Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2019

"Nine", Oscars 1983-84

Bild
"Nine" av Arthur Kopit och Maury Yeston slog ner som en bomb på Broadway 1982 och utsågs till årets bästa musikal. Oscarsteatern i Stockholm var först i Europa med att presentera detta stycke som fick premiär i september 1983. Musikalens centralgestalt är den italienske filmregissören Guido Contini, men egentligen handlar det om Federico Fellinis liv och livsverk och själva titeln "Nine" kan härledas till hans film "8 1/2".  Contini, alias Fellini, anländer till Venedig för att få ro att tänka igenom sitt konstnärsskap och sitt brokiga liv. Runt omkring honom samlas snart alla de kvinnor som på olika sätt inspirerat honom och givit honom kraft i livet. Hans hustru Lovisa börjar tappa tålamodet och vill skiljas, hans älskarinnor pockar på mer uppmärksamhet och hans producent hetsar på manusförfattandet.  Trots sina framgångar som filmregissör är Contini som ett litet barn. När omgivningen ställer för stora krav på honom, flyr han till mammas tröstande

"Revy" 1970

Bild
"Revy" var en underhållningsserie på tre program som hade premiär i Sveriges Television den 7 november 1970.  Karin Falck var producent, Nisse Hansén kapellmästare, Gordon Marsh svarade för koreografin och lustifikationerna skrevs av manusförfattarna Bengt Linder och Björn Barlach. Artisterna som framträdde var Monica Nielsen, Isa Quensel och Jan Malmsjö. Programmen spelades in live inför publik på Cirkus i Stockholm utan några omtagningar. Karin Falck menade att det skulle vara mer livsglädje än perfektionism. Någon kameramiss eller en bortslarvad replik gjorde inte så mycket. Förutom de tre artisterna fanns en balett med i bilden också, fyra unga herrar och två damer.  TV-kritikern Ingvar Orre i DN talade om storsuccé redan efter första avsnittet: "Jag tycker mycket om den här blandningen och anser att Jan Malmsjö med sitt våldsamt oblyga utspel är en rejäl tillgång för oss som vill ha trevligt på lördagskvällarna." Åsa Wall i Svenska Dagbladet tilltala

Georg Adelly - den lealöse komikern

Bild
Georg Adelly (1919-97) var en säregen komiker som i sin krafts dagar verkligen kunde krama skrattet ur en publik bara genom att få en stortå att stå rakt ut i luften. Han föddes i Gjövik i Norge, son till musikaliska cirkusclownen Fritz Adelly och lindanserskan Maria, född Hoffman. Georg ärvde föräldrarnas talang för underhållning, även om han aldrig kom att ägna sig åt cirkus.  Han började sin artistkarriär vid SSU-teatern i Örebro där han medverkade i nyårsrevyerna på Folkets Hus. Leon Landgren tände på Georgs komiska talang och tog med honom ut på folkparksturné tillsammans med Thory Bernhards sommaren 1946.  När turnén kom till Halmstad fanns revydirektören Gösta Bernhard i publiken vilket ledde till att Georg fick engagemang på Casinoteatern i Stockholm.  På Casino blev Georg Adelly en mycket uppskattad artist som ofta fick skratten att övergå i orkaner.   "Adelly är den levande människa som mest förefaller hämtad ur en tecknad serie. Hans plastik är lika surrealistisk som

"Anne Franks dagbok", Riksteatern 1983

Bild
Jag hörde att "Anne Franks dagbok" sänds som radioteater i P1, en repris från 1995. Det är bra, det är en pjäs som bör spelas med jämna mellanrum, inte minst för att nya generationer skall få ta del av Anne Franks öde.  Annes historia är identisk med tusentals andras. Familjen var judisk, och tillsammans med pappa Otto, mamma Edith och systern Margot flydde hon från Frankfurt i Tyskland undan Hitlers judeförföljelser. En lycklig barndom i Amsterdam - och så samma skräck igen när Holland ockuperades av tyskarna 1940. Till slut måste man gå under jorden. Man gömde sig i faderns affärshus vid Prinzengracht 263. I två år isolerade från yttervärlden skrev Anne den dagbok som kom att bli ett så viktigt dokument från andra världskriget. Så en dag stod Gestapo där med höjda pistoler mot Kleimann, Kugler, Miep och Elli - de fyra anställda på faderns kontor som var deras vänner och beskyddare. Den så skickligt kamouflerade dörren slogs in. Några andlösa ögonblick. Så var hoppet ute

"Vårat gäng" 1943

Bild
"Vårat gäng" var en företeelse som tände hela Sverige på 1940-talet. Det började redan 1939 då revyförfattarna Nils Perne och Sven Paddock samlat ihop ett gäng musikaliska ungdomar från Södermalm i Stockholm för att göra radiounderhållning. Redan året därpå var man ute i folkparkerna och showade. Under nio år höll man igång och nya talanger tillkom hela tiden. 1942 gjorde man en långfilm där Alice Babs, som egentligen inte tillhörde gänget, var det stora affischnamnet.  När "Vårat gäng" uppträdde på Götaplatsen i Göteborg pingsthelgen 1944 drog man bortåt 60 000 åskådare, det säger en del om gängets oerhörda popularitet.  Sommaren 1943 bestod laguppställningen av Lill-Arne Söderberg, Tosse Bark, Pricken Johansson, Bullan Persson, Knotan Mattsson, Brita Borg, Irma Burgman, Gunnar Ahl, Maj-Britt Nilsson, Leppe Sundewall, Britt Nilsson och Lasse Frydén.  Bullan, Knotan och Pricken, det var namn som associerade till Söder där gänget hörde hemma.  Visst kommer ni

15 frågor till Stig Järrel

Bild
Vad var det första du skulle göra om du helt plötsligt blev radiochef? - Gå under jorden! Om du fick fria händer och tillräckliga resurser - vad skulle du vilja satsa på? - Vad göra i underläge. Se ovan! Säg några korta och väl valda ord om dagspressens radio- och TV-kritik. - Jag tycker dom gör så gott dom kan, när dom bara kan. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, skulle du vilja omge dig med om du lämnades på en öde ö i ett år? - Sten Broman, Sven Stolpe och Macke Nilsson. Vad var det första du skulle fråga när du kom hem igen? - Har´e vatt nåt? Säg något du vill ändra på här i landet? - Det mesta! Vilka mänskliga egenskaper sätter du mest värde på? - Värme, humor och trofasthet. Minns du vad du som barn hade för framtidsdrömmar? - Jag ville bli dirigent. Har du några laster du vill göra dig av med? - Varför avsäga sig nöjen... Om du fick stiga in som osynlig åskådare i det förgångna eller i framtiden - i så fall när och var? - Att i I

"Kääärlek", Lilla Teatern 1965

Bild
Det var många teaterdirektörer som slogs om rättigheterna till Murray Schisgals Broadwaykomedi "Luv". Det blev slutligen Tom Dan-Bergman på Lilla Teatern i Stockholm som gick segrande ur striden. "Kääärlek" fick pjäsen heta på svenska. Premiären gick av stapeln i oktober 1965 och i de tre rollerna spelade Nils Poppe, Gun Arvidsson och Olof Thunberg. Regisserade gjorde Keve Hjelm.  Pjäsen utspelar sig på en bro på Manhattan i New York och handlar om den misslyckade och hypokondriske Harry som är på väg att hoppa över broräcket sedan han träffat sin gamle kamrat Milt, finanshaj på soptunnor. Sedan träffar han också Milts fru Ellen, en mycket sexualmedveten kvinna som för statistik över sina erotiska äventyr. Det blir en uppgörelse mellan dessa tre vid broräcket. "Kääärlek" är en mörk komedi, ett tragikomiskt triangeldrama om människors egoism och bristande förmåga till kärlek.  Pjäsen mottogs med övervägande positiv kritik, inte minst väckte Nils Poppe f

Ingen kan flamsa som Meg!

Bild
Som dotter till det berömda skådespelarparet Inga Tidblad och Håkan Westergren var det inte alldeles lätt för Meg att skapa sig en egen skådespelarkarriär. Förväntningarna som följde med hennes namn gjorde att det låste sig totalt när hon kom in på Dramatens elevskola. Meg Westergren varken ville eller försökte bli någon ny Inga Tidblad.  18 år gammal filmdebuterade hon i Göran Genteles "Leva på hoppet" och strax därpå gjorde hon revydebut på Folkan. Redan då anade många att Meg skulle ha en framtid som komedienn. Då, på 1950-talet väckte hon nationens intresse när hon gifte sig med hovtraktören Tore Wretman, som var sexton år äldre. Många höjde på ögonbrynen och aktören Sture Lagerwall sade till hovtraktören: "Adoptera henne istället, det blir billigare!" I 16 år var Meg gift med herr Wretman och gled lätt in i rollen som mamma, styvmorsa och värdinna med representation. Fast käket fixade ju traktören. Och Meg hann faktiskt med en och annan sprallig blondinrol

"Kung för en natt", Riksteatern 1971

Bild
1930-talsoperetten "Kung för en natt" handlar om en kung som är i behov av en stand in, som liknar honom intill förväxling. Han är inte så populär bland undersåtarna och inför en galaföreställning på operan blir det aktuellt att byta ut honom mot en kopia; statsministern anser det mera önskvärt att kulor från en attentatsman hamnar i kroppen på en obetydlig man än i landets härskare. En hemlig agent skickas iväg för att leta upp någon som i alla avseenden är kungens avbild. Som man kunnat vänta är agenten framgångsrik, annars hade det ju inte blivit någon pjäs. I Riksteaterns uppsättning 1971 spelades den fattige mannen som får betalt för att föreställa kungen av publikfavoriten Lasse Lönndahl. Han träffar drottningen och blir kär. Drottningen spelades av Annalisa Ericson. I sina memoarer "Mina sju liv" beskriver Annalisa föreställningen som en av de största publikframgångar hon upplevt. Kritiken i de stora drakarna var ganska ljummen. "I den här recens

"I Myggans vänkrets" 1987

Bild
Under fyra säsonger 1979-87 sändes TV-serien "I Myggans vänkrets". Det var ett underhållningsprogram om svensk revyhistoria med nöjesdoktorn Uno "Myggan" Ericson som ciceron. Här vältrade man sig i nostalgi, minnen och gamla kupletter framförda av olika gästartister. Vid Myggans sida fanns den sjungande värdinnan Cilla Ingvar. Inför den sista omgången 1987 skrev Cilla dagboksanteckningar både före, under och efter inspelningsarbetet. När det var dags för TV-sändning publicerades hennes anteckningar i en artikel i tidskriften Röster i Radio-TV.  Juni 1986: Myggan ringer en helg när jag är på landet och meddelar att det är dags igen, fyra program ska det bli, fort drar han en lista på "mina" kupletter och skissar programmets teman. Han har två telefon-jag: idag fattar han sig kort, informerar bara. Men jag blir glad, väldigt glad faktiskt. Tänk att det är fyra år sen sist! Oktober 1986: Stort brunt kuvert kommer från Göteborg med noter och texter. Äntligen -

"Kom till Casino" på Intiman 1973-75

Bild
U nder fyra decennier skrev och producerade Gösta Bernhard och Stig Bergendorff revyer. Först på den lilla Casinoteatern vid Bryggargatan i Stockholm där man startade 1941. När den teatern revs flyttade man verksamheten till Blancheteatern och senare till ABC-teatern på Drottninggatan. I och med utflyttningen bröts raden av revyer i den speciella crazyform som var Casinogängets signum.  Men hösten 1973 kom man tillbaka. Det var teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews som erbjöd gänget att spela på Intiman vid Odenplan. Resultatet blev "Kom till Casino", en revy full av nostalgiska återblickar från de gamla klassiska Casinorevyerna, men också några helt nyskrivna nummer.  Det gamla gänget med Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas Lindkvist och Gösta Krantz förstärktes med primadonnorna Anna Sundqvist och Siv Erics samt sex dansande Casinoflickor.  Nu fick man återuppleva Carl-Gustafs underbara sketch där han plockar nålar ur den nyinköpta skjortan.