Nöjesvirveln

Sommaren 1977 firade Sten-Åke Cederhök 20-årsjubileum som ledare för Veckans Revy på Liseberg. Traditionen med Veckans Revy började redan 1942. Det var Lisebergschefen Herman Lindholm som kom med idén om att starta en revy i den folkliga stilen på Liseberg. Flera föreställningar om dagen, högst 50 minuter långa, ett billigt biljettpris och små omkostnader. Idén om att presentera en ny och aktuell revy varje vecka skrotades snabbt, det fick bli en till två uppsättningar per säsong.  Nisse Jonsson, en lokal revyaktör, blev Veckans Revys förste ledare. Men det var under Sten-Åke Cederhöks regim som företeelsen blev etablerad på allvar. De första åren var det väl lite si och så med publiktillströmningen, men i och med Cederhöks genombrott i TV i slutet av 1960-talet blev det vanligt med fulla hus. Folk från hela landet åkte till Liseberg för att få se revyn. Köerna ringlade utanför biljettkassan och den uniformerade vaktmästaren och inroparen Holger Bergendahl tvingades vissa kvällar avvis

Barnteater har ju länge varit en väletablerad genre, men begreppet pensionärsteater är kanske inte lika välbekant. Deckarförfattaren Olov Svedelid slog ett slag för den äldre publiken på Reginateatern i Stockholm 1985 då han skrev och producerade folklustspelet "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" med den nybildade Senior-Teatern.  Senior-Teatern riktade sig enbart till pensionärspubliken. Man gav föreställningar klockan 13 på dagen, ett bra alternativ för dem som ogillade att vara ute sent om kvällen.  "Nu blommar det i Trädgårdsgränd" hade folklustspelets alla viktiga ingredienser. Det är 1940-tal. En gård med två familjer i varsin stuga, där den ena familjen anser sig vara lite finare än den andra. Den unga dottern i ena familjen förälskar sig i grannpojken vilket föräldrarna anser som olämpligt.  Söderkåksidyllen i Trädgårdsgränd störs av maktfullkomliga myndigheter som tänker riva stugorna och bygga kontor åt kommunaltjänstemännen. Hotet gör att de båda familjerna

Skrothandlarna Albert och Herbert behöver väl ingen närmare presentation. TV-serien med Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen blev omåttligt populär när den drabbade tittarna i mitten av 1970-talet. Den har sänts i repris ett flertal gånger, givits ut på dvd och finns att återse på Öppet Arkiv. Våren 1983 tyckte man att man hade kramat ur allt som gick ur figurerna och bestämde sig för att sätta punkt för hela Albert & Herbert-epoken med folkbuskspelet "Mordet på Skolgatan 15" som spelades upp på Lisebergsteatern i Göteborg.  Huset på Skolgatan 15 i Haga hotas av rivning, men de båda skrothandlarna tar strid och barrikaderar sig i sitt hem för att hindra grävskopor och rivningsmanskap för att ta sig fram. Samtidigt får Albert anonyma hotbrev och blir mycket skärrad.  Manuset skrevs av de båda engelsmännen Ray Galton och Alan Simpson och bearbetades i vanlig ordning av regissören Bo Hermansson. På scenen hade Sten-Åke och Tomas sällskap av Barbro Oborg, Ulf Dohlst

Hagateatern vid Järntorget Hagateatern i Göteborg hette egentligen Amatörsalongen från allra första början. Det var skådespelaren Einar Fagstad som gav den namnet Hagateatern när denne försökte sig på att driva verksamheten där i slutet av 1930-talet.  Någon etablerad teater var det knappast. Hagateatern var en samlingslokal i Arbetarföreningens hus vid Järntorget, ingång Mellangatan tre trappor. Här samlades entusiastiska teateramatörer och halvproffs för att underhålla med revyer och lustspel på lördagar och söndagar.  Den som fick ordentlig snurr på Hagateatern var Sten-Åke Cederhök. Han hade funnits i de göteborgska amatörteaterkretsarna länge och tillträdde som teaterdirektör 1942. Sten-Åke hade vad som krävdes, en frimodig personlighet, spelglädje, entusiasm och ett hjärta som klappade för rättfram och folklig underhållning.  Sten-Åkes första uppsättning "Lady Larsson från Landala" mottogs väl och blev starten på en revyepok som varade fram till 1955 när huset p

Jo, visst fanns det en vägförvaltning i Skultorp. Den blev rikskänd tack vare sketchen "Sjukkassan" som Sten-Åke Cederhök och Rulle Lövgren gjorde sådan succé med i tv-serien "Låt hjärtat va me" 1969. Sketchen handlar om hur Sten-Åke ringer till sjukkassan för att sjukskriva sig men möts av en automatisk telefonsvarare. Han ringer upp igen men hamnar istället hos vägförvaltningen i Skultorp där han möts av en mycket västgötsk telefonsvararröst: "Detta är vägförvaltninga i Skultôrp. Jour... jour... ja, han som har hand  om´et..."  Sketchen skrevs till en Skaraborgsrevy i slutet av 1950-talet. Upphovsmannen hette Curt Dahlin och var revypappa i Skövde men Rulle Lövgren var med under sketchens tillkomst.  Automatiska telefonsvarare var ett nytt påfund och man ringde runt till olika ställen för att hitta inspiration. Poängen kom när man ringde till vägförvaltningen i Skultorp där man hittade den verkliga förebilden till telefonsvararrösten. Vederbörande ku

Knö dej in fast dörra e trång, för här är de änna nåt på gång. När som du känner dej joggens vessen ta dej en frikväll, du kan adressen. Ta å lyssna te skrölet, det skummar utå ölet och alla gamla tjommarna e´ här. De trängs å de bröstas å kring desken tjötas, secken festlig atmosfär. En blandning av ursvensk buskis och engelsk music-hall blev en större succé än någon hade vågat hoppats på.  Idén till TV-serien kom från producenten Bo Hermansson som från första början möttes av ett enormt motstånd hos ledningen. Buskis var inte riktigt rumsrent och passade inte i TV ansåg dem som bestämde. Så småningom fick han i alla fall igenom sin idé och det första avsnittet sändes den 20 mars 1968. "För groteskt och folkligt" , tyckte kritikerna, men publiken tog emot programmet med öppen famn. Man slog an lite oväntade strängar i den svenska folksjälen. Det blev plötsligt inne med buskis och allt fler vågade sig på sorten.  Sten-Åke Cederhök, den mest urgöteborgska

Nils Ahlrot (1920-91) var Skånes okrönte buskiskung. 1952 startade han sitt eget kringresande revysällskap som turnerade flitigt i södra Sverige fram till slutet av 1970-talet. 1975 års Ahlrot-revy hette "Alla gökar i häcken" där Nisse bland annat hade sällskap av sina trogna primadonnor Lillemor Dahlqvist och Ulla Sonesson. "Den som älskar Nisse och älskar buskis lär inte bli besviken. Tvärtom. Nisse och hans gäng serverar sketcher, monologer, kupletter och annat med hjärtlighet och gemyt.  Textmässigt är Alla gökar i häcken inte så mycket att hänga i julgran. Sketcherna bygger i regel på gamla vitsar som man hört många gånger och kan poängerna på. Men - Nisse och hans kolleger lyckas ändå servera dessa gamla poänger på ett överraskande sätt. Eller ändrar på poängen. Och i och med överraskningsmomentet blir slutklämmen i regel rolig" , skrev Tore Ljungberg i Arbetet. Revyensemblen 1975 Nils Ahlrot blev känd långt utanfö r Skånes gränser genom TV-seri

Sommaren 1987 bjöd Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen på "Sommarkvetter", en rolig timme på Lisebergsteatern. Skrothandlarna Albert och Herbert från Haga fanns givetvis med som en slags röd tråd genom föreställningen. Tomas presenterade sin välkända kypare (han med kanintänderna). Sten-Åke sjöng kupletter och drog vitsar så att folk kiknade i bänkraderna. Oförglömlig är von Brömssens fäbodjänta som höll en monolog på helt obegripligt bygdemål.  "En föreställning som värmer i hjärtat" skrev Peter Sandberg i Dagens Nyheter. Expressens Anders Björkman: "Jag kan tänka mig rader av erkända underhållningsartister som hade fallit platt till scengolvet i detta sammanhang. Här räcker inte scenskolans grundutbildning, här krävs känsla, kontakt med publiken och ett stort hjärta. Cederhök, 75, och Brömssen, 44, detta unika svenska scenpar, låter hjärtat vara med. Och den som inte njuter av deras samspel och utspel, den är själv helt tom i bröstkorgen." M