Nöjesvirveln

Tänk vad bytet av ICA-Stig har engagerat svenska folket under den gångna vintern. Presidentvalet i USA hade ingenting att sätta emot då vi var fullt upptagna med att gissa på vem som skulle efterträda Loa Falkman. Nu vet vi att det blev Björn Kjellman som dessutom fick sällskap av Suzanne Reuter. Två skickliga skådespelare som kommer att sätta guldkant på de populära reklamfilmerna. I min skivback har jag hittat en jubileums-LP som gavs ut i samband med ICA:s 60-årsjubileum 1977. Den evige tonåringen Lars Lönndahl sjunger till ackompanjemang av Anders Ekdahls orkester. "Melodibuketten" består av melodier från 1918 och framåt. Glada valspotpurrier av kompositörer som Jules Sylvain, Fred Winter och Stig Olin. Det är "Kostervalsen", "En gång jag seglar i hamn" och "Gökvalsen", refränger som var och varannan människa fortfarande hade i minnet och kunde sjunga med i. Lite Lasse Dahlquist, Evert Taube och så Lasse Berghagens "Breda leenden" s

"Skruva upp ljudet Werner, nu är det det där programmet som vi alltid blir så irriterade på" , så löd en återkommande jingel i "Plattetyder". "Plattetyder" eller snarare "Platt-etyder" var ett populärt radioprogram med Kjell Swanberg och Bengan Wittström som säkert retade en del men som roade betydligt fler.  Underrubriken var "skivönskningar mitt på blanka förmiddagen" eller "lyssnaromsorgens förmiddagssatsning - Förmiddag med lyssnaromsorgen".  Ingemar Unge i DN sammanfattade programmet så här: "... ett högtflyende nonsens i ord, marmorerat med otroligt tönt från skivtallriken." I "Plattetyder" fick man höra de mest bisarra skivutgivningar som bl.a. "En babylonisk skeppstrasa" med Bert Yoga Jonsson, "Grisens förargelse" med August Svensson eller "Jag är en ung godtempartjej" med Lisbeth Berg.  Det här med att samla märkliga skivor hade Bengan Wittström sysslat med alltsedan r

På Systembolaget på Götgatan i Göteborg arbetade en kille som både kunde sjunga, steppa och berätta roliga historier. Han hette Nils Peterson. När han inte stod och sålde våtvaror på bolaget sågs han ofta på de västsvenska revyscenerna, då under namnet Nisse Peters.  Denna urgöteborgare från Masthugget blev revybiten redan som barn när han fick följa med föräldrarna till Lorensbergs Cirkus och se Karl Gerhard. Men det allra roligaste var när han fick gå på Hagateatern och se Sten-Åke Cederhök. Inte anade han då att han långt senare skulle bli en av Cederhöks scenkamrater.  En annan idol var Fred Astaire. Nisse såg hans filmer 20 gånger för att lära sig dans- och steppstegen. Sedan övade han de nya stegen varje morgon i en bordtennishall på Sahlgrenska sjukhuset, där hans pappa arbetade.  Betty Hutton var en artist som gjorde stort intryck på den unge Nisse. Han gick ombord på fartyget Gripsholm och diskade sig över Atlanten för att få se Betty Huttons show på Broadway. Han fick till oc

Ralph Benatzkys "Värdshuset Vita Hästen" tillhör en av de mest älskade operetterna allt sedan urpremiären i Berlin 1930.  Det var där och då Max Hansen fick sitt livs roll som den förälskade överkyparen Leopold. Han lär ha gestaltat den bortåt 3 000 gånger under sin karriär.  När den populära operetten intog Oscarsteatern i Stockholm 1948 spelade Max inte bara Leopold utan svarade även för regin. Gurli Lemon-Bernhard spelade den förtjusande men bestämda värdshusvärdinnan Josepha, föremål för Leopolds envisa trånad.  Rollistan i övrigt befolkades av namn som bl.a. Inga Brink, Lauritz Falk och Hasse Funck.  Albert Gaubier stod för koreografin, Olle Olsson från Hagalund hade skapat en färgrik dekor och praktfulla kostymer som förde publiken direkt till Salzkammergut. Mikael Katz i Expressen rapporterade om en våldsam succéstämning på premiärkvällen: "Värdshuset Vita Hästen, sockersöt wienerromantik och schrammlande schuhplatterl - helt olidligt om det presenteras med vykort

"Ulla-Britt. Namnet duger inte på en revyaffisch" , fnös Karl Gerhard och döpte om Ulla-Britt Fridh till Ulla-Bella. Det namnet behöll hon sedan under hela karriären.  Det var som sångerska hon slog igenom 1956. "Johansson, se upp i svängarna..." blev en riktig landsplåga, låten heter egentligen "Roslagsvår". Så blev hon duettpartner med Owe Thörnqvist, vilket resulterade i en guldskiva. Över 150 000 svenskar köpte "Anders och Brita" och "Titta Titta".  Tillsammans med sin blivande make Jan Gabrielsson blev hon TV-kändis som programvärd för "Söndagsbilagan", en av teves första långkörare. Hon arbetade i revyer och kabaréer med storheter som Pär Rådström, Beppe Wolgers, Hagge Geigert och Lars Forssell. På film medverkade hon i allt ifrån Arne Mattssons "Hon dansade en sommar" till Ragnar Frisks "Åsa-Nisse ordnar allt".  Ulla-Bella Fridh (1929-93) Under 12 år var hon engagerad vid stadsteatern hemma i Uppsala

Den gamla fina Vasateatern inrymd i Lundbergs palats på Vasagatan var det största byggnadskomplex som skådats i 1880-talets Stockholm. Teatern invigdes den 30 oktober 1886 och blev snart etablerad som en riktig komediteater. Visserligen försökte teaterkungen Albert Ranft, när denne övertog Vasan 1895, att sätta båda Ibsen och Strindberg på repertoaren, men det var de folkliga och mer lättillgängliga styckena som slog bäst.  Gösta Ekman d.ä. spelade så väl "Hamlet" som "Kanske en diktare" under sin chefstid på Vasan i början av 1930-talet, men hans allra största framgång var komedin "Gröna Hissen" där han själv agerade i den manliga huvudrollen som Billy. Också dansken Max Hansen blandade till den förrädiska drinken "Gröna Hissen" på Vasans scen. Det hände 1948 och hans motspelerska hette Sickan Carlsson. Vasan var verkligen de stora stjärnornas tummelplats. Gösta Ekman d.ä. drog till sig unga sedermera mycket berömda förmågor som Sture Lagerwall,

En galleriägare får sin efterlängtade Venusstaty levererad från Grekland. Statyn påminner honom om en flicka han har älskat men förlorat...  En invandrad barberare kommer för att klippa galleriägaren. I fickan har han en förlovningsring till sin fästmö. Han sätter ringen på statyns finger för att bevisa att hans Gloria har smalare fingrar än Venus. Det borde han aldrig ha gjort! Den klassiskt sköna 3000-åriga Venusstatyn får plötsligt liv och kliver ner från sin sockel. Hon förälskar sig i mannen som satt ringen på hennes finger.  Kurt Weills "One Touch of Venus" från 1943 gavs 567 gånger på Broadway men är näst intill okänd i Sverige. Malmö Musikteater satte upp denna musikalkomedi 1994 med namn som Loa Falkman, Philip Zandén, Marie Myrberg och Marianne Mörck i de bärande rollerna. Lars Rudolfsson regisserade och Sven Hugo Persson svarade för en fyndig översättning av manuset. "Förutom Rudolfssons säkra regi har föreställningen sin största tillgång i Philip Zandéns helt

De gamla folkkära skådespelarna försvinner en efter en nu. Den senaste i raden är Margreth Weivers.  Margreth blev under senare delen av sin karriär urtypen för kloka mammor, snälla tanter och gulliga farmödrar. En och annan satkärring blev det också. När hon spelade charkuteristens elaka morsa i TV-serien "Varuhuset" på 1980-talet hoppade en kille på henne i tunnelbanan, slet henne i håret och skrek "Jävla kärring". Det säger en del om Margreth Weivers trovärdighet som skådespelerska. Hon började redan på 1930-talet. Blott 6 år gammal fick hon deklamera dikter hos Sven Jerring i det populära radioprogrammet "Barnens brevlåda". Det gjorde hon så bra att hon blev en återkommande gäst i brevlådan. Mycket radioteater blev det också. Så fort det skulle vara en ung flickröst i en pjäs kallade man på Margreth. Hon var med i de första radioversionerna av "Vårat gäng", men när man gav sig ut på folkparksturnéer fick hon inte följa med, skolarbetet gick f