  Men redan på bröllopsnatten flyr han från sin sedesamma maka till förmån för stadens wienska gäster, ett damkapell. Det dröjer inte länge innan ha