Inlägg

"Gamle Adam", Vasan 1984-85

Bild
Peter Struve som är stadsfullmäktiges ordförande i Lillköping reser till Stockholm med vännen Henrik Boklund för att bevista kyskhetsförbundets kongress. Men de strängt moraliska herrarna beger sig istället till syndens näste, Felixpalatset, där Struve förälskar sig i den läckra varietésångerskan Yvette och inleder en intensiv uppvaktning. Vad han inte känner till är att Yvette är dotter till hans andra hustru Mildred och i själva verket hans styvdotter. Så börjar turerna i Franz Arnolds och Ernst Bach förväxlingsfars "Der wahre Jakob" som i Per Gerhards bearbetning fick heta "Gamle Adam" när den gick upp på Vasan i Stockholm 1984. Per Gerhard hade några år tidigare prickat in en kolossal press och publiksuccé med "Spanska flugan" av samma pjäsförfattare, där Carl-Gustaf Lindstedt spelade huvudrollen. Återigen stod Carl-Gustaf i centrum. Runt honom fanns ringrävar som bl.a. Jarl Borssén, Siv Ericks, Martin Ljung och Hans Wahlgren. Lis Nilheim gjorde succé

Arne Källerud - en genuin komiker!

Bild
Arne Källerud var en verkligt folkkär skådespelare i ordets rätta bemärkelse. Han kunde gestalta vardagliga och genuina människor, arbetare som kunde handskas med hammare och såg. Kostymroller passade honom inte.  Han var evigt förknippad med Söder och Vita Bergen efter sina rollfigurer i "Söderkåkar" och "Grabbarna i 57:an", men han föddes i Upplands Bro 1913 och flyttade in till Stockholm och Östermalm 1919. Efter folkskolan blev han springgrabb på en tidningsredaktion, jobbade på fabrik och hotell.  Han gick på Tekniska Realskolan med siktet inställt på att bli ingenjör men teatern kom emellan. Det började med amatörrevyer i Fredhälls sällskapsklubb. Efter Gösta Terserus teaterskola kom Arne Källerud 1941 till Casinoteatern vid Bryggargatan som alltiallo. Han avancerade snart upp på scenen och visade sig vara en användbar komiker med känsla för improvisation. När han spelade den höggradigt berusade Bacchus i Casinorevyn "OH" höll både publik och medspel

"Bröderna Malm" - en svensk Forsytesaga

Bild
Om fyra helt vanliga bröder på Södermalm i Stockholm handlar TV-serien "Bröderna Malm" från 1972. Bröderna förlorade sina föräldrar i Hansa-katastrofen, då en ångare sänktes i Östersjön. De fyra stannade kvar i föräldrarnas våning och höll ihop under sin uppväxt. Just att hålla samman är vad "Bröderna Malm" i mångt och mycket handlar om. Det är fyra olika personligheter med olika temperament som lever ihop på en liten yta, slitningar och konflikter uppstår men när det verkligen gäller håller dom ihop. Storfamilj skulle vi kalla det idag, det uttrycket var inte uppfunnet då. Bröderna spelades av Olof Thunberg (Björn), Stig Grybe (Håkan), Sven-Eric Gamble (Erik) och Ulf Brunnberg (Ulf). Äldste brorsan Erik är 49 år och förtidspensionerad efter en ryggskada som han ådrog sig vid T-banebygget. Björn är styckmästare på slakthuset i Enskede och extraknäcker som taxichaufför. Håkan jobbar på en elektromekanisk firma och är en riktig uppfinnare. Och 22-åriga lillbrorsan Ulf

"En man för mycket", Lisebergsteatern 1992-93

Bild
"En man för mycket" utspelas i bokförläggare Markhams våning i London. Tre otrogna par, ovetandes om varandra, har råkat stämma träff i våningen när bokförläggaren och hans fru ska bort på middag. Samtidigt härjar en tvivelaktig inredningsarkitekt i våningen och en mycket moralisk barnboksförfattarinna kommer på besök för att skriva kontrakt. Det blir en härva av trassel, prassel och förvecklingar. Varje gång en dörr öppnas kommer fel person in och dubbelsängen har så klart en framskjuten position i handlingen. Pjäsen är skriven av farsmästarna Ray Cooney och John Chapman. Originaltiteln är "Move over Mrs Markham". Urpremiär var det i London 1977, två år senare gavs den på Folkan i Stockholm med Jan Malmsjö i huvudrollen. Säsongen 1992-93 satte Hagge Geigert upp "En man för mycket" på Lisebergsteatern i Göteborg. Paret Herman och Britt Ahlsell regisserade och sonen Puck Ahlsell spelade huvudrollen som bokförläggaren Mr Markham. Laila Westersund gestaltade

"Den musikaliska stolpsängen", Riksteatern 1969

Bild
"Den musikaliska stolpsängen" bygger på en talpjäs skriven av Jan de Hertog. Harvey Schmidt och Tom Jones (nej inte den  Tom Jones som vi känner som Tjuren från Wales) arbetade om pjäsen till musikal. Den gick upp på Broadway i mitten av 1960-talet med Robert Preston och Mary Martin i huvudrollerna. Det blev en framgång.  Musikalen som endast innehåller två roller utspelar sig i och kring en stor dubbelsäng. Man får följa ett äkta par genom 45 år. När pjäsen tar sin början är de unga och nygifta då de träder in i brudgumsgemaket. När det hela slutar stapplar två grånade åldringar ut i kulissen. Riksteatern prickade in en succé med "Den musikaliska stolpsängen" vårvintern 1969 där Ulla-Bella och Per Grundén åldrades inför öppen ridå. Teaterkritikern Barbro Hähnel i Dagens Nyheter tyckte dock att föreställningen var i tunnaste laget: "De inledande numren måste ges med mera diableri för att inte bli outhärdliga i sin menlöshet. Bo Forsbergs regi understryker emell

"Unga fruar", 1951 Turné - Birgit Linder

Bild
"Motalas teatervänner fick på onsdagskvällen uppleva en urpremiär i det provisoriska Thaliatemplet på läroverket och förväntningarna var stora när ridån gick upp till första akten av engelsmannen Ronald Jeans farsbetonade komedi "Unga fruar". Om förväntningarna helt infriades kan man kanske diskutera, men den mer än fulltaliga publiken, som var i bästa premiärstämning, gav högljutt sitt bifall tillkänna under de tre akterna" , rapporterade Dagens Nyheters utsände från premiärkvällen. Det var Birgit Linders turnerande teatersällskap som spelade upp komedin "Unga fruar". Pjäsen utspelas i efterkrigets London, där den stora bostadsbristen tvingar två nygifta par att samsas under samma tak. Två barnpigor och en inneboende ungmö gör inte utrymmet större. Sven Lindberg hade regisserat stycket där Birgit Linder - Börje Nyberg och Anita Blom - Birger Malmsten gestaltade de två paren.  Ur DN:s recension "Tempot var lagom uppskruvat, dialogen var rapp och alla

Några ord om Berit Carlberg

Bild
Berit Carlberg, förmodligen vår sista riktiga operettprimadonna, har helt oväntat gått bort. Alltid lika tråkigt att mötas av sådana dystra nyheter, särskilt när det gäller personer som man har beundrat.  Om Berit följt sin mamma Rosas råd under uppväxtåren i Uddevalla hade hon antagligen blivit sjuksyster eller lärarinna. Men Berit ville något annat. Först tog hon jobb som volontär på Uddevalla-Kuriren eftersom hon drömde om att bli journalist. När hon inte blev antagen till Journalisthögskolan började hon istället ägna sig åt sitt andra stora intresse, sången.  Hon tog plats som hushållerska hos sångarparet Gunnel Högberg och Rutger Nygren mot att hon fick mat, husrum och sånglektioner.  Så vann hon en sångtävling på Nalen, fick Kristina Nilsson-stipendiet och kom 1964 in på den lyriska linjen på scenskolan i Malmö. Berit Carlberg (1943-2021) 1967 gjorde hon ett sensationellt genombrott som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot Jarl Kulle på Oscarsteatern. Det blev en långkörar