Nöjesvirveln

"Krångel", en fransk fars av Francis Veber, spelades upp på Intiman i Stockholm säsongen 1971-72. Jarl Kulle både regisserade och spelade huvudrollen i detta stycke som enbart hade ambitionen att locka till skratt.  "Krångel" utspelar sig på ett hotell där en lejd mördare (Lars Lind) fått i uppdrag att från hotellrummets fönster skjuta en känd politiker. Problemet är att hotellrummet är dubbelbokat, där bor även en neurotisk övergiven äkta man, handelsresande i nylonskjortor (Jarl Kulle). Den ynklige mannen vill ha tillbaka sin fru (Anne Nord) som nu lever tillsammans med den unge psyköverläkaren (Bert-Åke Varg).  För att dra till sig uppmärksamhet klättrar Kulle omkring på hotellfasaden, vilket ställer till det för yrkesmördaren i samma rum, vilken inte vill ha polisens ögon på sig.  I ensemblen fanns också Arne Källerud i rollen som mördarens medbrottsling och Martin Ljung som hotellets uppassare. Farsen fick ett ganska svalt mottagande i pressen, kritikerna m

Bernard Shaws klassiker "Pygmalion" med stjärnorna Liv Ullman och Erland Josephson i huvudrollerna var 1975 års stora teaterhändelse i Stockholm, åtminstone enligt förhandssnacket.  Ullman och Josephson hade nyligen grälat i TV-serien "Scener ur ett äktenskap" och förväntades locka storpublik när de nu skulle fortsätta som Eliza och Mr Higgins i Sandrews uppsättning av "Pygmalion". ("Pygmalion" är som bekant den pjäs som ligger till grund för succémusikalen "My fair lady".) Vid sidan av de båda huvudrollsinnehavarna fanns en stark ensemble med Arne Källerud som sopåkare Doolittle, Nils Eklund som överste Pickering, Gunn Wållgren som Mrs Higgins och en ung Kjell Bergqvist i rollen som Freddy.  Trots detta stjärnuppbåd var inte kritikerna överväldigade av Maxims "Pygmalion". Föreställningen väckte blandade känslor och recensionerna var märkbart ljumma. I stort sett var bara recensenterna överens om två saker: att Gunn Wållgrens

"Ångpanna på er!" Så löd stridsropet i 1968 års adventskalender "Klart spår till Tomteboda".  Tomteboda låg lagom långt hemifrån och lagom högt över havet. På järnvägsstationen fanns stinsparet Susanna och Svante Semafor och den pensionerade lokeldaren Sigge Sot. Dessa tre hade som uppgift att bygga världens mest spännande lok! Loket var tvunget att vara klart till julafton för att kunna dra tomtens jultåg. Naturligtvis inträffade en hel del strapatser och hinder på vägen. Hans Lindgren spelade stinsen Svante Semafor, en snäll, fantasifull, lättrörd och fåfäng man som tog sig själv och sitt yrke på största allvar. När han blev upprörd utbrast han: "Ångpanna", för det var ett varmt och tryggt ord för honom. Stinsfrun Susanna var ett rivigt och rejält fruntimmer som bakade världens godaste pepparkakor. Den rollen var som klippt och skuren för Inga Gill. Arne Källerud gestaltade hjälpredan Sigge Sot som drömde om att bli lokförare men blev eldare istället. En

  "Räkna med bråk" hette en av de populäraste radioserierna i mitten av 1950-talet. Det var Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud som munhöggs till svenska folkets stora förtjusning. Det var vitsiga dialoger i ett högt uppskruvat tempo där Arne var den förståndige som alltid läxade upp den trögtänkte Carl-Gustaf.  Seriens popularitet mynnade senare ut i en långfilm samt grammofonskivan "Julbråk".  På A-sidans "Tomtarnas julbråk" har de fått jobb som tomtar på ett varuhus där Carl-Gustaf lyckas fastna med skägget i en rulltrappa och ställa till med kaos i en porslinsaffär.  På B-sidan får de två bråkmakarna jobb som barnvakter. Det visar sig snabbt att Carl-Gustaf är ytterst olämplig att passa barn. Trots att skivan har många år på nacken så får den mig fortfarande att dra på munnen. De snabba ordväxlingarna och kemin mellan Lindstedt och Källerud är imponerande. Se även: Arne Källerud - en genuin komiker! "Carl-Gustafs nöjesmaskin", Intiman 198

Arne Källerud var en verkligt folkkär skådespelare i ordets rätta bemärkelse. Han kunde gestalta vardagliga och genuina människor, arbetare som kunde handskas med hammare och såg. Kostymroller passade honom inte.  Han var evigt förknippad med Söder och Vita Bergen efter sina rollfigurer i "Söderkåkar" och "Grabbarna i 57:an", men han föddes i Upplands Bro 1913 och flyttade in till Stockholm och Östermalm 1919. Efter folkskolan blev han springgrabb på en tidningsredaktion, jobbade på fabrik och hotell.  Han gick på Tekniska Realskolan med siktet inställt på att bli ingenjör men teatern kom emellan. Det började med amatörrevyer i Fredhälls sällskapsklubb. Efter Gösta Terserus teaterskola kom Arne Källerud 1941 till Casinoteatern vid Bryggargatan som alltiallo. Han avancerade snart upp på scenen och visade sig vara en användbar komiker med känsla för improvisation. När han spelade den höggradigt berusade Bacchus i Casinorevyn "OH" höll både publik och medspel

Hösten 1950 gavs Brechts "Tolvskillingsoperan" i regi av Ingmar Bergman på Intiman vid Odenplan. På Casinoteatern vid Bryggargatan satte Gösta Bernhard och Stig Bergendorff upp "25-öresrevyn Hjälp!" vars första akt var en parodi på just "Tolvskillingsoperan". Gösta Bernhard spelade Mackie Tårtkniven. Arne Källerud var tiggarkungen Pirum, Irene Söderblom hans dotter Polly. Georg Adelly och "Tre Knas" (Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar "Knas" Lindkvist och Minimal Åström) gestaltade diverse stora och små bovar om vartannat. Här fanns glädjeflickorna Lolly, Dolly, Molly och Colly spelade av Inga Hodell, Brita Ulfberg, Ullacarin Rydén och Ingrid Björk.  Andra akten var en ren nummerrevy där Georg Adelly med sin svindlande plastik bland annat framträdde som bläckfisk. Ullacarin Rydén gjorde en hårdkokt baby med Arne Källerud som förskrämd pappa. "Tre Knas" bjöd på sin speciella snabbhumor. Största skrattbomben var Gösta Bernhards framt

Våren 1962 drog revydirektörerna Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud in på China i Stockholm med revyn "Vicke Nys" eller "Ost Side Story". Revyn utspelade sig till stora delar i fantasilandet Idolien och var en drift med TV och piratradiostationer. Carl-Gustaf spelade den snälle rörmokaren som på sin irrande väg mot ett trasigt handfat passerar frågeburen i TV-studion (10 000-kronorsfrågan var aktuell) och nyser ner tre ostindiska tallrikar och blir TV-idolen Vicke Nys. Han tas om hand av en ständigt fifflande och fixande manager i Arne Källeruds gestalt. Mest omtalat blev revyns finalnummer, en vansinnig Hamletparodi i Vilda Västern-miljö.  För manuset svarade Rune Moberg och Carl-Gustaf Lindstedt. Egon Larsson regisserade och i ensemblen fanns Lill-Babs, Ullacarin Rydén, Anna Sundqvist, Hasse Ellis och Tommy Jacobsson.  "Vicke Nys" fick ett blandat mottagande i pressen: "Tacka Carl-Gustaf för att det till slut går hem för Vicke Nys - Chinapremiä

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskriver teaterkritikern Anna-Greta Ståhle upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen var Åke Falck. I rollistan fanns Bo S