Nöjesvirveln

Om Helge Skoogs pappa, som var borgmästare i Borås, hade fått bestämma hade Helge ägnat sig åt juridik istället för skådespeleri. Men redan under sina år på Borås läroverk smittades Helge av teaterbacillen och var med och grundade teatergruppen Rampljus. Han sprack när han sökte till scenskolan i Göteborg, men tog nya tag och for till Stockholm där han kom in vid Dramatens elevskola. Livets högsta ögonblick för en ung Boråsare gick tyvärr förlorade i en jantelag som placerade honom längst ner på rangskalan. Han vantrivdes på Dramaten och sparkades så småningom ut av självaste Ingmar Bergman.  Skoog hade fräckheten att fråga demonregissören om han kunde få gå ifrån en repetition sedan han sagt sin enda replik i föreställningen. Bergman blev rosenrasande. - Jag tycker inte om folk som förpestar atmosfären på teatern, dundrade Bergman. - Det gör inte jag heller, svarade Helge. I efterhand har han generöst medgivit att det kanske var bäst som skedde. Annars hade han ju missat allt det roli

"Beteendelek" kallade manusförfattaren och regissören Jan Bergquist sin föreställning som hade premiär på Stockholms stadsteaters lilla scen hösten 1974.  Föreställningen var upplagd som ett stort gruppterapimöte där publiken fick vara patienter och skådespelarna terapeuter. Publiken delades upp i skilda socialgrupper. De två första bänkraderna fick tillhöra socialgrupp 1, de tio sista socialgrupp 3. Mellanraderna tillhörde mellansorterna. På ett humoristiskt vis bollades olika beteendebegrepp mellan grupperna. Ensemblen med Hans Bendrik, Basia Frydman, Grynet Molvig, Helge Skoog och Meta Velander var nere i bänkraderna och tog närkontakt med publiken. Revyn drev hejdlöst med psykoterapins olika former. I en sketch ordinerades sömnpiller mot trångboddhet. En snattare fick elchocker för att vänja sig av med att stjäla. I ett annat nummer grälade två föräldrar vid middagsbordet genom att spela ut sitt lilla barn mot varandra.  Publiken fick deltaga bl.a. genom att skicka ballon

"Galakväll" på Klarateatern var en av de många politiska revyer som gavs på 1970-talet. För merparten av texterna svarade Jan Bergquist och Hans Bendrik. Revyn handlade till stor del om framtidsvisioner, om när datorerna och robotarna tar över hela mänskligheten. Som till exempel sketchen om familjen Medelsvensk år 2000. En robotbetjänad familj, lätt handlingsförlamad, bevakad av ett ständigt öppet elektronöga.  De två revyförfattarna hade sällskap på scenen av bland andra Grynet Molvig, Helge Skoog och Claire Wikholm.  Kritiken var med några få undantag övervägande positiv. "Man skrattar gott och ofta. Åt Helge Skoog och hans unika specialitet: med världens gladaste och oskuldsfullaste leende säger han dumheter som är på en gång hisnande aningslösa och sataniska" , skrev Alf Thoor i Expressen. "Första akten är en fullträff. Alla elaka stockholmare bör se den" , ansåg Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter. Ulla-Britt Edberg i Svenska Dagbladet: "Föreställni