Gycklaren Järrel
Redan som liten gosse kunde Stig Ohlsson (som han hette då) recitera långa dikter utantill. Han läste Fröding för tanterna på Krukmakargatan så de smekte hans guldlockiga huvud och förutspådde att lille Stig nog blir präst en vacker dag. Det blev han nästintill. Han blev skådespelare. Samt med tiden stadsbud, pokerhaj och hedersmedlem av Svenska Biografägarförbundet.
Under gymnasieåren på Södra Latin i Stockholm blev han medlem i en teateraktiv förening. 1929 kom han in vid Dramatens elevskola och tog sig efternamnet Järrel.
Han debuterade 1931 hos Gösta Ekman d.ä. på Vasateatern där han fick slita hårt under fyra säsonger. Sitt genombrott fick han på Blancheteatern som kallblodig mördare i thrillern "Måste".
Stig Järrel (1910-1998)
Första filmrollen kom 1935 i Edvard Persson-filmen "Larsson i andra giftet". Järrel blev en av våra största filmaktörer, det blev totalt 133 filmroller.
"De flesta filmerna var faktiskt inte nödvändiga. Man borde få skadestånd för att TV visar dem på nytt", sa han i en intervju. Stig var faktiskt bara riktigt nöjd med en enda av sina filmroller, den elake latinlektorn Caligula i "Hets" som Alf Sjöberg regisserade efter Ingmar Bergmans manus.
Publikens hjärtan vann Järrel i den mer folkliga filmkomedin "Fram för Lilla Märta" och som den munviga rospiggen Johannes i radioserien "Enslingen på Skäret" mot Gösta Bernhard.
Järrel blev en av våra främsta revyskådespelare med en osannolik förmåga att tota till roliga gubbar och även gummor. I 34 år spelade han i Kar de Mumma-revyn, först på Blanche och sedan Folkan. Med sin sanningssägande monologfigur Fibban Karlsson skrev han in sig i den svenska revyhistorien.
Han var också med i de politiskt vassa Taggen-revyerna som gavs för utsålda hus på Nya Teatern under 1940-talet.
Allvarliga kritiker brukade beklaga att han sålt sin själ till nöjets estrader. Då blev Järrel ursinnig, han var den förste att försvara revykonsten och rätten att roa.
Stig Järrel var känd för sin snabba replik och sitt osvikliga fotografiska minne. Han behövde i stort sett bara läsa en text en gång för att sedan komma ihåg den utantill. Han var också en mästerlig improvisatör. I radions långkörare "På minuten" kunde han spåna och fabulera fritt hur länge som helst utan att staka sig.
Stig Järrel drog sig tillbaka från teaterlivet i början av 1980-talet och bosatte sig med sin hustru Aase nere på Franska rivieran.
Se även:
Kommentarer
Skicka en kommentar