Nöjesvirveln

"Hans Nåds testamente" är ursprungligen en klassisk roman av Hjalmar Bergman som senare dramatiserats för både scen och film. Den handlar om den gamle knarrige baronen Roger Bernhusen de Sars som på sin 75-årsdag offentliggör sitt testamente. Testamentet upprör hans närmaste släktingar som sett fram emot ett rejält arv, inte minst hans intriganta syster som försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Sandro Malmquist satte upp "Hans Nåds testamente" på Skansens friluftsteater sommaren 1953 med Gunnar Sjöberg som baronen och Stina Ståhle som systern. Detta år firades för övrigt Stockholms stad 700-årsjubileum. "Det var en verkligt fin kväll igår då Sandro Malmquist visade sin uppsättning av Hans Nåds testamente på Skansen. Så respektlöst har man sällan sett en klassisk svensk komedi behandlas. Med trivsam ironi har den anpassats till en visserligen tuktad, men dock naturs krav försetts med en härlig uppsättning extra Bergs

"När Poppe sätter igång sina pellejönserier är det omöjligt att låta bli att skratta - i varje fall för mig. Han kan som ingen annan ramla baklänges av en stol, marschera i sidled, fumla med en bajonett och sprida förvirring bland krigare upp till generalmajors rang" , skrev Barbro Hähnel efter pingstpremiären av "Den tappre soldaten Svejk" på Skansenteatern i Stockholm 1962. Nils Poppe spelade alltså huvudrollen som Jaroslav Haseks lilla soldat. Runt honom fanns en ensemble med pålitliga namn som bl.a. Julia Caesar, Fritiof Billquist, Gunnar Knas Lindkvist och Gunnar Schyman. Synar man rollistan noga så hittar man också en flicka vid namn Gunilla Sundberg. Hon förälskade sig i huvudrollsinnehavaren och blev så småningom fru Poppe. Åke Falck hade bearbetat pjäsen för friluftsbruk och åtog sig även regin. Pjäsen utspelar sig på flera olika platser: på ett militärsjukhus, i en järnvägskupé, i ett löjtnantsgemak och på ett grevligt slott. Inte alldeles lätt att gå i la

"Rövarna på Hunneberg" hette 1954 års muntration på Skansens friluftsteater i Stockholm. Det var Rune Lindström som hade skrivit manus till detta stycke som byggde på Scribes och Aubers komiska opera "Fra Diavolo". Istället för Italien utspelade sig dramat i Västergötland där ett planerat giftmord på Gustav III skall genomföras på värdshuset Gyllene draken i närheten av Halle- och Hunneberg. Det var en stor uppsättning med bortåt 40 skådespelare på scenen - rövare, soldater, adelsmän, pigor och drängar. Teaterchefen Sandro Malmquist regisserade, Julius Mengarelli stod för koreografin och Bo Ekemar ledde orkestern. I rollistan hittar man namn som Margareta Hallin, Nils Hallberg, Gösta Prüzelius, "Kulörten" Andersson och Hanny Schedin. Kritiken var minst sagt ljummen: "Premiärkvällen hade idealiskt väder och skymningen blev en god bundsförvant till föreställningen. Naturen själv gjorde allt för att maskera att något saknades. Men det hjälpte ändå

På 1930-talet stod friluftsteatrarna i blom. I Stockholm fanns ett flertal scener: Skansenteatern, Söders friluftsteater i Vitabergsparken, Vanadislunden, Bellevue, Klippan och Tantolundens friluftsteater.  Här kunde man se publikfavoriter som t.ex. Thor Modéen, Julia Caesar, Rut Holm, John Elfström, Ludde Juberg och Dagmar Ebbesen.  Man spelade verkligen bland buskarna med himlen som tak. Scenbilden var enkel och bestod oftast av två stugor och en grusad gårdsplan emellan. På repertoaren stod folklustspel som "Bröderna Östermans huskors", "Folket i Skinnarviksbergen", "Värmlänningarna", "Söderkåkar"...   Handlingen var enkel och okomplicerad, så även om en del repliker gick förlorade av suset i trädkronorna eller andra ovidkommande ljud kunde åskådarna ändå hänga med i händelseförloppet. Här fanns de självklara karaktärerna: den argsinta ragatan, gubbarna som tittade lite för djupt i brännvinsflaskan, polisen som var tryggheten i kvarteret,