Inlägg

Visar inlägg med etiketten Yngve Nordwall

"Fruar på vift", Riksteatern 1974

Bild
Fransmannen George Feydeau har kallats för farsens urfader. Hans 1800-talsdramatik har spelats världen över och gör så fortfarande.  "Fruar på vift", även känd som "Kalkontuppen" är en typisk Feydeau-fars med alla nödvändiga ingredienser.  Edmon Pontagnac suktar efter Lucienne. Men Lucienne kan inte tänka sig att vara otrogen mot sin man Vatelin, såvida hon inte kommer på honom med att bedra henne först. Lucienne uppvaktas även av ungkarlen Redillon som lovat att hjälpa henne om hon hamnar i trubbel. Det blir förbjudna snedsprång på ett hotellrum med många dråpliga situationer där alla snor in sig i en härva av lögner. Riksteaterns Västeråsensemble turnerade med "Fruar på vift" våren 1974. Heinz Hopf, Gun Andersson, Lena-Pia Bernhardsson, Lola Ewerlund och Kjell Lennartsson hade några av de bärande rollerna. Yngve Nordwall regisserade. "Feydeau är svår att spela, men skådespelarna klarar elegant den snabba rytmen, den svåra rösttekniken, de långa repl...

"Drömflickan", Göteborgs stadsteater 1950-51

Bild
"Drömflickan" av Elmer Rice är en satirisk fantasi som blev en succé på Broadway i mitten av 1940-talet. Den handlar om en ung och naiv dam i New York. Hon jobbar i en bokhandel och dagdrömmer hela tiden om en annan tillvaro. Hennes fantasier färgar hela hennes liv och är på väg att dra iväg med henne alldeles käpprätt åt skogen. En dag möter hon en charmig ung man som lyckas åstadkomma kontakt mellan henne och verkligheten.  Den här komedin gavs på Göteborgs stadsteater spelåret 1950-51 med Gerd Hagman i titelrollen. Erland Josephson spelade den unge mannen och i övriga rollistan hittade man namn som Håkan Jahnberg, Ove Tjernberg, Yngve Nordwall och Eva Stiberg med flera. Knut Ström svarade för så väl regi som scenografi.  Teaterkritikern Teddy Nyblom i Aftonbladet skrev: "Skall man på en gång säga att publiken på stadsteatern knappast någonsin haft så roligt som vid premiären på amerikanska Elmer Rices Drömflickan igår kväll? Dialogen är lika rapp som djuploda...