Nöjesvirveln

"Han har bara ett steg till världstoppen" , stod det en gång i tidskriften Opera om Arne Hasselblad, en av Malmö stadsteaters främsta lyriska krafter. Han föddes i Eskilstuna i Sörmland. I skolan var han bänkgranne med Per Grundén. Det måtte ha kommit mycket välljud från den kanten under sånglektionerna.  Arne sjöng seriöst redan som grabb. Hamnade i Stockholm, hade Karl Nygren - Kloster som sångpedagog och så småningom Arne Sunnegård.  Lasse Schmidt lät honom debutera professionellt på sin flytande farkost Teaterbåten i Göteborg 1948. Två år senare engagerades han till Stora Teatern i samma stad. Därefter följde engagemang vid Vasan och Folkan i Stockholm och flera operettroller hos Nils Poppe bl.a. "Blåjackor" och "Lorden från gränden". Arne Hasselblad (1922-75) 1957 var Lars-Levi Laestadius klok nog att knyta Arne Hasselblad till Malmö stadsteater där han sjöng sig igenom det mesta en basbaryton kan önska sig: Mustafa i "Italienskan i Alger",

När Per Grundén gick bort 2011 tillägnades han en liten notis på några få rader i en av våra större kvällstidningar med rubriken "Jönssonligan-skådespelare död". En märklig rubrik med tanke på att Grundén var en av våra mest framstående opera- och operettsångare med internationella framgångar.  Egentligen skulle han bli kemist men slumpen förde honom från hemstaden Eskilstuna till Musikaliska Akademien i Stockholm. Han debuterade i kören på Stora Teatern i Göteborg 1945. Efter bara ett och ett halvt år fick han chansen att hoppa in som Joseph i operetten "Wienerblod" när den ordinarie sångaren blev opasslig. Grundén fick eftermiddagen på sig att lära in rollen. Han gjorde en storartad insats och behövde aldrig mer återvända till kören.  1949 blev han Sveriges första Frank Butler i "Annie get your gun", först på Storan i Götet och sedan på Oscarsteatern i Stockholm. Jublet ville aldrig ta slut när den nye operettcharmören stämde upp i "Den flickan skal

SOS, det låter som ett nödrop, men han kallades faktiskt så. Det handlar om Sven-Olof Sandberg (1905-74), mannen med en av Sveriges mest uppskattade sångröster. Han hade tänkt sig att bli skådespelare och efter att ha gjort några statistroller och tagit teaterlektioner fick han jobb hos ett resande teatersällskap. Han övergav teaterdrömmarna för ett tag och blev radiohandlare, först i Stockholm och senare i Sundsvall. Grammofondebuten kom 1926 och han sjöng sig snabbt in i svenska folkets hjärtan. "Mor, lilla mor", "När bröllopsklockor ringa", "Varje stjärna är mig kär" var några av melodierna som slog. Sentimental smörja ansåg en del, men sentiment är ju helt enkelt känsla och kan vara fullt uthärdlig bara den serveras på rätt sätt. 1929 var hans verkliga toppår, nära en och en halv miljon SOS-skivor pressades ut på marknaden, däribland "Säg det i toner" och "Tangokavaljeren". SOS blev folkparksidol, det sägs att folk inrättade