Nöjesvirveln

Med Cole Porters "Can-Can" öppnade Stora Teatern i Göteborg höstsäsongen 1966. Denna folkkära operett handlar om mötet mellan La Mome Pistache och domaren Forestier. Domaren skickas för att krossa La Momes nöjesetablissemang i Montmartre för att där dansas can-can, en dans som ansågs som osedlig i 1890-talets Paris. Maj Lindström spelade huvudrollen som La Mome mot Claes Jakobssons domare. Åke Harnesk utmärkte sig i den komiska rollen som den bulgariske skulptören Boris. Här fanns Helena Fernell som yrvädret Claudine, tvätterska om dagen och can-can-flicka om kvällen. Konstkritikern Hilaire Jussac var en roll vikt för Storanveteranen Rune Olson.  Jackie Söderman regisserade och Wolfgang Vollhard hade skapat en praktfull och färggrann scenografi. För de fartfyllda can-can-danserna svarade koreografen Joel Schnéer. "Porters rytmer är krävande men gästregissören Jackie Söderman tycks ha repeterat ordentligt med sina skaror, ty föreställningen har den där disciplinerade lekf

  Cole Porters musikal "Kiss me Kate" hade sin urpremiär i New York 1948 och blev en succé som gick mer än 1 000 gånger. Även filmversionen från 1953 blev en stor framgång.  I Sverige har den spelats åtskilliga gånger sedan premiären på Oscarsteatern 1951. Riksteatern gjorde en bejublad uppsättning i folkparkerna sommaren 1985.  För den som inte minns historien så handlar det om skådespelarparet som framför Shakespeares komedi "Så tuktas en argbigga" på scenen och har alldeles liknande uppgörelser privat. Platsen är Baltimore, ett teatersällskap på turné, och en viss betydelse har likaså en förmögen politiker med kontakter i Vita huset och två gangsters på jakt efter en spelskuld. I Riksteaterns uppsättning spelade Berit Carlberg och Ulf Björkegren huvudrollerna som det trätande paret Lilli Vanessi och Fred Graham.  Här fanns den begåvade Elizabeth Banke i rollen som den korkade blondinen Lois Lane. Det var hon som framförde en av musikalens stora sångnummer "J

Cole Porters musikal "Can-Can" utspelar sig i Paris på 1890-talet. På La Mome Pistaches nattklubb i Montmartre har den skandalösa modedansen Can-Can fått sitt fäste. Domaren Forestier skickas dit för att stänga nöjesetablissemanget, men råkar förälska sig i nattklubbsägarinnan. Persongalleriet vimlar av konstnärer, poeter och eldiga dansöser. "Can-Can" är fest och glädje och innehåller Cole Porters underbara melodier: "Vi är goda döttrar av La France", "C´est Magnifique", "Vad du gör, bli aldrig konstnär" med flera.  Hösten 1967 stod "Can-Can" på Riksteaterns repertoar. Huvudrollen som nattklubbsägarinnan La Mome gestaltades av Gun Andras. Per Grundén gjorde domaren Forestier. Wolfgang Vollhardt hade signerat en smakfull dekor och den norska regissören Henny Mürer svarade för en livfull föreställning.  Dagens Nyheters Barbro Hähnel rapporterade från föreställningen på Christinasalen i Piteå: "Som domaren Forestier ser