Inlägg

"Engströms blandning" på Komediteatern, Gröna Lund 1984

Bild
De tre skådespelarna hade mycket att göra. Sten Ardenstam som präst, koling och stammande beväring. Berith Bohm var hustru, glädjeflicka och svärmor. Stig Grybe skiftade mellan greve, dräng, byfåne samt huvudrollen som Albert Engström. 
"Engströms blandning" som gavs på Komediteatern på Gröna Lund i Stockholm sommaren 1984 byggde på Albert Engströms mest kända berättelser, som "Karl XII" och "August Karlssons återkomst". En del sketcher baserades på Engströms teckningar och historier från skämttidningen Strix. Detta var första gången som Albert Engströms figurer presenterades på en teaterscen.

Berith Bohm och Sten Ardenstam i "Engströms blandning".
Komediteaterns producent och regissör Pi Lind låg bakom idén och hade sammanställt kavalkaden tillsammans med Sigvard Mårtensson. För scenografin svarade Albert Engströms släkting Dag Engström, ett aktat namn i teaterkretsar. Den välkände dragspelaren Nils Fläcke stod för ackompanjemanget i föreställning…

Brita Billsten - Skånes Julia Caesar

Bild
Skådespelerskan Brita Billsten kom aldrig att tillhöra någon av de mest kända eller uppburna aktriserna inom svenskt teaterliv, men hon hade en lång scenkarriär och hann jobba med många av de riktigt stora elefanterna. Hon började som balettflicka på Helsingborgs stadsteater 1944 när Ingmar Bergman var teaterchef. 1946 prövade hon in till Dramatens elevskola i Stockholm och blev antagen. Jarl Kulle, Ingvar Kjellson och Per Gerhard hörde till klasskamraterna. För Brita blev det mest statistuppgifter och småroller på Dramaten och efter läroåren återvände hon till stadsteatern i Helsingborg.
Så småningom träffade hon sitt livs kärlek, flygaren, skådespelaren och regissören Tom Dan Bergman, de gifte sig redan efter två månaders bekantskap. Mellan 1959 och 1973 drev Tom Dan Bergman Lilla Teatern i Stockholm där Brita var med i flera uppsättningar, men som teaterchefens fru nöjde hon sig med andraplansroller.

Brev och fotografi från Brita Billsten.
Vid 45 års ålder tyckte Brita att teaterkarri…

"Så tuktas en hustyrann", Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961

Bild
"Så tuktas en hustyrann", en komedi av John Fletcher, fick sin Sverigepremiär på Stadsteatern Norrköping - Linköping 1961. Titeln anknyter förstås till Shakespeares "Så tuktas en argbigga". 
Det samma gör handling och rollkaraktärer. Den publik som berördes illa av busen Petruccios triumf i Shakespeares pjäs kunde hämta tröst genom att bevittna ragatan Marias fruktansvärda hämnd hos Fletcher. Båda författarna verkar ha viljat fastslå att kärlek bör råda i äktenskapet, kärlek och billig jämlikhet. 


I Fletchers pjäs har hustyrannen Petruccio blivit änkeman efter sin lyckligt kuvade Katarina och istället gift om sig med hennes yngre syster, vilken här som hos Shakespeare heter Maria. Han hade förstås väntat sig att Maria skulle vara en snäll och foglig liten hustru men hon tar snabbt kommandot i hemmet. 

I rollistan fanns namn som Bertil Norström, Margreth Weivers, Göthe Grefbo och Öllegård Wellton, alla populära hos östgötapubliken. En av pjäsens unga friare gestaltades…

Vinyllådan - Bengt Pegefeldt "Köppäbävisan"

Bild
En singelskiva som gick varm hemma hos oss i början av 1980-talet var Bengt Pegefeldts roliga "Köppäbävisan". Än idag rycker det i mungiporna när jag hör den låten. Frågan är om vi någonsin spelade B-sidan? Jag har inget som helst minne av "Popsnörerock", den förblev nog ospelad. 


Bengt Pegefeldt jobbade som musiklärare vid Forssaängskolan i Borlänge och skrev låten mest på kul för att eleverna skulle få nåt nytt att sjunga. Låten gick hem hos barnen som ständigt gick och nynnade på den. När Pegefeldt framförde "Köppäbävisan" live i radioprogrammet "Musikpuls" blev redaktionen nerringda av lyssnare som undrade om låten fanns på skiva, det gjorde den ju inte.  Men Bengt tog med sig några elever och åkte till studion i Falun och spelade in låten, alltihop bekostade han själv. Skivan trycktes upp i 1 000 exemplar som snabbt tog slut och en ny upplaga fick snabbt pressas fram.

Snart låg "Köppäbävisan" etta både på Svensktoppen och på singelli…

"Csardasfurstinnan" på Oscars 1981-82

Bild
Emmerich Kálmáns operett "Csardasfurstinnan" är historien om Edwin, mannen av börd som för sin furstlige far inte får gifta sig med den sköna varietésångerskan Sylva. Operetten innehåller en lång rad örhängen, alltifrån sugande långsamma wienervalser, över lätta marscher till temperamentsfullt ungerska sånger och danser. 
"Csardasfurstinnan" hade sin urpremiär i Wien 1915 och kom till Sverige året därpå då den gavs både på Stora Teatern i Göteborg och på Oscarsteatern i Stockholm. 


"Csardasfurstinnan" kom att stå på Oscars repertoar flera gånger genom åren bl.a. 1954 med Ulla Sallert och Einar Beyron som Sylva och Edwin. 1981 var det dags för en ny uppsättning, denna gång med Jonny Blanc och Louise Werner i huvudrollerna. Här fanns John Harryson och Berith Bohm som det äldre fursteparet. Claes Jacobsson spelade en äldre greve och i rollen som greve Boni gjorde Thore Skogman uppmärksammad Oscarsdebut. Elaka tungor undrade vad Thore Skogman hade på Oscarsteat…

Helsingborgs Stadsteater spelåret 1991-92

Bild

Kar de Mumma-revyn "Förälskad i Stockholm" 1961

Bild
"Publiken hade strömmat till Folkan för att få en fröjdefull afton. Det föreföll som om förväntningarna gott och väl blev infriade", skrev Barbro Hähnel om 1961 års Kar de Mumma-revy "Förälskad i Stockholm" på Folkan vid Östermalmstorg.
Mumma hade trummat ihop en bra ensemble med publikmagneter som Stig Järrel, Inga Gill, Lars Ekborg, Hjördis Petterson, Gaby Stenberg m.fl.
Ett par nummer i revyn räknas idag som klassiker, dit hör sketchen "Förälskad i stockholmstrafiken" med Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmberg, som sammanträder om hur man skall försvåra framkomligheten för bilisterna i Stockholms innerstad.
Kupletten "Två eldiga spanjorer" med Lars Ekborg och Stig Lonnert instämda i faderskapsmål av flickorna Succia, Tussilull och Tussilo hörde också till revyns höjdpunkter, liksom Ekborgs fönsterputsare "Han som stiger mot höjderna".


Den som håvade in mest beröm var inte helt oväntat Lars Ekborg. Vi återvänder till Barbro Hähne…