Nöjesvirveln

Här kommer några glimtar ur det rika nöjesutbud som fanns att tillgå i Stockholm för 60 år sedan. Ännu fanns inte TV-apparater i alla hem. Netflix eller andra streamingtjänster var inte uppfunnet. Folk gick fortfarande ut för att roa sig på bio, teatrar och danslokaler.  På Dramatens stora scen spelade Lars Hansson i "Johan Ulfstjerna". På lilla scenen kunde man se stjärnor som Georg Rydeberg och Max von Sydow i "Läckan". Operettpubliken gick till Oscars för att se Benatzkys "Värdshuset Vita Hästen" med publikfavoriterna Sonja Stjernquist och Egon Larsson som Josepha och Leopold. På Intiman vid Odenplan hade Hasse Ekman prickat in en långkörare med komedin "Gungstolen". Sture Lagerwall och Maj-Britt Nilsson spelade Shakespeares "Så tuktas en argbigga" för 146:e gången på Vasan. För revypubliken fanns Nöjeskatten på Söder där Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud roade med "Framåt mars". Knäppupp höll till på Idéonteatern vid

Med tidsmaskinens hjälp tar vi oss tillbaka till hösten 1983 och synar nöjesutbudet i Stockholm.  Flera publikdragande uppsättningar gavs på privatteatrarna. På Intiman roade Carl-Gustaf Lindstedt med sin revy "Carl-Gustafs nöjesmaskin". Bosse Parnevik bjöd in till revyparty på Chinateatern tillsammans med bland andra Eva Rydberg, Elisabeth Andreasson och Lars Amble.  På Maximteatern kunde man se Sif Ruud och Birgitta Andersson förgifta ensamstående män i farsklassikern "Arsenik och gamla spetsar".  Vasans teaterchef Per Gerhard fick in en fullträff med farsen "Rampfeber" där bl.a.  Inga Gill, Siv Ericks och Gösta Bernhard kammade hem skratten.  Musikalen "Sound of Music" på Folkan var inne på andra spelåret. Ernst-Hugo Järegård tillsammans med 21 skönsjungande kvinnor gjorde succé i musikalen "Nine" på Oscars.  På Södran hade 40-talsfavoriterna i "Vårat gäng" återförenats i en nostalgikavalkad.  På Operan kunde man njuta

F olkan vid Östermalmstorg i Stockholm var en teater med gamla anor, den byggdes 1856 på inrådan av Georg Albert Müller och hette från första början Ladugårdslandsteatern. Den blev senare påbyggd, kallades en tid på 1870-talet för Bijouteatern och där spelades främst lustspel. Även mer dramatiska verk fanns på repertoaren, bland annat fick "Kameliadamen" sin svenska urpremiär på teatern 1872. I början av 1880-talet användes teatern för helt andra ändamål. På en minnestavla som fanns på Folkans fasad stod att läsa: "Den 28 december 1882 hölls i detta hus, dåvarande Ladugårdslandsteatern, Frälsningsarméns första möte i Sverige". Några år senare fick Frälsningsarmén en mer varaktig lokal och så småningom bytte Ladugårdslandsteatern namn till Folkteatern.  Carl Lund, som var teaterdirektör under 1800-talets sista decennium bjöd huvudsakligen på operett och lustspel. Mer seriösa inslag blev det under August Falcks tid i början av 1900-talet, då spelades bland ann

"Vårat gäng" var en företeelse som tände hela Sverige på 1940-talet. Det började redan 1939 då revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock samlat ihop ett gäng musikaliska ungdomar från Södermalm i Stockholm för att göra radiounderhållning. Redan året därpå var man ute i folkparkerna och showade. Under nio år höll man igång och nya talanger tillkom hela tiden. 1942 gjorde man en långfilm där Alice Babs, som egentligen inte tillhörde gänget, var det stora affischnamnet.  När "Vårat gäng" uppträdde på Götaplatsen i Göteborg pingsthelgen 1944 drog man bortåt 60 000 åskådare, det säger en del om gängets oerhörda popularitet.  Sommaren 1943 bestod laguppställningen av Lill-Arne Söderberg, Tosse Bark, Pricken Johansson, Bullan Persson, Knotan Mattsson, Brita Borg, Irma Burgman, Gunnar Ahl, Maj-Britt Nilsson, Leppe Sundewall, Britt Nilsson och Lasse Frydén.  Bullan, Knotan och Pricken, det var namn som associerade till Söder där gänget hörde hemma.  Visst kommer ni