Inlägg

Visar inlägg från november, 2021

"Katt på hett plåttak", Vasan 1956-57

Bild
Maggies man Brick har supit ner sig sedan hans älskade vän Skipper dog. Maggie måste bli gravid, för svärfar Storpappa är döende i cancer och hon tänker roffa åt sig arvet, många miljoner dollar står på spel.  "Katt på hett plåttak" av Tennesse Williams är ett familjedrama om mänsklig ensamhet med förljugenhet som isoleringsmedel.  På Dramaten var man inte alls intresserade av pjäsen som blivit en kassasuccé på Broadway, istället blev Vasateatern först med att presentera stycket för Stockholmspubliken.  Maj-Britt Nilsson spelade kattan Maggie mot Sven Lindberg i rollen som Brick. Edvin Adolphson gestaltade Storpappa, Linnea Hillberg iklädde sig Stormammans roll och i övrigt medverkade Barbro Hiort af Ornäs, Börje Mellvig, Sven Bergvall och Nils Jacobsson. Per Gerhard regisserade och Yngve Gamlin hade dekorerat scenen. "För första gången på länge fick man se Maj-Britt Nilsson genuint inspirerad, nästan i trans - hel och varm människa, katta med vassa klor och med just den

Berta Hall - en aktris i världsklass!

Bild
Berta Hall var en av de mest uppskattade aktriserna vid Göteborgs stadsteater. Dit kom hon 1936 efter några år på Nya Intima Teatern i Stockholm och ute på turné. I över 30 år fick hon göteborgarna att beundra hennes skicklighet på tiljorna. Många ansåg att hon var i världsklass! När hon spelade i Vilhelm Mobergs pjäs "Våld" 1937 öste kritikerna ut hela ymnighetshornet av beröm. Det blev så att säga genombrottet. Till en början fick hon nästan bara spela allvarliga intellektuella roller. När hon för första gången placerades i en komedi kände hon en sällsynt lycka över publikens bifall. "Det ljusnar vid sjutiden" hette pjäsen, en fyndig komedi av Paul Osborn som blev en jättesuccé. Fylld salong kväll efter kväll, den togs upp om och om igen. Berta Hall (1909-99) Bland hennes många framgångar på Göteborgs stadsteater kan också nämnas: "Gengångare", "Elektra", "Frun från havet", "Söndagspromenaden" och "Vem är rädd för Virgi

"Chicago", Riksteatern 1976

Bild
Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

Kammersänger Per Grundén

Bild
När Per Grundén gick bort 2011 tillägnades han en liten notis på några få rader i en av våra större kvällstidningar med rubriken "Jönssonligan-skådespelare död". En märklig rubrik med tanke på att Grundén var en av våra mest framstående opera- och operettsångare med internationella framgångar.  Egentligen skulle han bli kemist men slumpen förde honom från hemstaden Eskilstuna till Musikaliska Akademien i Stockholm. Han debuterade i kören på Stora Teatern i Göteborg 1945. Efter bara ett och ett halvt år fick han chansen att hoppa in som Joseph i operetten "Wienerblod" när den ordinarie sångaren blev opasslig. Grundén fick eftermiddagen på sig att lära in rollen. Han gjorde en storartad insats och behövde aldrig mer återvända till kören.  1949 blev han Sveriges första Frank Butler i "Annie get your gun", först på Storan i Götet och sedan på Oscarsteatern i Stockholm. Jublet ville aldrig ta slut när den nye operettcharmören stämde upp i "Den flickan skal

Festfolket, Trägår´n i Göteborg 1970

Bild
ABBA är heta igen! Det blev en världsnyhet när kvartetten helt nyligen släppte nyinspelat material för första gången på närmare 40 år.  Första gången som Björn Ulvaeus, Agnetha Fältskog, Benny Andersson och Annifrid Lyngstad stod på scen tillsammans kallade de sig för Festfolket eller Fästfolket, båda stavningarna förekom. Året var 1970 och de två nyförlovade paren uppträdde med en krogshow på Restaurang Trägår´n i Göteborg. Medlemmarna har ibland pratat om showen som det verkliga bottennappet i deras karriär. En kväll landade publiksiffran på sex personer. Nåja, det skulle ju som bekant gå mycket bättre för den här kvartetten bara några år senare. ´ Showen på Trägår´n var i huvudsak författad av Peter Himmelstrand, men även Bosse Carlgren och Stikkan Andersson hade bidragit med textmaterial.  Leif J Anderssons recension i Göteborgs-Posten var riktigt artig: "Fästfolk som festfolk - vitsen är riktigt rolig. Men det är viktigare än vitsigt det som händer på Trägårns scen den här må

Scalarevyn "Revue à la carte" 1948-49

Bild
"Egentligen är det alldeles onödigt att kritisera revyerna på Scala, ty de blir i alla fall succéer och går sina 200 gånger. Det är rätt egendomligt, ty många av de anrättningar som serverats på denna lilla scen har varit lite si och så" , konstaterade signaturen Esset i Svenska Dagbladet med uppgift att recensera 1948-49 års "Revue à la carte". På scenen fanns bl.a. huskomikern Lasse Krantz (dunderförkyld vid premiären), primadonnan Sylva Åkesson, komikerparet Gus & Holger, debutanten Lizzy Stein, Artur Rolén, Carl-Axel Elfving och Eric Gustafsson. Men de annars så slipade revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock hade inte lyckats förse sina artister med tillräckligt slagkraftiga texter den här gången. Kritikerna ansåg att revyn var en flopp. Esset i SvD fortsätter sin recension: "Höstens à la carte, som serverades på fredagskvällen, har sina förtjänster, men också sina fel. Den är inte fullt så spelglatt rolig och uppsluppen till sitt humör som man had

"Körsbärsträdgården", Upsala-Gävle stadsteater 1974

Bild
Anton Tjechovs pjäs "Körsbärsträdgården" handlar om godsägarinnan Andrejevna och hennes familj. Hon är luspank och godset med den en gång så vackra körsbärsträdgården måste auktioneras bort.  Familjen försöker rädda godset genom att sälja det till en nyrik bonde, vars far tidigare varit anställd hos familjen. Men också genom att gifta bort en av döttrarna med den nyrike. "Körsbärsträdgården" i regi av Ulf Fredriksson blev en publikframgång på Upsala-Gävle stadsteater 1974. Ulla-Bella Gabrielsson, som dittills varit mest känd som sångerska, spelade huvudrollen som den bedagade godsägarinnan. Uppkomlingen Lopachin gestaltades av Ove Tjernberg. Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter var kritisk till uppsättningen: "Främst har Tjechov skrivit en tragedi om Andrejevna och om människorna kring henne, alla dömda till undergång. Blir Andrejevna opersonlig och människorna kring henne bisarra småkufar som i Uppsala, då har man svårt att engagera sig i konflikten." P O Enqu

"Babels hus" 1981

Bild
Tillhör ni dem som följde Carl-Gustaf Lindstedts feberkurvor i "Babels hus" på 80-talet? TV-serien som hade premiär 1981 var baserad på en roman av P C Jersild och handlade om den svenska sjukvården.  Till det stora sjukhuset kommer Primus Svensson, 76, efter en hjärtinfarkt. Han är ensam! Hans fd fru, som han har sonen Bernt ihop med, har gått bort. Relationen med sonen är frostig. Primus glädje i livet är hans lilla kolonilott.  På sjukhuset får han vård, men frågan är om det är rätt vård?  Tidig väckning, mat, provtagning, ronder och besök av diverse sjukhusanställda. Primus upplever att personalen talar över huvudet på honom. Är det verkligen någon i den stora sjukhusfabriken som bryr sig om patienterna? Finns det någon som kan tala ett språk som Primus och de andra vårdtagarna förstår? Carl-Gustaf Lindstedt fick med rätta mycket beröm för sin gestaltning av den svårt sjuke Primus Svensson. Ingvar Hirdwall spelade sonen Bernt som brottades med en massa bekymmer som fadern