Nöjesvirveln

Två manspersoner rusar omkring i natten med långkalsonger som simhud mellan benen. Figurer dyker upp just när det är som mest olämpligt att de dyker upp. En respektabel borgarfru på erotiskt äventyr med vännen i familjen upptäcker plötsligt att hennes make befinner sig i samma rum. Polisen gör en razzia för att reda ut en helt annan otrohetshistoria. Vild jakt! Det är sannerligen inte lätt att redogöra för handlingen i George Feydeaus "Herrn går på jakt" från 1892. Det är en riktig fars med ett enda syfte, att roa publiken. I Malmö kunde publiken glädjas åt Maj Lindström som borgarhustrun med lust för snedsprång. Halvar Björk som hennes tilltänkte älskare påminde inte så lite om Groucho Marx i sin härliga plastik.  Arne Strömgren, som herrn i huset (han som går på jakt) gjorde en vital figur, både när det gällde utomäktenskapliga snedsprång och förmågan att förklara bort dem. "Frågan är om man på någon teater i Sverige idag kan spela fars bättre och roligare än vad Maj L

Läget på Malmö Stadsteater var allt annat än lugnt när teaterchefen Rolf Rembe sjösatte mastodontprojektet "Röde Orm från Kullen".  Publiksiffrorna hade länge pekat nedåt, det förekom interna bråk i huset och ekonomin var i gungning, nio miljoner back på två år. Skådespelarna klagade över att verksamheten bestod av mer möten än teater. Det talades om teaterkris i pressen.   Skulle "Röde Orm från Kullen" bli den räddningsplanka som teatern så väl behövde? Musikalen baserades på Frans G. Bengtssons saga om den trubbnäste skånepågen, som rövades bort av vikingar, rodde som galärslav i Medelhavet och slutligen, kristnad och klokare, återvänder hem med kungadottern Ylva som brud och slagvärdet Blåtand vid sidan. Idén till projektet föddes redan 1968 när kompositören Bengt-Arne Wallin och regissören Pierre Fränckel arbetade med musikalen "Hår" på Scala i Stockholm. Projektet fick fastare former när Lars Björkman plockades in som dramatiker. Den 24 september 1978

"Dollarprinsessan" tillhörde en gång i tiden de verkligt stora operettsuccéerna. Efter urpremiären i Wien 1907 spelades den flitigt runt om i världen. Kompositören Leo Fall kunde efter succén sluta som kapellmästare och helt ägna sig åt att skriva operetter. "Dollarprinsessan" handlar om mångmiljonären John P. Couder som har en mycket bångstyrig dotter som han vill gifta bort. Själv föregår han dock med dåligt exempel... Det hela utspelas i New York och Kanada. 1966 spelades "Dollarprinsessan" för första gången på Malmö Stadsteater. Egon Larsson inte bara regisserade uppsättningen utan spelade också den manlige huvudrollen som dollarmiljonären. Hans dotter, dollarprinsessan själv, spelades av den folkkära operettaktrisen Sonja Stjernquist.  Subrettparet gestaltades av Arne Strömgren och Ing-Britt Stiber, två verkliga stöttepelare i Malmöensemblen under många år. En annan som utmärkte sig, inte minst för sin komiska talang, var Berit Kjerrman i rollen som B

"Ååå tjejer, Ååå tjejer, vi måste höja våra röster för att höras" Idag är det som bekant Internationella kvinnodagen och då passar det ju bra att uppmärksamma pjäsen "Jösses flickor - befrielsen är nära!" Denna musikaliska kvinnosakspjäs av Margareta Garpe och Suzanne Osten handlar om några fritänkande kvinnor på 1920-talet som grundar föreningen Jösses flickor. De slåss för ekonomisk jämlikhet, rätten till arbete, preventivmedel och barnomsorg. Pjäsen hade urpremiär på Stockholms Stadsteater 1974 och blev en dundersuccé som spelades 140 gånger. 1976 hade turen kommit till Malmö Stadsteater där bl.a. Emy Storm, Gunilla Poppe, Maud Hansson och Li Brådhe fick höja sina röster för att höras.  Ruth Halldén i Dagens Nyheter tyckte att uppsättningen var långtråkig och saknade geist: "Man fick ett intryck av att regissören, Jan Lewin, inte gillat pjäsen och att han inte hemsökts av så värst många idéer vid utformningen. Allt är långsamt och valhänt." Bertil Palmq

Familjen Swedenhielm lever över sina tillgångar. När familjefadern - fysikern, uppfinnaren och adelsmannen Rolf Swedenhielm - tilldelas Nobelpriset ska alla skuldsedlar lösas. Men så dyker procentaren Eriksson upp med förfalskade reverser underskrivna i Swedenhielms namn.  Den store mannens värld rasar nu samman. Vem av hans bägge söner är den skyldige?  Han kan förlåta det mesta hos sina söner, men han kan inte tåla att någon av dem "förlorat sin heder". I slutet visar det sig att ingen av sönerna är kriminella. Det är familjens arma hushållerska som förfalskat för att kunna täcka alla kostnader som familjens utsvävande vanor fört med sig. Hjalmar Bergmans komedi "Swedenhielms" har alltsedan urpremiären på Dramaten 1925 funnits på den svenska teaterrepertoaren. 1972 satte regissören Bo Forsberg upp stycket på Malmö Stadsteater med den legendariske Dramatenaktören Holger Löwenadler i rollen som den store vetenskapsmannen. Den vassa hushållerskan Marta Boman spelades

Malmöpubliken hade längtat länge efter en riktig nyårsrevy när stadsteaterns chef Gösta Folke äntligen gjorde slag i saken. Resultatet blev "Knäna böj" som gavs på Nyan 1969. Det var första gången på 24 år som Malmö Stadsteater vågade sig på konststycket att spela nyårsrevy. Rune Ek, med revyförflutet i Uppsala, både skrev, regisserade och spelade med i ensemblen. Övriga manusförfattare var Åke Arenhill, Garry Engman, Kaj Braw, Gun Ek och Gertrud Hemmel. I ensemblen fanns Nils Poppe, Maj Lindström, Ulla Akselsson, K. G. Lindström, Brigitte Ornstein och Bengt Gillberg.  Det var en klassisk nummerrevy utan röd tråd, mer snäll än aktuell. Trots slipade textförfattare och goda artister fick "Knäna böj" underkänt av så gott som samtliga recensenter. Sven Swensson i Skånska Dagbladet inledde sin recension så här: "Tyvärr, det gamla talesättet om de många kockarnas sämre soppa besannades här, när Malmö stadsteater slutligen föll till föga för de publika påtryckningarn

Bengt Liljenberg har utkommit med en bok om Södra Teatern i Malmö: "Södran - en folkets teater där revyerna höll hus". Det är en lättläst och trevlig skildring över en kort men intressant epok i Malmös nöjeshistoria.  I boken får vi följa med bakom teaterns kulisser, möta en lång rad av dåtidens största underhållare och läsa om de olika uppsättningarna och hur de mottogs. Boken är illustrerad med ett rikligt bildmaterial. För den nöjesintresserade rekommenderas den varmt. Södra Teatern i Malmö låg i det nybyggda Folkets Hus vid Nobeltorget och invigdes 1948. Från allra första början fungerade den som en annexscen för Malmö Stadsteater som invigde teatern med pjäsen "Kalifens son". Framgångarna för stadsteatern uteblev, det var först när den legendariske "Dubbel-Olle" Ohlsson tog hand om teatern som Malmöborna började hitta dit. Med "Dubbel-Olle" vid rodret blev repertoaren mer folklig och lättillgänglig. Det blev en lång rad revyer med stjärn

Se även: Helsingborgs Stadsteater repertoar spelåret 1991-92 "Ökensången", Malmö Stadsteater 1947

"Ökensången" av Sigmund Romberg skrevs 1926 och blev hans största framgång som operettkompositör. Handlingen utspelar sig i Marocko och som i de flesta operetter handlar det om romantik och lidelsefull kärlek, krigiskt hjältemod och mycket annat.  Stora Teatern i Göteborg var först med att presentera detta stycke för en svensk publik år 1930. Året därpå gick den upp på Hippodromteatern i Malmö. Först 1932 nådde den Stockholm och Oscarsteatern. I mars 1947 satte Oscar Winge upp "Ökensången" på Malmö Stadsteater. Med namn som Ulla Sallert, Gösta Kjellertz och Olav Gerthel i rollistan blev föreställningen en storartad publiksuccé.  Det komiska subrettparet gestaltades av Åke Askner och Ethel Mårtensson. Kapten Paul Fontaines parti sjöngs av Gerry Swedlund. Harald Svensson var en martialisk gammal guvernör och Eric Malmberg en praktfullt skrudad hövding.  Balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse hade drillat baletten som hade en betydande del i föreställningen. Orkestern d