Inlägg

Visar inlägg med etiketten Kent Andersson

Kent Andersson - teatergeniet från Hisingen!

Bild
Kent Andersson från Rambergsstadens arbetarkvarter på Hisingen i Göteborg tillhörde en av våra mest aktade och älskade skådespelare. Efter att ha provat på sjömansyrket hamnade han som 19-åring i teaterns förtrollade värld. Först blev det Atelierteatern innan han kom in på Göteborgs stadsteaters elevskola.  Kent lärde sig skådespela, artikulera, veva blankvers, rulla med ögonen och allt det där. Men han tyckte att den traditionella teatern var för stelnad i schabloner och språkliga knepigheter. Budskapet, om det fanns något, hade svårt att nå över rampen. Kent hade börjat skriva dikter, men ingen ville trycka dem. Men så kom han på en slags blandning mellan vers och teater. Det mynnade ut i pjäsen "Flotten" 1967. Han höjdes plötsligt till skyarna som det nya ljuset, teatergeniet från Hisingen och hade all möda att tala om att det faktiskt var ett gruppjobb. Där var regissören Lennart Hjulström, medförfattaren Bengt Bratt och hela ensemblen som utformade föreställningen tillsa

Revyn "Kvasten", Folkteatern i Göteborg 1976-77

Bild
På nyåret 1976-77 var det premiär för den första i en rad "Kvasten-revyer" på Folkteatern i Göteborg. Huvudförfattare var Kent Andersson och Bengt Bratt. Med "Kvasten" menades att man sopade till dammiga företeelser i tiden och höjde en kvast mot den tilltagande högervinden. Med "Kvasten" ville den fackföreningsägda Folkteatern locka en arbetarpublik.  Direkt från Eriksberg hade man hämtat de båda varvsarbetarna Arne Augustsson och Bernt Andersson, båda med långt förflutet inom amatörteatern. I övrigt medverkade skådespelare ur Folkteaterns ensemble bl.a. Tord Petersson, Ulf Qvarsebo, Gunilla Nyroos, Iwar Wiklander, Gerd Hagnell, Percy Brandt och Carl-Ivar Nilsson. Lennart Hjulström regisserade och utöver Andersson och Bratt hade Staffan Göthe, Bo Lundin och Agneta Pleijel bidragit med texter. I denna satiriska revy fick man bland annat se regeringsbröderna Fälldin, Bohman och Ahlmark försöka samsas i en alltför trång säng. Man fick följa landsflyk

"Agnes", Scalateatern 1972

Bild
Kan man verkligen döpa en pjäs till "Agnes"? Ja, Kent Andersson gjorde det i alla fall. Premiär var det på Scalateatern i Stockholm 1972. Agnes är i pjäsen täcknamnet för en vävstol som håller på att monteras upp i en gammal hyresvåning på två rum och kök. Vävstolen tänker den intellektuella språkläraren Sture skänka till sin hustru Barbro. Tanken är att Barbro skall sitta och väva i det ena rummet medan maken har språklektioner för sina älskarinnor i det andra.  Agnes är också namnet på en äldre dam som blivit utköpt, ja mer eller mindre utkastad, ur lägenheten av Sture. Det är hon som hamnar i händelsernas centrum. Agnes berättar om sina mödor och sina fyra män, om svikna drömmar och förhoppningar, men också om glädjeämnen.  Pjäsen är skriven på blankvers och kritikerna jämförde Kent Andersson med såväl Molière som Shakespeare.  Kent hade länge hyst stor beundran för Gunn Wållgren och hade henne i åtanke redan när han skrev pjäsen. Wållgren med sin värme och livserfar