Inlägg

Visar inlägg med etiketten Lilla Teatern

"I sista minuten", Lilla Teatern 1959

Bild
"I sista minuten" av Aldo de Benedetti utspelar sig i bostadsbristens Rom 1912 och handlar om hur Renata Ardoni är på jakt efter en våning. När hon äntligen hittar sitt drömboende visar det sig att en man vid namn Carlo Reani också har förälskat sig i samma våning. Båda börjar gräla om vem som skall få hyra den och det slutar med att dom flyttar in som ett par. I andra akten har de varit gifta i två år, men frågan är om de gift sig av kärlek? Förvecklingar uppstår när Carlo börjar misstänka att hans hustru bedrar honom. Från Hollywood hade teaterchefen Frank Sundström hämtat hem den firade skådespelerskan Signe Hasso för den kvinnliga huvudrollen. Gunnar Sjöberg blev hennes motspelare och vidare märktes bl.a. Maud Hyttenberg, Lennart Lindberg och Sture Ström. Här gjorde även Fredrik Ohlsson debut inför svensk publik efter att ha genomgått teaterskola i London. "Singe Hasso klädde verkligen rollen. Det rent tecknade ansiktet speglade klokhet och beslutsamhet med glimtar a

"Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa", Lilla Teatern 1971

Bild
På ett kontor i London råkar städerskan Mrs Piper snubbla över ett lik. En stund senare finner hon samma lik i ett annat rum och när polisen kommer är naturligtvis liket försvunnet.  Den företagsamma och nyfikna Mrs Piper driver den svårt förkylda kriminalkommissarien Baxter till vansinne när hon lägger sig i mordutredningen. Naturligtvis blir det hon som hjälper honom att lösa fallet till sist. I Lilla Teaterns programhäfte står det "Om ni har haft en trevlig kväll - berätta det gärna för andra, men kom ihåg; berätta inte vem som är mördaren!" Det skall naturligtvis inte avslöjas här heller, däremot kan sägas att pjäsen är en briljant kriminalkomedi, alldeles för sällan spelad i Sverige. "Busybody" heter pjäsen på originalspråk, skriven av Jack Popplewell. På Lilla Teatern i Stockholm fick den en ovanligt lång och krånglig titel: "Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa!" Rollen som städtanten Mrs Piper var som klippt och skuren för Agneta Prytz.

"I hjärtat av Paris", Lilla Teatern 1970

Bild
"I hjärtat av Paris", av komediförfattarna Barillet och Grédy, var samlingsrubriken på de fyra enaktare som spelades upp på Lilla Teatern i Stockholm 1970.  Det första stycket betitlat "Lampan" visade hur hopplöst det kan vara att lappa ihop ett 20-årigt, sprucket äktenskap. "Betty de la Ponche" demonstrerade att åldern inte kan överskylas med bantning och tennis. "Toreador" handlade om en rik och därför utnyttjad och ensam kvinnas livssituation.  Den fjärde och sista scenen "God jul" hade en mörk, kriminell bakgrund med drastiska inslag där en vassnäst kvinna stod i centrum. Alla fyra delarna utspelade sig i samma Parisvåning, skapad av scenografen Gunnar Lindblad.  Agneta Prytz och Claes Thelander spelade huvudrollerna i samtliga episoder. I övriga ensemblen fanns Leif Ahrle, Maude Adelson och Bo-Ivan Petersson. För regin svarade Stig Ossian Ericson. Teaterkritikern Hans Axel Holm i DN tyckte att det var en likgiltig komedi som han in

"Kääärlek", Lilla Teatern 1965

Bild
Det var många teaterdirektörer som slogs om rättigheterna till Murray Schisgals Broadwaykomedi "Luv". Det blev slutligen Tom Dan-Bergman på Lilla Teatern i Stockholm som gick segrande ur striden. "Kääärlek" fick pjäsen heta på svenska. Premiären gick av stapeln i oktober 1965 och i de tre rollerna spelade Nils Poppe, Gun Arvidsson och Olof Thunberg. Regisserade gjorde Keve Hjelm.  Pjäsen utspelar sig på en bro på Manhattan i New York och handlar om den misslyckade och hypokondriske Harry som är på väg att hoppa över broräcket sedan han träffat sin gamle kamrat Milt, finanshaj på soptunnor. Sedan träffar han också Milts fru Ellen, en mycket sexualmedveten kvinna som för statistik över sina erotiska äventyr. Det blir en uppgörelse mellan dessa tre vid broräcket. "Kääärlek" är en mörk komedi, ett tragikomiskt triangeldrama om människors egoism och bristande förmåga till kärlek.  Pjäsen mottogs med övervägande positiv kritik, inte minst väckte Nils Poppe f