Nöjesvirveln

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera

Neil Simons komedi "Plaza svit" består av tre enaktare. Den första handlar om en uppgörelse mellan ett medelålders par, där mannen är på väg att lämna sin hustru för sin unga sekreterare. I den andra försöker en framgångsrik Hollywoodproducent förföra sin ungdomsflamma genom att imponera på henne med att berätta om alla kändisar han har i sitt umgänge. I den tredje och avslutande pjäsen håller två föräldrar på att gå upp i limningen därför att deras dotter låst in sig på toaletten och vägrar att komma ut strax innan hon skall gifta sig. Alla historierna utspelar sig i en svit på Hotel Plaza i New York. På Vasateatern i Stockholm framställde Sif Ruud och Gunnar Björnstrand de tre paren med bravur. Kritikerna var måttligt roade av själva pjäsen men de två huvudrollsinnehavarna höjdes till skyarna: "När man ser Sif Ruud och Gunnar Björnstrand spela komedi på Vasan - ett bitvis virtuost komedispel - får man för jag vet inte vilken gång i ordningen anledning att utbrista

Curt Peterson var under många år Borås okrönte revykung. Han började redan på 1940-talet och blev med tiden ett mycket respekterat namn i revykretsar. Trots att han aldrig lämnade Borås lyckades han bli bekant med många av Sveriges allra största underhållare. Han lyckades dessutom engagera dem till sina föreställningar. Zarah Leander, Douglas Håge, Gösta Bernhard, Siv Ericks, Git Gay och Sten-Åke Cederhök är några av alla de storheter som gästspelat i Petersons Boråsrevyer.  Curt Peterson levererade dessutom textmaterial åt många andra lokalrevyer runt om i Sverige. Han fick förtroendet att komplettera Karl Gerhards sångtexter med lokala personer och företeelser när denne gästspelade i Borås. Petersons nyårsrevy 1986-87 hette "Skratteplanering" eller "Engångsskratt" eller möjligen "Glada Folkan". Folkets Hus biograf Folkan hade renoverats och fått utbyggd scen och det var första gången som Peterson spelade revy där. Folkkära Gunilla Åkesson var årets gästa

Lördagen 28 november 1942 är ett tåg på väg norrut från Göteborg. Ombord finns bland annat den unga norskan Anne Eriksen, som delar kupé med en man som utger sig för att vara svensk löjtnant. Innan flickan stiger av tåget är mannen död, mördad med ett knivhugg i ryggen... Det är upptakten till Bo Hermanssons och Tony Williamsons thriller "Röd snö" som visades i TV vintern 1985.  Handlingen utspelar sig på ett litet pensionat i Dalsland, bara fyra kilometer från norska gränsen. Där vimlar det av mer eller mindre underliga figurer, och innan första avsnittet tagit slut hittas ytterligare en man mördad. Hemmasonen och pensionatets allt-i-allo Evert Lind, påpekar i all stillhet, men med all rätt: - Det händer så mycket konstigt här... Även om "Röd snö" är en spionthriller och innehåller allvarliga ämnen som kriget och det norska motståndet så kan den ändå betecknas som en komedi, den är full av komiska inslag. Av alla de komiska roller Tomas von Brömssen ge

"En sång att ta hem" kallade Lill Lindfors sin första egna show på Berns Salonger i Stockholm hösten 1975. Lill hade stått på krogscenen många gånger förr men då i sällskap av någon scenpartner som t.ex. Owe Thörnqvist, Anders Linder eller Svante Thuresson. Den här gången stod hon på egna ben. Helt ensam var hon inte förstås, hon inramades av fem fina dansare: Norma Ahlqvist, Sussie Sulocki, Stephan Ahlqvist, Pontus Platin och Kenneth Scherman. Artisterna backades upp av Alain Leroux åttamannaorkester. Pressens nöjesskribenter var ovanligt eniga efter premiären - Succé för Lill! "Hon har utvecklats och är fullständigt unik i Sverige - kanske i Europa. Sexiga, sensuella Lill finns där hela tiden..." skrev Jan Andersson i Aftonbladet.  "Lill Lindfors är just nu stjärnan på Berns. Hela tiden närvarande på scenen bjuder hon på en bubblande, gungande och underbart rolig underhållning" , tyckte Dagens Nyheter.  "Hon har en skön friskhet när hon sjunge

För många barn har sagospelet "Lilla Petters resa till månen" varit den allra första kontakten med teater- och operagenren. Det tyska originalet hade urpremiär i Leipzig 1912 och sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm för första gången i december 1929. Operans dåvarande kapellmästare och repetitör Herbert Sandberg hade hämtat hem stycket från Tyskland, översatt och bearbetat det till svenska förhållanden tillsammans med regissören Gunnar Klintberg. Precis som titeln antyder så handlar det om en månresa. Det är barnen Petter och Anna-Lisa som reser till månen för att hämta hem ollonborren Surre Murres ben som den elaka gubben i månen roffat åt sig.  Det var svindlande nära att det inte hade blivit någon premiär alls. Dåvarande operachefen John Forssell var mycket tveksam till den fantasifulla historien och ville ställa in alltihop efter generalrepetitionen. Som tur var lät han sig övertalas, "Lilla Petters resa till månen" blev nämligen en stor publikframgång och

Se även: Helsingborgs Stadsteater repertoar spelåret 1991-92 "Ökensången", Malmö Stadsteater 1947

"Pusseldrömmar" var en enmansföreställning av och med Carl-Einar Häckner som hade premiär på Aftonstjärnan i Göteborg hösten 2006.  Här visade Häckner upp ett lysande clowneri som förde tankarna till storheter som Charlie Chaplin, Nils Poppe och Victor Borge.  Han överraskade med en lekfull musikalitet och smått absurda monologer.  Efter sejouren i Göteborg fortsatte föreställningen på turné i Riksteaterns regi och avslutades med ett längre gästspel på Orionteatern i Stockholm.  Recensenterna överbjöd varandra i lovord  "Carl-Einar Häckner i högform. Med en oefterhärmlig mimik har han publiken i sitt grepp från det första trolleritricket till den sista monologen"  skrev VLT. "Ett magiskt drömpussel"  hette det i G-P.  Jag tycker att Mikael Löfgren i DN slår huvudet på spiken i sin recension:  "Det roliga med Häckner är att han inte hela tiden anstränger sig för att vara bra. Tvärtom vinglar han ofta på gränsen till det direkt pinsamma oc

Ingvar Hirdwall, 85 år idag. Två populära skådespelare har nu uppnått 85 år. Ingvar Hirdwall fyller år idag, medan Björn Gustafson hade sin bemärkelsedag den 30 november. Båda herrarna har satt djupa avtryck i svenskt teaterliv och är värda varsin hyllning. För att börja med Hirdwall. En gång för längesen var han elektriker som gjorde succé med att uppträda på företagets personalfester och bestämde sig för att bli professionell aktör istället. Han gick på scenskolan i Göteborg och blev färdigutbildad lagom till socialdramatiken började blomstra vid Götaplatsen, kring Kent Andersson, Bengt Bratt och Lennart Hjulström. Hirdwall blev en i gänget och var med i de uppmärksammade pjäserna "Flotten", "Hemmet", "Sandlådan" och "Tillståndet". Det tog tid innan han fick strålkastarljuset på sig. Det var väl egentligen först i rollen som den nersupne Berndt, son till den svårt sjuke Primus Svensson (Carl-Gustaf Lindstedt), i TV-serien "Babels h

Det är nästan på dagen 40 år sedan "Spelman på taket" gick upp på Helsingborgs Stadsteater med Nils Poppe i huvudrollen som den fattige mjölkhandlaren Tevje.  Handlingen utspelas i den ryska byn Anatevka år 1905. Uråldriga judiska traditioner är ännu rådande hos befolkningen, men de unga revolterar mot de äldres ortodoxa tankesätt och sedvänjor. Tevje slits mellan sin grundmurade tro på att bevara de judiska traditionerna och hans älskade döttrars vilja att gifta sig av kärlek. Byborna är utsatta för förtryck och pogromer, deras liv förmörkas av antisemitism och förföljelser av den ryska tsaren. Stycket slutar med att alla invånare måste lasta sina enkla tillhörigheter på kärror och dra bort från sina hem.  En del ställde sig frågande till valet av Nils Poppe i huvudrollen, men teaterchefen Claes Sylwander var övertygad: Nils Poppe och ingen annan skulle spela Tevje.  När biljettkassorna öppnade såldes samtliga 60 föreställningar slut i en handvändning, man kan säga