Inlägg

Visar inlägg från november, 2020

"Figaros bröllop", Stockholms stadsteater 1984

Bild
Det sägs att Beaumarchais pjäs "Figaros bröllop" från 1778 banade väg för den franska revolutionen genom sin drift med adelns privilegier. Pjäsen fastnade först i censuren men blev sedan den mest spelade i 1700-talets Frankrike. 1786 kom Mozarts operaversion som blivit ett av operavärldens mest älskade verk.  Talpjäsen gavs på Stockholms stadsteater 1984 med Philip Zandén i titelrollen. Hans Wigren regisserade och i övriga roller sågs bland andra Ewa Maria Björkström, Lars Lind, Bertil Norström och Gunvor Pontén. Komedins huvudpersoner är de båda tjänarna Figaro och Susanna som planerar att gifta sig med varandra. Deras tilltänkta bröllopsplaner förmörkas plötsligt när det avslöjas att greven Almaviva också är ute efter Susanna. Efter mängder av intriger och förvecklingar med grevparet och tjänstefolket slutar pjäsen lyckligt med försoning och dubbelbröllop.  "Zandén i full frihet lyfter hela spelet" var rubriken på Dagens Nyheters recension där Lars Linder skrev: &

Mångsysslaren Mille Schmidt

Bild
Mille Schmidt tillhörde utan tvekan en av de mest mångkunniga inom nöjesbranschen. Han var lika mycket regissör, iscensättare och allmän idéspruta som aktiv skådespelare.  Trots att han förekom flitigt i så många olika sammanhang blev han aldrig något stort affischnamn. Han stod alltid med de små bokstäverna i reklamen, under de stora stjärnorna:  "Alla kan inte lysa med feta bokstäver i annonserna. Men det fanns tider när man tillhörde med flera. Nu är i alla fall namnet med" , sade han i en intervju.  Mille Schmidt började sin yrkesbana som slaktare på Norrmalms livsmedel. Slaktarkniven byttes snart ut mot skräddarsaxen i Karl Gerhards kostymateljé. Han blev så småningom inspicient hos revykungen och snart fick han vara med på scenen.  När scendebuten var avklarad blev det revyjobb på Södran, Narvateatern och Casino. 1952 träffade han Povel Ramel och var med och fyrade av startskottet för Knäppupp. Samarbetet med Povel varade i 11 år, Mille användes som skådespelare, inspic

"Revisorn", Riksteatern 1980

Bild
Gogols "Revisorn" från 1836 är en klassisk komedi om skenet som bedrar och människan som så gärna låter sig bedras, helst om hon fikar efter förtjänst och plats vid maktens taburetter. Här hamnar en urfattig tjänsteman i en landsortshåla där han misstas för att vara en statlig revisor. Ortsbefolkningen gör allt för att behaga honom. Det går som det går. Tjänstemannen flyr så småningom fältet efter att ha lägrat både borgmästarens dotter och hans fru - på samma gång. 1980 gav Riksteatern en musikalversion av "Revisorn" med musik av Kaj Chydenius. Anders Granell spelade den falske revisorn. Borgmästaren och hans hustru gestaltades av Halvar Björk och Brita Borg. Från Finland hade man lånat Ritva Holmberg för regiuppdraget. "Första akten blev en katastrof. Det var inget fel på den klämmiga musiken. Sångtexterna var justa, om också inte glänsande. Men när inte en dörr kan öppnas - och i Revisorn måste en oherrans massa dörrar öppnas - utan att någon ramlar ut och f

"25-öresrevyn Hjälp!" Casinoteatern 1950-51

Bild
Hösten 1950 gavs Brechts "Tolvskillingsoperan" i regi av Ingmar Bergman på Intiman vid Odenplan. På Casinoteatern vid Bryggargatan satte Gösta Bernhard och Stig Bergendorff upp "25-öresrevyn Hjälp!" vars första akt var en parodi på just "Tolvskillingsoperan". Gösta Bernhard spelade Mackie Tårtkniven. Arne Källerud var tiggarkungen Pirum, Irene Söderblom hans dotter Polly. Georg Adelly och "Tre Knas" (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar "Knas" Lindkvist och Minimal Åström) gestaltade diverse stora och små bovar om vartannat. Här fanns glädjeflickorna Lolly, Dolly, Molly och Colly spelade av Inga Hodell, Brita Ulfberg, Ullacarin Rydén och Ingrid Björk.  Andra akten var en ren nummerrevy där Georg Adelly med sin svindlande plastik bland annat framträdde som bläckfisk. Ullacarin Rydén gjorde en hårdkokt baby med Arne Källerud som förskrämd pappa. "Tre Knas" bjöd på sin speciella snabbhumor. Största skrattbomben var Gösta Bernhards framt

"Omaka par", Maximteatern 1987-88

Bild
Neil Simons komedi "Omaka par" från 1965 handlade ursprungligen om två herrar som flyttar ihop. På 1980-talet lät sig Simon övertalas att arbeta om sitt manus och skriva en kvinnlig version. Det grabbiga pokergänget ersattes av ett tjejgäng som sitter hemma hos den bohemiska Ulla och spelar Trivial Pursuit. Så kommer väninnan Beatrice som just blivit övergiven av sin make. Den strikt pedantiske Beatrice får flytta in hos slarvern Ulla och har snart förvandlat hennes trivsamma oreda till något som liknar ett bildreportage i Sköna Hem. Motsättningar uppstår och de båda väninnorna går snart varandra på nerverna.  Produktionsbolaget Limabrall satte upp tjejversionen av "Omaka par" på Maximteatern i Stockholm 1987. Lena Nyman spelade slarvan och Birgitta Andersson gjorde hennes pedantiska väninna. I tjejgänget fanns Mona Seilitz, Nina Gunke, Anki Lidén och Anna Sundqvist.  I andra akten fick damerna sällskap av Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska piloter. Lars

Några ord om Sven Wollter

Bild
Det är sorgligt att behöva konstatera att skådespelaren Sven Wollters hesa stämma har tystnat för gott. Sven avled i sviterna av covid-19. Han blev 86 år. Under en lång rad år stod Sven Wollter i centrum för teaterdebatten i sin födelsestad Göteborg. För många var han ett rött skynke och sågs som den blodiga revolutionens förespråkare. Säga vad man vill om Wollter men han hymlade aldrig med sina politiska åsikter. Som skådespelare var han djupt respekterad. Hans rolltolkningar var väl genomarbetade och lämnade ingen likgiltig. Sven Wollter (1934-2020) Efter scenskolan i Göteborg blev det några år vid Riksteatern, stadsteatern i Norrköping - Linköping och Vasan i Stockholm. Många år vid Göteborgs stadsteater, ett mellanspel på Folkteatern i Gävleborg och slutligen Stockholms stadsteater. Han blev känd för den breda publiken som Gusten, den bortskämda gossen i TV-versionen av "Hemsöborna" 1966.  På teaterscenen gjorde han bland mycket annat stor succé som Gustaf III. För den ro

Jan Bergquist gjorde teater av verkligheten!

Bild
Som en av de yngsta genom tiderna kom Jan Bergquist in på Dramatens elevskola blott 17 år gammal. Redan sista året på skolan satte han på egen hand upp pjäsen "Kärlek och strumpor" på Hallwylska palatset. Det var också då han inledde sitt samarbete med Hans Bendrik. Tillsammans skrev de "Kreugers svindlande affärer" som spelades 182 gånger för utsålda hus på Stockholms stadsteater 1969. En kritiker utnämnde Bergquist till "70-talets underhållare i Sverige". Jan Bergquist (1942-93) Redan från början jobbade Jan på ett journalistiskt tillvägagångssätt när han skrev sina manus. Källforskning, intervjuer och arbetsplatsbesök. Han ville göra teater av verkligheten, kombinera fakta och underhållning utan att komma med några pekpinnar. Det blev kommunalpolitisk satir. "Mr President", "Buss på stan", "Tryck på stan", och "Beteendelek" hette några av hans föreställningar som drog massor av folk. Hans politiska texter var oerh

Vinyllådan: "Ät aldrig korv" med Östen och Hasse

Bild
I skivsamlingen hittar jag en udda singel med Hasse "Kvinnaböske" Andersson och Östen Warnerbring som nog inte finns i var mans ägo. "Ät aldrig korv" heter titelspåret. Låten skrevs för en krogshow som Andersson och Warnerbring gjorde på Kronprinsen i Malmö 1985. Skivan blev väl knappast någon storsäljare men jag vill minnas att den spelades i radion då och då.  När Radio Värmland för en del år sedan presenterade en lista med suspekta låtar röstades "Ät aldrig korv" fram som tidernas sämsta låt. Idag har den lite av en kultstämpel över sig. Personligen är jag svag för sådant som andra anser som dåligt. Jag gillar den här skivan och jag gillar de två artisterna. Det här är en platta gjord med en humoristisk glimt i ögonvrån.  B-sidan "Höllvikens frivilliga brandkår" är en fyndig historia om brandmännen i Höllviken som skall fara ut på larm men har glömt att montera sin nya stege på brandbilen. När de kommer fram har Trelleborgs brandkår redan vari

"Parneviks revyparty", Chinateatern 1983

Bild
"Anders Gernandt fanns på plats. Och Bengt Bedrup och nya gubben Jerry Williams. Ett gäng andra gäster inte att förglömma. Ty det är pålitligt kul att gå på party hos Parnevik. Så pass roligt att karl´ns nya revyparty tveklöst är den mest skrattdrivande tillställningen på China sen Bosse själv var där senast..." skrev Hans Fridlund i Expressen efter att ha varit på premiären av "Parneviks revyparty" i januari 1983.  Efter många framgångsrika enmansshower framträdde nu Bosse Parnevik för första gången med en ensemble kring sig. Här fanns Siw Malmkvist, Lars Amble, Grynet Molvig och sånggruppen Vox Luxe. Mikael Ekman svarade för regin, Bengt Peters för scenografin och orkestern leddes av Berndt Egerbladh. Det var en traditionell revy som utöver Parneviks många imitationer innehöll sketcher, monologer, sång- och dansnummer.  Till Parneviks nya "offer" hörde bl.a. utrikesminister Lennart Bodström: "Är det Bodström själv spelande Parnevik som Bodström? Ell

Lena Brogren - en av de bästa!

Bild
Lena Brogren hette en av de allra pålitligaste aktriserna vid Göteborgs stadsteater. Hon tillhörde "teaterns begåvningsreserv" som Ernst Günther kallade de kvinnliga skådespelarna.  I mer än 40 år var Lena trogen scenen vid Götaplatsen. Hon kom dit som elev vid scenskolan redan 1952, då hade hon hunnit spela amatörteater i hemstaden Västerås och genomgått Calle Flygares teaterskola i Stockholm.   Lena hade en ovanlig intensitet och närvaro i allt hon gjorde och lämnade ingen oberörd. Man kan undra varför hon inte blev större? Varför omnämns inte hon i samma andetag som Margaretha Krook eller Sif Ruud? Förmodligen berodde det på att hon inte hade några ambitioner att slå igenom och bli rikskänd. Lena Brogren förekom aldrig i kändisspalterna eller i några hemma-hos-reportage. Intervjuerna med henne är få. Men stadsteaterns publik uppskattade henne, likaså recensenterna.  En och annan undrade om det inte var enahanda att gå och slita på samma arbetsplats år efter år? Nej, det ty