Nöjesvirveln

Säsongen 1990-91 spelade Maximteatern upp Neil Simons komedi "Rumors". Regissören Lars Amble och aktören Brasse Brännström hade försvenskat denna mycket amerikanska pjäs som nu fick heta "Skvaller". Handlingen utspelade sig i en stilig Djursholmsvilla där ett par ska fira sin 10-åriga bröllopsdag och har bjudit hem fyra par, som alla tillhör närmaste vänkretsen.  När de första gästerna anländer till fina villan finner de värden avtuppad med blödande öra och en pistol i närheten, och frun och tjänstefolket är borta. För att skydda värden och sig själva från vad de tror kan vara ett självmordsförsök hittar de på bräckliga historier som skall förklara värdparets frånvaro inför övriga gäster som gradvis droppar in. Naturligtvis uppstår spekulationer bland gästerna. Spekulationer och skvaller, som urartar i en absurd härva av lögner, när polisen blandar sig i festen. En riktig stjärnensemble höll skvallret igång. Här fanns bl.a. Lena Nyman, Thomas Hellberg, Anna Sundqvis

Bernard Shaws klassiker "Pygmalion" med stjärnorna Liv Ullman och Erland Josephson i huvudrollerna var 1975 års stora teaterhändelse i Stockholm, åtminstone enligt förhandssnacket.  Ullman och Josephson hade nyligen grälat i TV-serien "Scener ur ett äktenskap" och förväntades locka storpublik när de nu skulle fortsätta som Eliza och Mr Higgins i Sandrews uppsättning av "Pygmalion". ("Pygmalion" är som bekant den pjäs som ligger till grund för succémusikalen "My fair lady".) Vid sidan av de båda huvudrollsinnehavarna fanns en stark ensemble med Arne Källerud som sopåkare Doolittle, Nils Eklund som överste Pickering, Gunn Wållgren som Mrs Higgins och en ung Kjell Bergqvist i rollen som Freddy.  Trots detta stjärnuppbåd var inte kritikerna överväldigade av Maxims "Pygmalion". Föreställningen väckte blandade känslor och recensionerna var märkbart ljumma. I stort sett var bara recensenterna överens om två saker: att Gunn Wållgrens

Nu har ännu en gammal anrik privatteater i kungliga huvudstaden gått i graven. Maximteatern vid Karlaplan har bommat igen. Huset som stod klart 1946 inhyste från början Sveriges Radio och lokalen gick under namnet Karlaplansstudion. Därifrån sändes många minnesvärda radioprogram som t.ex. Hylands "Karusellen", "Frukostklubben", "Lilla Fridolf" och "Räkna med bråk". När Sandrews övertog lokalen 1966 förvandlades lokalen till biograf och två år senare till teater. Den första teaterproduktionen som spelades på Maxim var den danska musikalkomedin "Bal i den borgerlige" med Margaretha Krook och Carl-Gustaf Lindstedt i huvudrollerna. Under de närmaste åren fick publiken se musikaler, revyer och komedier. Det var på Maxim som Lars Ekborg framförde sin klassiska monolog "Bunta ihop dom" i en revy betitlad "Klotter". Här kunde man se Monica Nielsen som Sally Bowles i "Cabaret", Anna Sundqvist och Sven Lindberg i &qu

"Habeas Corpus" av Allan Bennett är en fars om lust, kättja, ensamhet och längtan. Den 53-årige läkaren Wicksteed menar att man ska hänge sig åt sina lustar. Det tycker även hans hustru som gör det på annat håll. Deras tonårsson är svårt hypokondrisk, läser faderns läkarböcker och tror sig bara ha tre månader kvar att leva. Den unga Felicity fattar tycke för honom och de tänker gifta sig. Men för pappa Wicksteed är Felicity ett hett objekt, han gör allt för att förföra henne. Wicksteeds syster Connie drömmer om att få en större byst för att känna sig attraktiv, men vad händer då med hennes fästman, pastor Canon Throbbing... Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter beskrev uppsättningen på Maxim som en underlig kalsongfars: "Handlingen är inget att beskriva. Det är en förvecklingshistoria i läkarmiljö av tunnaste slag, där satiren över det viktorianska redan är avskummad och smaklös som blåmjölk. Det bör kanske tilläggas att pjästiteln Habeas Corpus är en gammal juristterm som h

Albert Hussons kvicka, originella och ganska dubbelbottnade kriminalkomedi "Trasiga änglar" handlar om en butiksägande fransk kolonialfamilj i Cayenne. I familjens hushåll arbetar tre deporterade straffångar som blir till ovärderlig hjälp när familjen hamnar i knipa på självaste julafton. Med hjälp av en giftorm vid namn Adolphe mördar de en äldre herre som kommit för att granska butikens räkenskaper. Att herren är husfaderns rike bror gör det hela ännu bättre. Nu finns arv att hämta! När Adolphe även hugger herrns systerson, som dottern i huset olyckligt älskar, är glädjen fullkomlig.  Bland liken kan man börja planera för en rikare och borgerligare framtid. I Maximteaterns version spelade Nils Eklund den stackars butiksägaren Felix Ducutel. De tre straffångarna gestaltades av Hans Klinga, Olof Lundström och Karl-Arne Holmsten.  "Hans Bergströms uppsättning håller jämn takt med pjäsen, dvs den är ganska långsam och saknar höjdpunkter. Men den saknar inte charm och rolle

På Maximteatern vid Karlaplan inleddes det nya millenniet med en återblick över 1900-talets svenska revyhistoria. Peter Flack och regissören Lars Amble hade sammanställt en revykavalkad med klassiska nummer signerade Karl Gerhard, HasseåTage, Povel Ramel, Carl Z, Beppe Wolgers med flera. På scenen fanns veteranerna Birgitta Andersson, Björn Gustafson och Lena Nyman tillsammans med de yngre stjärnskotten Reuben Sallmander och Sussie Eriksson. Att försöka återuppliva gamla klassiker som många har ett kärt förhållande till är givetvis svårt. Kritikerna var reserverade. Några individuella prestationer rosades, men i övrigt var recensionerna ganska ljumma: "Skickliga komiker som Birgitta Andersson, Lena Nyman och Björn Gustafson. I revynummer av 1900-talets bästa svenskar. Kan väl bara bli kul? Nej. Det här känns mer som en kväll på museum" , skrev Jens Peterson i Aftonbladet och delade ut betyget två plus. "Inga strålande tider på Maxim"  var Expressens rubrik, Anders B

Neil Simons komedi "Omaka par" från 1965 handlade ursprungligen om två herrar som flyttar ihop. På 1980-talet lät sig Simon övertalas att arbeta om sitt manus och skriva en kvinnlig version. Det grabbiga pokergänget ersattes av ett tjejgäng som sitter hemma hos den bohemiska Ulla och spelar Trivial Pursuit. Så kommer väninnan Beatrice som just blivit övergiven av sin make. Den strikt pedantiske Beatrice får flytta in hos slarvern Ulla och har snart förvandlat hennes trivsamma oreda till något som liknar ett bildreportage i Sköna Hem. Motsättningar uppstår och de båda väninnorna går snart varandra på nerverna.  Produktionsbolaget Limabrall satte upp tjejversionen av "Omaka par" på Maximteatern i Stockholm 1987. Lena Nyman spelade slarvan och Birgitta Andersson gjorde hennes pedantiska väninna. I tjejgänget fanns Mona Seilitz, Nina Gunke, Anki Lidén och Anna Sundqvist.  I andra akten fick damerna sällskap av Thomas Hellberg och Stig Engström som spanska piloter. Lars

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

På sin födelsedag råkar försäkringstjänstemannen Jan Berglund förväxla sin attachéväska. Dubbletten visar sig vara sprängfylld med sedlar. Närmare bestämt 7 350 000 kronor. Han bestämmer sig för att behålla pengarna, det är ju ändå hans födelsedag! Genast bokar han flygbiljetter till Barcelona för sig och hustrun Elisabeth, men det kommer hela tiden hinder i vägen för hans hastiga resplaner. Hemma väntar en födelsedagsmiddag med inbjudna gäster. Två poliser ringer på dörren. En livsfarlig torped dyker upp. En sällsynt påträngande taxichaufför gör inte situationen lättare. Ray Cooneys fars "Pengarna eller livet" fick sin Sverigepremiär på Maximteatern hösten 1998. Regissör Lars Amble hade tillsammans med Brasse Brännström översatt och bearbetat stycket till svenska förhållanden. Brasse spelade själv huvudrollen som försäkringstjänstemannen och Sissela Kyle gestaltade hans hustru. Björn Gustafson gjorde succé som den trögtänkte kompisen Sten. Michael Segerström, Nina Gunke,

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera

Avery Hopwoods fars "Fair and Warmer" från 1915 räknas idag till klassikerna inom genren. I Sverige har den spelats i otaliga versioner genom åren. Den första svenska uppsättningen ägde rum på Vasateatern 1921 med Gösta Ekman d.ä. i den manlige huvudrollen. 50 år senare satte Isa Quensel upp "Gröna Hissen" på Maximteatern i Stockholm.  I rollistan fanns Sven Lindberg, Anna Sundqvist, Meg Westergren, Fredrik Ohlsson, Nils Eklund, Christine Gryhagen och Gunnar Knas Lindkvist. Pjäsen handlar om hur vännerna Billy och Lillian känner sig svikna av sina respektive partners. För att göra dem svartsjuka låtsas de vara otrogna med varandra. För att lätta upp stämningen börjar de båda absolutisterna blanda till drinkar och blir allt mer och mer berusade. När deras respektive kommer hem blir det naturligtvis kalabalik. Uppsättningen på Maximteatern mottogs inte med några översvallande lovord i pressen. "Gröna Hissen - inte rolig längre" var rubriken på Bar