Nöjesvirveln

Kände ni till att den fryntlige komikern Sune Mangs var en framstående gymnast i sin ungdom? Hans specialtrick var att gå på händer och lägga benen bakom nacken. Han drömde om att bli elitidrottare eller kanske cirkusartist. Han kom från Österbotten i Finland men hamnade i Sverige redan som åttaåring. Här blev den en gång så tränade gymnasten en av våra tyngsta och mest folkkära scenpersonligheter. Teaterbiten blev han redan som barn, han hade bland annat gestaltat Tommy i "Pippi Långstrump". Men det dröjde ett tag innan teaterkarriären kom igång på riktigt. Först jobbade han som hisspojke på Sidenhuset, sålde kläder på Pub, putsade nysilver på NK samtidigt som han tog teaterlektioner på kvällarna. Sune Mangs (1932-94) Riksteatern gav honom några småroller och fler blev det på motsvarigheten Landsteatern i Finland. Första ljusglimten var en revyroll på Lilla Teatern i Helsingfors där han gjorde en uppmärksammad Chaplinparodi. Tillbaka i Sverige hamnade han hos Rune Ek i Uppsa

Radioprataren Ulf Elfving fyller 80 år idag och det kan vara på sin plats att uppmärksamma hans mest populära radioprogram "Upp till tretton". Programmet kan närmast beskrivas som ett "Ring så spelar vi" för barn. Här fick barnen ringa in och snacka med programledare Elfving, svara på en tävlingsfråga och få en önskelåt spelad. Svarade man rätt fick man en eller flera grammofonskivor i vinst. "Upp till tretton" hade premiär 1970 och blev en långkörare. Cirka 5 300 telefonsamtal senare lade Elfving på luren, sista programmet sändes 1992. I det sista programmet gjorde Ulf Elfving en kupp. Alla tävlanden fick storchanspris, det vill säga fem LP-skivor. De som hade syskon fick en extra skiva. De barn som inte kunde svaren fick generösa ledtrådar för att kunna svara rätt på frågan. Den kuppen kostade Sveriges Radio ca 8 000 kronor i skivkostnader. Ulf Elfving 80 år idag. Det blev många minnesvärda samtal från snacksaliga och impulsiva barn under de 22 åren som

Första gången Inger Hayman besökte Göteborgs stadsteater var hon sju år. Hon fick se "Elddonet" av H. C. Andersen. Där och då bestämde hon sig för att bli skådespelerska.  Hon började på teaterskolan Pickwickklubben i Göteborg innan hon som 17-åring blev antagen till Dramatens elevskola i Stockholm. Efter examen var hon sedan fyra år vid Dramaten och jobbade med storheter som Alf Sjöberg och Bengt Ekeroth.  1962 kallade Göteborgs stadsteater på henne. Då hade hon inga planer på att bli kvar på stadsteatern någon längre tid. För att utvecklas inom yrket skulle hon röra på sig. Men hon blev kvar vid Götaplatsen i hela 36 år och blev med tiden en av teaterns pålitligaste affischnamn. Bland hennes många roller kan nämnas Indras dotter i "Ett drömspel", Bojan i "Jösses flickor - befrielsen är nära", titelrollen i "Mor Courage", Ulla Winblad i "Haren och vråken" och Mrs Johnstone i "Blodsbröder". En av hennes allra största framgånga

"Varför Carl Persson envisas med att år efter år kalla sin revy för Hälsingborgsrevyn förstår vi ej. Man får ju med ett sådant revynamn den uppfattningen att det handlar om en lokalrevy från den goda skånestaden. Inget är emellertid felaktigare. Revyn är internationell så det räcker. De medverkande är engelskor, norrmän, danskar och skåningar. Egentligen var det icke någon svag punkt i revyn" , kunde man läsa i Arbetartidningen efter att Hälsingborgsrevyn gästspelat i Göteborg i april 1953.  Hälsingborgsrevyn var minsann ingen lokal företeelse. Premiären gick förstås alltid av stapeln hemma i Helsingborg men därefter turnerade man land och rike runt.  Revypappan Carl Persson lyckades engagera verkligt fina artister till sin ensemble. I 1953 års upplaga hette stjärnorna Arve Opsahl och Eric Stolpe, den sistnämnde svarade även för regi. Här fanns också Malmökomikern Gunnar Friman och den danska visselkonstnären Johan Thiersen. Från London hade man hämtat baletten Millie Jackson

Larry Shues pjäs "Bettys pensionat" (mest känd under titeln "Kom igen, Charlie") är en komedi med allvarliga undertoner. Den utspelar sig på ett nedgånget pensionat i Amerikas sydstater. Dit anländer Charlie. Han är deprimerad och vill vara i fred, för att slippa prata med någon låtsas han vara utlänning.  Eftersom alla i hans omgivning är övertygade om att han inte förstår språket får han höra känsliga avslöjanden och diverse hemligheter.  Den gamla pensionatsvärdinnan Betty blommar upp när hon för första gången i sitt liv får träffa något så exotiskt som en utlänning. Den unga pastorsfrun Catherine väljer honom till trygg biktfar. Och hennes bror Ellard, en ung grabb som är något efterbliven, börjar undervisa honom i språket (med oväntad framgång...) Och den "kristna jaktklubben" klädd i vita kåpor, får ögonen på honom... "Bettys pensionat" blev en välförtjänt framgång för Folkteatern i Göteborg våren 1994. Evert Lindkvist rosades för sin värme

"Kryzz" var TV:s svar på radions "Melodikrysset". Bildkorsordet byggde på att tittarna skulle känna igen små snuttar av filmer, rockvideos, sportstjärnor m.m. Det var en TV-lek för hela familjen där det gällde att kunna allt från Madonna till Edvin Adolphson. I första hand skulle programmet vara underhållande, programledarna Arne Hegerfors och Björn Skifs ställde frågor på ett lättsamt och roligt sätt. Att svenska folket är som galna i att lösa korsord var "Kryzz" ett säkert bevis på. Redan efter första programmet kom det in 250 000 svar, det var rekord i TV:s historia, aldrig tidigare hade man fått in så många svarsbrev vid ett enda tillfälle.  Men gränsen var inte nådd. Ett par veckor senare slog man nytt rekord med 360 000 inskickade lösningar. Programmet hade som mest över fyra miljoner tittare. "Kryzz" sändes i flera omgångar mellan 1987-95. Den vitsige Arne Hegerfors var med hela tiden. Björn Skifs återkom vissa säsonger och ersattes däreme

Hösten 1980 gick Oscarsteaterns ridå upp för Franz Lehárs operettklassiker "Greven av Luxemburg". Den luspanke greven René tjänar en förmögenhet på ett tremånaders skenäktenskap med operasångerskan Angèle, som behöver bli grevinna för att, som adlig, kunna stiga till furstinna och hustru till den gamle välgöraren furst Basil. De många förvecklingarna bärs upp av smäktande valser, polkor och mazurkor. Claes Jakobsson, operettcharmör från Storan i Göteborg, spelade huvudrollen som greven. En del kritiker menade att den då 56-årige barytonsångaren Jacobsson var på tok för gammal för rollen som faktiskt är skriven för en ung tenor.  Louise Werner från Norrlandsoperan gjorde här sin Stockholmsdebut i rollen som den skönsjungande Angéle.  Här fanns pålitliga publikfavoriter som Lasse Lönndahl och Sigge Fürst. Många pressrosor fick Berit Carlberg i den komiska rollen som grevinnan Kokozow.  Den skicklige Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Mycket beröm blev det också f