Nöjesvirveln

I oktober 1970 underhöll tre folkkära operettprimadonnor på nattklubben Valand i Göteborg. "Muntra fruarna på Valand" hette programmet som regisserades av Herman Ahlsell. De tre muntra fruarna hette Annalisa Ericson, Berith Bohm och Maj Lindström. Här varvades musikal- och operettmelodier med revykupletter och sketcher. Störst munterhet väckte trions parodi på Göingeflickorna.  Recensenterna var kritiska i sina omdömen och menade att textmaterialet var för skralt och att det var för mycket gammal skåpmat som bjöds. "Sångliga skämt om kändisar - Gunnar Gren i synnerhet - befinner sig så pass långt under bältet att publikens skratt tystnar efter första fnisset, en dialog mellan Bohm som Volvo och Lindström som Volkswagen når heller inte den mer än upp till navkapseln vilket får till följd att publiken börjar småprata" , skrev Leif J Andersson i Göteborgs-Posten. Larsolof Giertta i Arbetet: "Bäst i showen, åtminstone mest, är Berith Bohm. Hon sprudlar av spelglädj

Hösten 1969 gästade Sune Mangs krogen Valand i Göteborg för ett månadslångt engagemang. "Klart till drabbning" var rubriken på underhållningen där Mangs hade sällskap på scenen av Tina Möller, Marita Örngren och Jan Sjödin.  Showen hade sjötema och det skojades friskt med sjömansromantiken. Det handlade om skeppsbrutna män och kvinnor, åtrå och passion, en tullares fantastiska tjänstenit, om sjömansvalsens reinkarnation och saltstänkta fräckisar. För de flesta texterna svarade Bengt Linder. Även Povel Ramel hade bidragit med en visa. Regisserade gjorde norrmannen Hans Kjölaas. Det blev en trivsam kabaré som gick hem hos krogpubliken. "Gott humör, i stort sett bra texter samt bra framförande är showens mest framträdande ingredienser" , skrev Göteborgs Handels - och Sjöfartstidning. Leif J. Andersson i G-P: "Kapten Mangs drar själv tyngsta lasset med den sorts lite halvgamla visor som sitter så bra när han sjunger dem. De övriga i ensemblen lever ett litet t