Nöjesvirveln

Git Gay var primadonnan som värnade om lyx, flärd och raffinemang. En stor personlighet: positiv, begåvad, självmedveten, skrockfull och med glimten i ögonvrån. Från början hette hon Birgit Holmberg och kom från Karlshamn. Föräldrarna var inte särskilt förtjusta i dotterns artistdrömmar. Sålunda tyckte de inte att dottern skulle använda sitt riktiga namn om hon nu skulle syssla med något så lättsinnigt som revyer.  Birgit hittade på artistnamnet Git Gay = Gittan Glad. Föräldrarnas önskan var att Birgit skulle bli konsertpianist. Hon började studera vid musikkonservatoriet i Malmö, men sedan hon vunnit en amatörtävling i Köpenhamn var det mer eller mindre slutspelat på pianot. Git Gay (1921-2007) I mitten av 1940-talet fick hon engagemang i Dubbel-Olle Ohlssons och Sigge Hommerbergs sommarrevy på Victoria i Malmö och gjorde succé. Hon sjöng och vickade så förföriskt med höfterna att pågarna i salongen höll på att trilla av stolarna. Snart fick hon jobb i Stockholm där hon uppträdde i re

När Git Gay kom till Göteborg så blev det en glitterfest av sällan skådat slag. Göteborgarna kippade efter luft när den stiliga primadonnan gjorde entré på Lorensberg utstyrd i lösögonfransar, strass, smycken, plymer och paljetter.  Det var i maj 1960 som Git Gay startade sitt framgångsrika krogshowande i Göteborg. Scenografen Folke Fasth hade dränkt krogscenen i gulddraperier och bland Gits spektakulära kreationer fanns en glasklänning som vägde 10 kilo, en i äkta leopardskinn och en i guldlamé. Hagge Geigert och Beppe Wolgers hade bidragit med textmaterial. På scenen fanns Bert-Åke Varg samt de fyra dansanta flickorna Gun-Britt Öhrström, Berit Hjelm, Annie och Nina Laising som gick under namnet Lorensbergs Show Girls.  "Göteborgarna får se en ny Git Gay. Var så säkra. Primadonnan har klivit ner från den piedestal som andra byggt och slagit sig lös i en spelglädje som bjuder många glada överraskningar" , rapporterade Göteborgs-Tidningen. Git Gays Las Vegas-inspirerade shower

Ingen aktris kunde glida in så elegant på en teaterscen och bära upp en stollig hatt med sådan självklarhet som Siv Ericks. Alla dem som sett henne minns hennes släpiga, nasala röst med de plötsliga sprittningarna i diskanten. Den rösten blev Siv Ericks speciella signum. Egentligen hette hon Eriksson och kom från Oxelösund. Hon började spela teater som 16-åring, det låg nära till hands då hennes pappa skrev lokalrevyer. Sedan stack hon iväg med ett kringresande teatersällskap innan hon kom till Stockholm där hon bland annat fick spela mot Max Hansen. Det var förresten Max som gav henne artistnamnet Ericks. Siv Ericks (1918-2005) Det var i Kar de Mumma-revyn på Blancheteatern 1954 som hon skapade sin vimsiga societetsdam, som hade så oerhört svårt att förstå hur folk hade råd med allt. Själv gjorde hon allting. En märklig hatt, anslående handväska, pälssjal, balanserande på höga klackar med cocktailglas i handen. Lägg till den nasala stämman med sug på vokalerna. Succén var