Nöjesvirveln

"Krångel", en fransk fars av Francis Veber, spelades upp på Intiman i Stockholm säsongen 1971-72. Jarl Kulle både regisserade och spelade huvudrollen i detta stycke som enbart hade ambitionen att locka till skratt.  "Krångel" utspelar sig på ett hotell där en lejd mördare (Lars Lind) fått i uppdrag att från hotellrummets fönster skjuta en känd politiker. Problemet är att hotellrummet är dubbelbokat, där bor även en neurotisk övergiven äkta man, handelsresande i nylonskjortor (Jarl Kulle). Den ynklige mannen vill ha tillbaka sin fru (Anne Nord) som nu lever tillsammans med den unge psyköverläkaren (Bert-Åke Varg).  För att dra till sig uppmärksamhet klättrar Kulle omkring på hotellfasaden, vilket ställer till det för yrkesmördaren i samma rum, vilken inte vill ha polisens ögon på sig.  I ensemblen fanns också Arne Källerud i rollen som mördarens medbrottsling och Martin Ljung som hotellets uppassare. Farsen fick ett ganska svalt mottagande i pressen, kritikerna m

Vasateaterns chef Per Gerhard hade sett den franska komedien "Kaktusblomman" i Paris och var övertygad om en ny publiksuccé när han själv satte upp pjäsen i Stockholm. Den handlar om en tandläkare, som har en sköterska, vars charm han inte upptäcker. Han har en älskarinna också men uppger att han är gift. Sköterskan tvingas spela hans hustru och givetvis uppstår diverse förvecklingar och komplikationer. En skicklig kvartett bestående av Sven Lindberg, Maj-Britt Nilsson, Christina Schollin och Lars Lind spelade de fyra stora rollerna.  Publiken hade hjärtans roligt på premiären, men recensionerna dagen efter var näst intill förödande. "Vänta med Vasan" , var rubriken på Dagens Nyheters recension där Bengt Jahnsson skrev: "Något större intresse kan man omöjligt mobilisera för den kaktusblomma som i höst skall visas på Vasan. Varken pjäs eller föreställning tillhör de minnesvärda. Två fransmän har författat stycket. Är detta så blekt och uddlöst som Stig Ahlgrens

I Peter Shaffers "Black Comedy" skall sex människor klara upp diverse trassligheter i en becksvart lägenhet efter att proppen har gått. Det uppstår diverse pinsamma situationer när t.ex. ett stulet möblemang skall bortföras, en älskarinna skall smugglas undan, en tilltänkt svärfar skall smörjas...  Folk går aningslöst genom stolar, ställer glas på lampskärmar, finner sig plötsligt sitta i en nytillkommen gungstol istället för stolen som stod där nyss... Idén till "Black Comedy" fick Peter Shaffer från Pekingoperan, från episoden "Värdshuset vid skiljevägen" hämtad från den kinesiska folksagan "Generaler i Yangfamiljen", som berättats i Kina sedan 1300-talet. Två människor utövar en duell i ett alldeles mörkt rum på ett värdshus. Stycket spelas på en fullt upplyst scen, men aktörerna beter sig som om det vore kolmörkt.  Sandrews satte upp "Black Comedy" på Intiman 1968 med Jan Malmsjö i huvudrollen. Runt honom fanns en rutinerad ensembl

Det sägs att Beaumarchais pjäs "Figaros bröllop" från 1778 banade väg för den franska revolutionen genom sin drift med adelns privilegier. Pjäsen fastnade först i censuren men blev sedan den mest spelade i 1700-talets Frankrike. 1786 kom Mozarts operaversion som blivit ett av operavärldens mest älskade verk.  Talpjäsen gavs på Stockholms stadsteater 1984 med Philip Zandén i titelrollen. Hans Wigren regisserade och i övriga roller sågs bland andra Ewa Maria Björkström, Lars Lind, Bertil Norström och Gunvor Pontén. Komedins huvudpersoner är de båda tjänarna Figaro och Susanna som planerar att gifta sig med varandra. Deras tilltänkta bröllopsplaner förmörkas plötsligt när det avslöjas att greven Almaviva också är ute efter Susanna. Efter mängder av intriger och förvecklingar med grevparet och tjänstefolket slutar pjäsen lyckligt med försoning och dubbelbröllop.  "Zandén i full frihet lyfter hela spelet" var rubriken på Dagens Nyheters recension där Lars Linder skrev: &

"Boy Friend" hette en fjäderlätt musikal som gavs på Scalateatern i Stockholm säsongen 1963-64. Musikalen, skriven av Sandy Wilson, handlar om några engelska flickors amorösa äventyr i en flickpension på franska rivieran och är en kärleksfull drift med det glada 20-talet.  Originaluppsättningen blev en långkörare på West End i London och spelades hela fem år i sträck. På Scala iscensattes föreställningen av Ivo Cramér. I rollerna sågs bland andra Britta Pettersson, Lissi Alandh, Lars Lönndahl och Anna Sundqvist. Kostymskaparen Mago hade tagit ut alla svängar av 20-talsmodet med heltäckande baddräkter, halmhattar och dixielandkavajer. Carl-Axel Dominique stod för musikarrangemangen och ledde orkestern.  "En lång rad utmärkta artister utnyttjas i detta plattitydernas knytkalas" , skrev Alf Thoor i Expressen och menade att föreställningen var en svag efterträdare till "Stoppa världen - jag vill stiga av" som varit en stor framgång på Scala föregående spelår.

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a