Nöjesvirveln

Sommaren 1977 firade Sten-Åke Cederhök 20-årsjubileum som ledare för Veckans Revy på Liseberg. Traditionen med Veckans Revy började redan 1942. Det var Lisebergschefen Herman Lindholm som kom med idén om att starta en revy i den folkliga stilen på Liseberg. Flera föreställningar om dagen, högst 50 minuter långa, ett billigt biljettpris och små omkostnader. Idén om att presentera en ny och aktuell revy varje vecka skrotades snabbt, det fick bli en till två uppsättningar per säsong.  Nisse Jonsson, en lokal revyaktör, blev Veckans Revys förste ledare. Men det var under Sten-Åke Cederhöks regim som företeelsen blev etablerad på allvar. De första åren var det väl lite si och så med publiktillströmningen, men i och med Cederhöks genombrott i TV i slutet av 1960-talet blev det vanligt med fulla hus. Folk från hela landet åkte till Liseberg för att få se revyn. Köerna ringlade utanför biljettkassan och den uniformerade vaktmästaren och inroparen Holger Bergendahl tvingades vissa kvällar avvis

På Systembolaget på Götgatan i Göteborg arbetade en kille som både kunde sjunga, steppa och berätta roliga historier. Han hette Nils Peterson. När han inte stod och sålde våtvaror på bolaget sågs han ofta på de västsvenska revyscenerna, då under namnet Nisse Peters.  Denna urgöteborgare från Masthugget blev revybiten redan som barn när han fick följa med föräldrarna till Lorensbergs Cirkus och se Karl Gerhard. Men det allra roligaste var när han fick gå på Hagateatern och se Sten-Åke Cederhök. Inte anade han då att han långt senare skulle bli en av Cederhöks scenkamrater.  En annan idol var Fred Astaire. Nisse såg hans filmer 20 gånger för att lära sig dans- och steppstegen. Sedan övade han de nya stegen varje morgon i en bordtennishall på Sahlgrenska sjukhuset, där hans pappa arbetade.  Betty Hutton var en artist som gjorde stort intryck på den unge Nisse. Han gick ombord på fartyget Gripsholm och diskade sig över Atlanten för att få se Betty Huttons show på Broadway. Han fick till oc

Knö dej in fast dörra e trång, för här är de änna nåt på gång. När som du känner dej joggens vessen ta dej en frikväll, du kan adressen. Ta å lyssna te skrölet, det skummar utå ölet och alla gamla tjommarna e´ här. De trängs å de bröstas å kring desken tjötas, secken festlig atmosfär. En blandning av ursvensk buskis och engelsk music-hall blev en större succé än någon hade vågat hoppats på.  Idén till TV-serien kom från producenten Bo Hermansson som från första början möttes av ett enormt motstånd hos ledningen. Buskis var inte riktigt rumsrent och passade inte i TV ansåg dem som bestämde. Så småningom fick han i alla fall igenom sin idé och det första avsnittet sändes den 20 mars 1968. "För groteskt och folkligt" , tyckte kritikerna, men publiken tog emot programmet med öppen famn. Man slog an lite oväntade strängar i den svenska folksjälen. Det blev plötsligt inne med buskis och allt fler vågade sig på sorten.  Sten-Åke Cederhök, den mest urgöteborgska