Nöjesvirveln

"Det luktade vatten från Saltsjön och en mild vind lekte i träden, Stockholms Barockensemble spelade intågsmusik och så gjorde han entré på scenen, Evert Taube för tionde sommaren i rad på Gröna Lunds stora scen" , beskrev Jan Nordlander i SvD 1970 års Taube-premiär på Gröna Lund i Stockholm. Evert Taubes årliga framträdanden på Grönan började 1961 och pågick varje sommar fram till 1973, en tradition som sedan övertogs av sonen Sven-Bertil. Sven-Bertil Taube Redan 1970 hade Sven-Bertil Taube trätt in på scenen tillsammans med Stockholms Barockensemble för att svara för de musikaliska inslagen då pappa Evert nu mer nöjde sig med att berätta och deklamera dikter.  Lars Nordlander skrev: "Att välja denna form av framföranden var ett genialt drag. När det gäller sången har Evert Taube gjort sig välförtjänt av att enbart vila på sina lagrar. Men när hände det senast i detta land att en mångtusenhövdad publik stod blickstilla och andlöst lyssnade på diktuppläsning?" Bengt

På aftonlampans tid, före TV-åldern alltså, lekte familjemedlemmar levande charader. Inte ett ord fick nyttjas, man hade bara kroppen som enda attribut.  Denna gamla sällskapslek fick nytt liv när Lennart Swahn och Karin Falck skapade TV-programmet "Gäster med gester" som sändes första gången 1982. Programmet nådde raskt de högsta tittarsiffrorna (4,3 miljoner) och blev en av SVT:s verkliga långkörare.  I de två tävlande lagen fanns härliga personlighetsakrobater, otroliga när dom fick slänga manus och bli galna på egen hand. Inga Gill, Björn Skifs, Johannes Brost, Meg Westergren, Gunilla Åkesson, Jarl Borssén, Lars Berghagen, Jeja Sundström och Sven Lindberg, gav liv åt de mest omöjliga meningar. "Jag dresserar min pottsork att hämta tidningen" , den gjorde Björn Skifs strålande.  Jeja Sundström var helt otrolig när hon gestaltade "Överläppen sitter under underläppen om man står på händerna". Eller när Inga Gill fick uppgiften "Jag borstar tänderna p

Trots sitt tyskt klingande namn såg Heinz Hopf dagens ljus i Klara i Stockholm. Sin teaterbana inledde han med att som medicine studerande i Lund ägna mer tid åt studentteatern än åt anatomin.  1955 kom han in på Dramatens elevskola och framgången lät inte vänta på sig. Han slog igenom redan som elev i Mussets pjäs "Ljusstaken", sedan följde en lång rad framgångar på Dramaten. Till en början fick han mest spela vackra, känsliga och romantiskt svårmodiga unga män. På 1960-talet fick han epitetet "Sveriges vackraste karl" och blev något av en tonårsidol, inte minst genom sin flitiga medverkan inom TV-teatern.  Heinz Hopf (1934-2001) Han spelade komedi på Vasan, turnerade med Riksteatern och slogs mot mygg och hällregn under några somrar på Skansens friluftsteater. Han medverkade i ett 15-tal filmer bl.a. "Pojken i trädet" och den omtalade porrfilmen "Kvinnolek". Han föredrog att spela elaka och smått bisarra karaktärer, var hellre demon än förste ä

Klangerevyn var under många år något av en institution i folkparkerna. Vintertid höll revydirektör Ragnar Klange och hans ensemble till på Folkets Hus-teatern i Stockholm och när sommaren kom drog man ut i buskarna.  1957 års revy hette "Folkets underbara resa" som givetvis anspelade på Selma Lagerlöfs saga om Nils Holgersson. Precis som vanligt hette stjärnorna i Klangerevyn Gustav Lövås och Rut Holm, två publikfavoriter som kunde konsten att locka fram de riktigt hjärtliga skratten. Vidare medverkade bl.a. Berndt Westerberg, Ester Estery och en ung Rolf Bengtson. Rune Moberg och Charles Henry hade skrivit merparten av texterna. Herbert Wahlbergs revyorkester svarade för ackompanjemanget.  "Publiken hade roligt och revyn höll god folkparksstandard i allt utom på längden. Men den blir säkert kortare och ettrigare ganska snart" , skrev Carro i Aftonbladet efter premiären i Eskilstuna Folkets Park. Expressens kritiker Caj Andersson var inte fullt lika nöjd: "Den

1956 års upplaga av Chinavarietén presenterade en uppsjö av artister, fart, färg och brokighet. Mer än förr hade man satsat på ljusdesign och flott dekor.  Zarah Leander var varieténs stora dragplåster, hennes "Wunderbar" väckte jubel i salongen. Runt Zarah fanns bl.a. den amerikanska isprinsessan Nanci Crompton som satte något av världsrekord i piruetter. Luftakrobaterna Skylons gav publiken skrämselhicka. Jonglörernas mästare Rudi Horn visade sina konster, Stockholmspoliserna Bobbies sjöng och Clericibaletten bjöd på dansuppvisning. "China säsongsstartar med en ambitiöst producerad föreställning som - efter den obligatoriska finputsningen och då den satt sig - bör kunna bli ett av de bästa programmen genom tiderna" , menade Alf Montan i Expressen. Dunc i DN: "När allt kom omkring var det i alla fall Zarah Leander som tog hem spelet åt teaterdirektör Eckert-Lundin i diket. Sekunderad av Arne Hülphers vid den vita flygeln sjöng hon några av sina sånger. Och äve

Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl

Sommaren 1974 anordnade GT (Göteborgs-Tidningen) lotteriet "Ring så spelar vi". Priset var gratisunderhållning med den frodiga sångerskan Sonja Hildings.  Sonja fick fara runt som en skottspole mellan olika tillställningar, det var 50-årskalas, bryggdanser, kafferep, syföreningsmöten, barnkolonier, bröllop och förlovningsfester m.m. Alla ville få en bit av Sonja som hade förmågan att liva upp humöret på vilken publik som helst med sin sång och sitt dragspelande.  Hon föddes på Gotland som Sonia Hildingsson, flyttade till fastlandet och utbildade sig till kallskänka. I slutet av 1950-talet slog hon ner sina bopålar i Köping, där träffade hon komikern och crazykillen Bernt Dahlbäck och så var gruppen Gårunt Show igång.  Det finns många varianter på hur namnet kom till, det här är Sonjas egen story: Gruppen hyrde en replokal som de tappade nyckeln till. För att komma in blev de tvungna att gå runt bakvägen. Dom sa alltid "Gå runt du"  till varandra.  Det var Bernt och