Nöjesvirveln

Feydeaus fars "Leva loppan" handlar om otrohet och kärleksförvecklingar på ett tvivelaktigt hotell. På Dramaten vid Nybroplan spelades detta underhållande stycke med stor framgång 1968. Totalt 124 föreställningar! Jan-Olof Strandberg, Catrin Westerlund, Sigge Fürst, Thommy Berggren och Ingvar Kjellson var några av skådespelarna i den stjärnspäckade rollistan. Mimi Pollak regisserade och Sven-Erik Skawonius hade signerat scenografin. "Resultatet har blivit en fruktansvärt rolig farsföreställning, ett sublimat av slapstickens galenskaper, säg gärna för mig ett galopperande underverk" , utropade Jurgen Schildt i Aftonbladet. "Så som spelet är lagt är det storartat genomfört, spänstigt, fyndigt och distinkt utarbetat; den centrala akt på rendez vous-hotellet, där snurrigheten kulminerar är genomförd med en fantastisk precision. Och det är festligt färgsatt av en rad förträffliga skådespelarinsatser, en vacker provkarta på komiskt artisteri" . skrev Sven Barthe

"Goda grannar" hette en av SVT:s långkörare i slutet av 1980-talet. I  48 avsnitt fick TV-tittarna följa ett antal familjer i ett gammalt hyreshus på Kadettgatan 60 på Östermalm i Stockholm. I centrum för handlingen stod familjen Runåker. Iris Runåker drev Iris Café i bottenvåningen, en samlingsplats för husets alla grannar. Iris som spelades av Helena Brodin - var gift med den till synes bekymmerslösa Helge (Anders Nyström) som hade tapetserarverkstad på innegården.  Iris hade bekymmer med husets förvaltare Pierre Walden (Peter Dalle). Pierre hade tagit över från sin svärfar Bror Öster (Birger Malmsten) som ägde huset.  Här fanns det unga paret Birgitta (Louise Raeder) och den småkriminella Kent (Lennart Jähkel) som väntade sitt första barn.  Den strikta översten Claes Rylander (Jan-Olof Strandberg) hade det inte alldeles lätt med sin hustru Charlotte (Meg Westergren) som intresserade sig för både kortspel, vin och andra män.  Nere på caféet satt Axel (Per Eggers) och diskut

Skådespelaren och regissören Jan-Olof Strandberg gick bort för några dagar sedan. Det fanns något oerhört sympatiskt över den mannen som är svårt att sätta ord på, man bara tyckte om honom.  Hans skådespelarkollega Anita Björk beskrev honom så här en gång: "I alla roller han gör så ser man en människa. Man tror helt och hållet på honom." Jan-Olof Strandberg från Södermalm i Stockholm började med teater när han gick på Södra Latin. Där läste han lyrik och vann en recitationstävling för gymnasister. Så blev det teater vid Witzansky och Terserus teaterskola och vid andra provet kom han in på Dramatens elevskola. Kurskamraterna på elevskolan hette Max von Sydow, Margaretha Krook, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och Yvonne Lombard, ingen dålig årskull.  Jan-Olof hamnade på stadsteatrarna i Göteborg och Uppsala innan han blev engagerad till Dramaten 1964. Han gjorde många tunga roller i uppsättningar som "Riksrevisorn", "Kung Lear", "Tartuffe" och inte

Nationalidolen Carl-Gustaf Lindstedt var huvudperson på Intiman när man spelade upp revyn "Carl-Gustafs nöjesmaskin" hösten 1983. Här användes både gammalt och nytt material hopplockat från många olika håll. Bland de många textförfattarna rymdes både revymakaren Peter Flack och akademiledamoten Lars Forssell.  Carl-Gustaf hade sällskap på estraden av Gus Dahlström, Peter Harryson, Gunilla Åkesson, Bert-Åke Varg och Karin Håglin-Pagmar samt fyra dansanta flickor. Jan-Olof Strandberg och Mille Schmidt delade på regin medan Egon Larsson stod för de koreografiska turerna.  Det skojades om kändisar som Carola och Bert Karlsson och om Gunnar Hellströms TV-aktuella "Raskenstam". En gammal Kar de Mumma-sketch "Krångel-Sverige" i Krylbo" fick nytt liv med Carl-Gustaf, obetalbar som rågblond servitris. Gunilla Åkesson gjorde ett fint sång- och dansnummer "Medan dom andra byter". Gus Dahlström tog sig an Åke Söderbloms gamla kuplett "En kônstig

När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm.  Rollen som

Det händer väl inte alltför ofta att Kungliga Dramatiska Teatern kan annonsera om skrattsuccé. Men hösten 1974 skrattades det mycket i marmorpalatset vid Nybroplan när Ludvig Holbergs gamla 1700-talskomedi "Den jäktade" sattes upp på stora scenen.  "Den jäktade" handlar om den virrige Viegelschrey som tycker sig ha så mycket att bestyra att han inte får någonting uträttat. Han tänker gifta bort sin dotter med en riktig tråkmåns. Husets piga griper in och ser till att flickan får gifta sig med mannen hon älskar.  I huvudrollen som den ständigt stressade Viegelschrey sågs Jan-Olof Strandberg. Lena Nyman spelade den listiga pigan Pernille, Ernst-Hugo Järegård hennes påhittige medhjälpare Oldfux. Margaretha Krook gjorde en av sina mer groteska rolltolkningar som en äldre och mycket kärlekskrank piga. Henning Moritzen regisserade och i övriga roller fanns bland andra Hans Klinga, Gösta Prüzelius, Ingvar Kjellson och Per Mattsson.  Jan-Olof Strandberg och Lena Nyman Åke J