Nöjesvirveln

Annalisa Ericson hade en ovanligt lång karriär. Hon fanns med i nöjesvirvlarna under nästan hela 1900-talet och blev en av våra allra folkkäraste skådespelerskor.  Hon var blott fem år när hon började dansa i Operans balettskola. Inom några år hade hon hunnit spela revy med Ernst Rolf och dansat i operor som "Aida" och "La Boheme". På 1930-talet kom hon in vid filmen, första stora rollen var som Anna i "Värmlänningarna" 1932. Hon gjorde runt 60 filmroller under sin karriär och spelade mot alla de stora: Adolf Jahr, Edvard Persson, Inga Tidblad, Gunnar Björnstrand, Åke Söderblom, Thor Modén, Eva Dahlbeck, Sven Lindberg... Listan kan göras hur lång som helst. Annalisas talang för både sång, dans och skådespeleri gjorde henne mycket användbar i revyer och musikaler. Hon var stjärna i otaliga Kar de Mumma-revyer på Blanche och Folkan. I 1956 års revy "Vi roar oss kungligt" gjorde hon stormande succé med kupletten "Den saltaste bönan i stan"

I oktober 1970 underhöll tre folkkära operettprimadonnor på nattklubben Valand i Göteborg. "Muntra fruarna på Valand" hette programmet som regisserades av Herman Ahlsell. De tre muntra fruarna hette Annalisa Ericson, Berith Bohm och Maj Lindström. Här varvades musikal- och operettmelodier med revykupletter och sketcher. Störst munterhet väckte trions parodi på Göingeflickorna.  Recensenterna var kritiska i sina omdömen och menade att textmaterialet var för skralt och att det var för mycket gammal skåpmat som bjöds. "Sångliga skämt om kändisar - Gunnar Gren i synnerhet - befinner sig så pass långt under bältet att publikens skratt tystnar efter första fnisset, en dialog mellan Bohm som Volvo och Lindström som Volkswagen når heller inte den mer än upp till navkapseln vilket får till följd att publiken börjar småprata" , skrev Leif J Andersson i Göteborgs-Posten. Larsolof Giertta i Arbetet: "Bäst i showen, åtminstone mest, är Berith Bohm. Hon sprudlar av spelglädj

"Behärska dig kvinna" var namnet på en lätt och luftig engelsk musical comedy, en ordkonstellation som ganska fritt översattes till farsoperett med speciell betoning på första stavelsen. Det var 1941 som "Behärska dig kvinna" - eller som den hette i original "Lady Behave" hade urpremiär på His Majesty´s Theatre i London med Stanley Lupino i huvudrollen. Stycket utspelar sig i filmmiljö bland skådespelare, statister, regissörer och författare. På China i Stockholm spelade Nils Poppe den komiska huvudrollen som filmstatisten och stuntmannen Tony Merrick. Han drömmer om att få sitt genombrott samtidigt som han förälskar sig i den sköna filmskådespelerskan Bonnie Drew, gestaltad av Annalisa Ericson. Det var en stjärnspäckad ensemble som samlats på China. Lauritz Falk spelade en filmcharmör, Karl-Arne Holmsten en filmförfattare, Wenche Foss en stand-in. Rune Halvarsson var en kolerisk filmdirektör och Sigge Fürst en blodtörstig gangster. Farsoperetten gavs 95 g

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en

"Alltsedan paradiset" hette en engelsk komedi från 1920-talet författad av J. B. Pristley. Två danskar vid namn Poul Sørensen och Erik Fiehn återupptäckte pjäsen i början av 60-talet och gjorde om den till musikal.  Handlingen rör sig inte särskilt mycket kring Adam och Evas förehavanden i paradiset utan består mest av en rad sammanfogade sketcher om äktenskapets för- och nackdelar, framspelade av ett äldre och ett yngre par. Några fikonlöv förekom alltså inte på Scalas scen, kostymskaparen Mago hade istället öst på ordentligt med sin outtömliga klädfantasi och gjort det hela till rena rama utstyrselteatern.  En fin kvartett skådespelare utgjorde ensemble, det var Max Hansen, Annalisa Ericson, Jan Malmsjö och Lena Granhagen. Paret Carl-Axel och Monica Dominique svarade för pianoackompanjemanget. Egon Larsson regisserade. Kritikerna rosade skådespelarna men beklagade att de fått en alldeles för svag pjäs att jobba med. Mest positiv var Aftonbladets recensent Hartvic Kusoffsky:

"Teaterbåten" eller "Show Boat" som den heter i original räknas som en milstolpe i musikalhistorien. Den är baserad på en roman av Edna Ferber som 1924 började forska om teaterbåtar och människorna som levt och spelat på dom.  Ferber lär ha varit mycket tveksam till att låta Jerome Kern förvandla hennes roman till musikal men gav sitt medgivande till slut. Oscar Hammerstein II åtog sig att skriva librettot.  Handlingen innehåller inget traditionellt musikalglitter. Här rör man sig krig ämnen som rasproblem, blandäktenskap, alkoholism, fattigdom, skilsmässor, spelmissbruk och annat elände. "Teaterbåten" väckte uppståndelse vid urpremiären på Ziegfeld Theatre 1927, det var första gången som man blandade en vit och svart kör. Genom Gustav Wallys försorg kom "Teaterbåten" till Sverige och Oscarsteatern hösten 1942. Gösta Rybrandt hade översatt texten till svenska och Leif Amble-Næss regisserade.  Revyskådespelaren Carl Hagman spelade skutans kapten o

Efter sju år i följd med Casinorevyn var det dags för ett revymakarskifte på Intiman vid Odenplan. Det skedde hösten 1980. Teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews hade varit i Örebro och fattat tycke för författartrion Peter Flack, Birgitta Götestam och Sven Olov Stalfeldt. Han erbjöd dem att komma upp till Stockholm och sätta upp en revy på Intiman.  Resultatet blev "Sex damer i leken" där Peter Flack omgav sig med sex kvinnor. Och det var inte vilka damer som helst utan stjärnor som Annalisa Ericson, Inga Gill, Anna Sundqvist, Eva Bysing, Lillemor Ohlson och Lisbeth Zachrisson. Regi av Birgitta Götestam, koreografi Egon Larsson, dekor och kostymer av Mago. Revyns röda tråd var Annalisa Ericson som mamma till fem döttrar. Hon vinner en uttagning och får chansen att debutera som artist på Intiman. Mässfall gör att mor Annalisa ber sina döttrar rädda premiären. "Menlöst amatörgyckel" var Dagens Nyheters rubrik, Bengt Jahnsson skrev: "Ty även om essen är många i

Barnteater har ju länge varit en väletablerad genre, men begreppet pensionärsteater är kanske inte lika välbekant. Deckarförfattaren Olov Svedelid slog ett slag för den äldre publiken på Reginateatern i Stockholm 1985 då han skrev och producerade folklustspelet "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" med den nybildade Senior-Teatern.  Senior-Teatern riktade sig enbart till pensionärspubliken. Man gav föreställningar klockan 13 på dagen, ett bra alternativ för dem som ogillade att vara ute sent om kvällen.  "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" hade folklustspelets alla viktiga ingredienser. Det är 1940-tal. En gård med två familjer i varsin stuga, där den ena familjen anser sig vara lite finare än den andra. Den unga dottern i ena familjen förälskar sig i grannpojken vilket föräldrarna anser som olämpligt.  Söderkåksidyllen i Trädgårdsgränd störs av maktfullkomliga myndigheter som tänker riva stugorna och bygga kontor åt kommunaltjänstemännen. Hotet gör att de båda familjerna

B ob Philips (Karl-Arne Holmsten) har ett hemligt förhållande med Gladys Foster (Annalisa Ericson) men säger till sin fru Terry (Christina Schollin) att han varit ute med sin kamrat William Featherstone (Olof Thunberg). Samtidigt säger Gladys Foster att hon varit ute med Mary Featherstone (Inga Gill), därför att Mary tror att hennes man William har ett förhållande, och då tycker både Gladys man och Bobs fru att de skall hjälpa Featherstones, men sen visar det ju sig att de inte alls träffats den kvällen... Hänger ni med?  "Hur andra älskar" av Alan Ayckbourn är en farsartad komedi med snåriga förvecklingar.  Teaterchefen Per Gerhard fick en framgång med detta stycke när han satte upp det på Vasan i Stockholm 1971. "Succé igen på Vasan - grattis Per Gerhard, det är du ärligt förtjänt av!" skrev Lena Svanberg i Arbetet. "Buskisen blommar i spelstilen men tuktas med sofistikerad elegans. Resultatet har blivit en rasande rolig underhållning" , menade

Bagare Svensson från Kungsör sitter på stadshotellet och söker Livets Melodi. För att finna den söker han sig till politiken. Han avancerar från riksdagsman till statsminister. Efter en rad utnämningar av vänner och bekanta till högre administrativa poster och en soaré i Stadshuset, förlorar han emellertid sina anhängare, abdikerar och återvänder till Kungsör, där han vaknar upp på stadshotellet! Ja, alltsammans var blott en dröm! Detta var den röda tråden i Södrans revy "Sverige åt Svensson" som spelades upp på nyåret 1937.  Rollen som Svensson gestaltades av dåtidens stora revykomiker Thor Modéen, vars vagga för övrigt stått i just Kungsör. För manuset svarade Kar de Mumma och kupletterna var skrivna av Karl-Ewert. "Det är en himmelsvid skillnad mellan denna revy och den revy som Södran presenterade i fjol: omständigheten att ensemblen är högst avsevärt uttunnad har tvingat författaren och hans medhjälpare till verklig anspänning. I fjol misshushållade man t.ex.

1930-talsoperetten "Kung för en natt" handlar om en kung som är i behov av en stand in, som liknar honom intill förväxling. Han är inte så populär bland undersåtarna och inför en galaföreställning på operan blir det aktuellt att byta ut honom mot en kopia; statsministern anser det mera önskvärt att kulor från en attentatsman hamnar i kroppen på en obetydlig man än i landets härskare. En hemlig agent skickas iväg för att leta upp någon som i alla avseenden är kungens avbild. Som man kunnat vänta är agenten framgångsrik, annars hade det ju inte blivit någon pjäs. I Riksteaterns uppsättning 1971 spelades den fattige mannen som får betalt för att föreställa kungen av publikfavoriten Lasse Lönndahl. Han träffar drottningen och blir kär. Drottningen spelades av Annalisa Ericson. I sina memoarer "Mina sju liv" beskriver Annalisa föreställningen som en av de största publikframgångar hon upplevt. Kritiken i de stora drakarna var ganska ljummen. "I den här recens