Nöjesvirveln

Efter den enorma framgången med "Tomas revy" 1990 var Tomas von Brömssen lite rädd för att göra en uppföljare. Det är svårt att upprepa en succé, tvåan blir sällan lika bra. Men så kom han på idén att göra två revyer på en gång, åtminstone kallade han föreställningen för "Tomas revy II & III".  Den svåra uppföljaren, revy nummer två, klarades av i första akten. Efter pausen presenterades revy nummer tre. Fiffigt! Alltihop utspelade sig i Ingemar Wibergs påhittiga scenografi som var full av tekniska lösningar, bl.a. fick Tomas sällskap av en mekanisk dockbalett som åkte upp och ner ur scengolvet.  Några av hans kända karaktärer dök upp även denna gång bl.a. dalkullan med de långa flätorna och den pratsjuke kyparen Yngve Gylling.  Som så ofta i dessa sammanhang regisserade Bo Hermansson. Sven-Eric Dahlberg var kapellmästare för ett svängigt tolvmannaband.  Trots jämförelser med Tomas första enmansshow så mottogs revyn väl av kritikerkåren: "Revyn är en höjdar

Idag är det 30 år sedan Tomas von Brömssen hade premiär på sin enmansföreställning "Tomas revy" på Lisebergsteatern i Göteborg. Efter 15 år tillsammans med sin läromästare och revypappa Sten-Åke Cederhök skulle Tomas för första gången stå på egna ben. Han fick god uppbackning av regissören Bo Hermansson, kapellmästaren Sven-Eric Dahlberg och scenografen Ingemar Wiberg. På scenen hade Tomas sällskap av de tre dansflickorna Claudia Cremer, Lotta Garthon och Maria Mebius-Schröder.  Föreställningen startade med en skildring av Tomas uppväxt på Räntmästargatan 14 i arbetarstadsdelen Lunden i Göteborg och slutade med en finstämd hyllning till Sten-Åke Cederhök som avlidit bara några månader före premiären. Däremellan spelade Tomas von Brömssen upp hela sitt register; som rysktalande clown, som klarinettist, som liten kutryggig cittraspelande gumma, som tonårstjej, som orolig förälder med barnvakt hemma...  Många snabba klädbyten blev det. När den pratsjuke kyparen Yngve Gylling

Ingemar Wiberg (1935-2009) var en av teatersveriges allra flitigaste scenografer. Han skapade scenografi till mer än 200 teateruppsättningar.  Göteborg var hans hemmaplan och han var främst verksam vid Stadsteatern, Stora Teatern och Lisebergsteatern. Han började som 17-åring med att måla kulisser på Storan och lärde sig snabbt det mesta om scenografi. Vid 24 års ålder skapade han sin första scenografi till operetten "Grevinnan Mariza".  I 35 år var han anställd av SVT i Göteborg där han var inblandad i populära serier som "Jubel i busken" och "Låt hjärtat va me" med Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt, långköraren "Hem till byn", Åke Falcks "Ett köpmanshus i skärgården", Carin Mannheimers "Svenska hjärtan" och mycket annat.  Ett av hans största uppdrag var TV-serien "Blå gatan" där han byggde upp ett helt kvarter föreställande stadsdelen Haga. Alltihop byggdes upp i industrihallen i Svenska Mässan.  När Lil