Nöjesvirveln

Galenskaparna och After Shaves katastrofmusikal "Stinsen brinner" hade bejublad premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg i oktober 1987 och blev en pyramidal succé. Föreställningen kom att slå nytt publikrekord i Göteborgs teaterhistoria med 261 utsålda hus.  Galenskaparna och After Shave var omåttligt populära vid den här tiden efter genombrottet med TV-serien "Macken".  "Stinsen brinner" gjorde ingen besviken, möjligtvis kritikern Ingmar Glanzelius i DN som inte var särskilt imponerad: "Inget är dåligt, inget är fantastiskt. Den som sett Karl Gerhard, Thor Modéen, Povel Ramel, HasseåTage, Brasse, Kent Andersson och många andra undrar vart svensk humor är på väg. Upphöjt till rikshumor ger Galenskaparna och After Shave bilden av landet lagom." I övrigt överöstes uppsättningen med lovord och beröm. "Det är bara att konstatera att Galenskaparna och After Shave har lyckats igen, och det är inte skenbart. Det är tåga i det här gänget" ,

Den norska showgruppen Dizzie Tunes började som en dansorkester men deras talang för att spexa och hitta på lustigheter drev dem till revyscenen. Gruppen bestod av Yngvar Numme, Tor-Erik Gundstrøm, Øyvind Klingberg, Einar Idland och Svein Helge Høgberg. 1972 anslöt sig sångerskan Grethe Kausland till gruppen och några år senare tillkom den svenska sångaren Benny Borg.  Dizzie Tunes var visserligen inte helt okända i Sverige när de klev in på Intiman i Stockholm för ett kortare gästspel våren 1979, men att deras revy skulle få ett sådant hjärtligt mottagande av både press och publik hade de inte vågat hoppas på. "Revyn På go´ fot med Dizzie Tunes är suverän, stormande pangunderhållning" , skrev Expressens kritiker Björn Vinberg. I Kvällsposten stod att läsa: "Lysande! Premiärpubliken stampade och skrek av förtjusning." Göran Sellgren i Svenska Dagbladet var helt lyrisk: "En så här charmig, rolig och musikalisk föreställning var det längesedan vi stockholm

Häromdagen nåddes vi av budet att Strömstads revypappa Kjell Kraghe har avlidit. Kraghe-revyerna var under många år en stor begivenhet i Bohuslän. Hans rykte som duktig revyförfattare spred sig snabbt och han fick leverera texter till revykungar som Kar de Mumma och Hagge Geigert samt till de flesta nyårsrevyer ute i landet.  På 1970-talet skrev och medverkade han i flera radioserier bl.a. "Revymeny" och "Cabaret Musslan". Han gjorde TV-serien "Revykort från Fjällbacka", sjöng in ett flertal grammofonskivor och hamnade på Svensktoppen.  För många är Kjell Kraghe starkt förknippad med "Ålefeskarns vals" som spelades flitigt i radion och blev en stor skivframgång. Själv blev han till slut lite trött på att ständigt behöva sjunga västkustvalser så fort han fick chansen att medverka i TV. Hans repertoar bestod av mycket annat också. "Men när folk hör mig tänker de automatiskt på en kal bohusklippa och en västkustsvala" , konstatera

Jarl Borssén var gästen med minimala gester i TV-succén "Gäster med gester". Det gällde att få fram en mening med hjälp av charader. Medan de andra aktörerna ofta flaxade och rullade runt på studiogolvet stod Jarl Borssén i stort sett stilla. Han bara höjde ena ögonbrynet, gestikulerade lite med händerna, satte pekfingret i luften och såg så där underbart klurig ut som bara han kunde, eller totalt nollställd. Jarl Borssén var verkligen de små medlens mästare. Man kan säga att han var Per Anderssons raka motsats, för att dra en parallell till en nutida komiker. Jarl hade förmågan att bara stå helt stilla och tyst medan publiken skrattade sig fördärvade. Hans förebilder var de brittiska komikerna Laurence Oliver och Alec Guiness. Jarl Borssén (1937-2012) Jarl Borssén började redan som ung att spela lokalrevy hemma i Borås. I mitten av 1960-talet for han till Stockholm och sökte jobb hos Kar de Mumma på Folkan.  Inga Gill lär ha suttit i salongen när Borssén gjorde sitt

Avery Hopwoods fars "Fair and Warmer" från 1915 räknas idag till klassikerna inom genren. I Sverige har den spelats i otaliga versioner genom åren. Den första svenska uppsättningen ägde rum på Vasateatern 1921 med Gösta Ekman d.ä. i den manlige huvudrollen. 50 år senare satte Isa Quensel upp "Gröna Hissen" på Maximteatern i Stockholm.  I rollistan fanns Sven Lindberg, Anna Sundqvist, Meg Westergren, Fredrik Ohlsson, Nils Eklund, Christine Gryhagen och Gunnar Knas Lindkvist. Pjäsen handlar om hur vännerna Billy och Lillian känner sig svikna av sina respektive partners. För att göra dem svartsjuka låtsas de vara otrogna med varandra. För att lätta upp stämningen börjar de båda absolutisterna blanda till drinkar och blir allt mer och mer berusade. När deras respektive kommer hem blir det naturligtvis kalabalik. Uppsättningen på Maximteatern mottogs inte med några översvallande lovord i pressen. "Gröna Hissen - inte rolig längre" var rubriken på Bar

"Speldosa - ett musikaliskt Vasalopp" med Björn Skifs i spetsen var under några år ett återkommande evenemang på Olnispagården i Sälen. Sommaren 2002 hade Skifs sällskap av Loa Falkman, Jill Johnsson, Karin Glenmark, Svenska Lyxorkestern och Speldosadansarna.  Med författaren och historiken Herman Lindqvist som ciceron blev det inte bara en konsert utan även en historielektion. Pernilla Skifs regisserade föreställningen. "Speldosa" blev en publiksuccé med drygt 10 000 åskådare fördelade på tre kvällar.  "Det är svensk historia sådan den borde vara - för att vara dalsk, svensk och EU-ropeisk så det förslår i Olnispagårdens backe" skrev Björn Linell i Dagens Nyheter. Se även: "Skinnarspelet" (Sagan om den underbara pälsen)

Rune Ek Redan på 1950-talet etablerade sig Rune Ek som revypappa i Uppsala. På den tiden skrev och producerade han lokalrevyer tillsammans med Owe Thörnqvist.  Efter många år som skådespelare vid Malmö Stadsteater återkom Rune Ek till lärdomsstaden och startade sommarteater i Stadsparken 1982.  "Det osar fläsk i Dragarbrunn" hette första försöket, ett folklustspel författat av Runes hustru, Gun Ek.  Egon Larsson anlitades för regi och koreografi. Förutom Rune Ek själv medverkade operettprimadonnan Maj Lindström, Uppsalaprofilen Moltas Eriksson, Lasse Eriksson (som senare blev känd som ståupp-komiker), samt Eva Ebbekke Larsson, Pelle Höjer och Maria Lindström.  Pjäsen utspelade sig på 1940-talet under kristidsnämndens och ransoneringskupongernas epok. Målle, en skräddarmästare på ruinens brant, beställer svart, en kotlettrad men får en hel gris. Och därmed går skrädderiet en ny framtid till mötes som charkuteri.  "Rune Ek är ett fyrverkeri av fysisk och verb

"Skrattmusklerna på det teaterintresserade Sydsverige får ingen avkoppling i sommar. Det beror nu inte på att Fredriksdalsteatern i Hälsingborg spelar upp den gamla succén Lorden från gränden. Det beror på att Nils Poppe gör det.  När årets upplaga av Poppe-visionen slog ut bland häckarna i den vackert belägna friluftsteatern, så var det bara att konstatera: Det är så här - precis så här vi vill ha Nils Poppe. Han är totalt oemotståndlig."  Ovanstående rader är saxade ur Tony Kaplans recension i tidningen Arbetet den 22 juni 1970. "Lorden från gränden" var Nils Poppes verkliga paradnummer, han älskade rollen som den fattige kanonfotografen Bill Snibson som plötsligt blir arvtagare till en miljonär. Redan 1947 spelade han den på Södra Teatern i Stockholm, han kom sedan att ta upp den på repertoaren åtskilliga gånger under sin karriär. Vid Fredriksdalspremiären sommaren 1970 hade Poppe redan hunnit gestalta "lorden" bortåt 800 gånger. Annalisa Erics