Nöjesvirveln

"Slottsskogsteaterns saga är nu all. Göteborgs fastighetsnämnd har nämligen beslutat att lägga ner teatern, som hann bli 51 år gammal. Alla de som skulle vilja vallfärda till teatern, där de en gång haft så roligt, kommer bara att finna en skogsdunge - teatern skall nämligen redan i vår jämnas med marken." Ovanstående rader kunde man läsa i Göteborgs-Posten den 3 mars 1966. Med sina 51 år var teatern i Slottsskogen Göteborgs sista friluftsteater.  Den första premiären ägde rum den 20 juni 1915 och stycket hette "Timmerflottare". Då hade man under flera år diskuterat möjligheterna att öppna en teater i det fria. Det var revykungen Axel Engdahl som hörde sig för med Slottsskogsstyrelsen. Men på den tiden var man så rädd om Slottsskogen att man inte ville stänga av någon del i parken - inte ens för teater - och därför blev det avslag. I Mårtens backe, längs den branta stigen mot Bragehöjden, fanns i alla fall en plats som man tyckte var lämplig för en utomhusteater och...

"När Poppe sätter igång sina pellejönserier är det omöjligt att låta bli att skratta - i varje fall för mig. Han kan som ingen annan ramla baklänges av en stol, marschera i sidled, fumla med en bajonett och sprida förvirring bland krigare upp till generalmajors rang" , skrev Barbro Hähnel efter pingstpremiären av "Den tappre soldaten Svejk" på Skansenteatern i Stockholm 1962. Nils Poppe spelade alltså huvudrollen som Jaroslav Haseks lilla soldat. Runt honom fanns en ensemble med pålitliga namn som bl.a. Julia Caesar, Fritiof Billquist, Gunnar Knas Lindkvist och Gunnar Schyman. Synar man rollistan noga så hittar man också en flicka vid namn Gunilla Sundberg. Hon förälskade sig i huvudrollsinnehavaren och blev så småningom fru Poppe. Åke Falck hade bearbetat pjäsen för friluftsbruk och åtog sig även regin. Pjäsen utspelar sig på flera olika platser: på ett militärsjukhus, i en järnvägskupé, i ett löjtnantsgemak och på ett grevligt slott. Inte alldeles lätt att gå i la...

På 1930-talet stod friluftsteatrarna i blom. I Stockholm fanns ett flertal scener: Skansenteatern, Söders friluftsteater i Vitabergsparken, Vanadislunden, Bellevue, Klippan och Tantolundens friluftsteater.  Här kunde man se publikfavoriter som t.ex. Thor Modéen, Julia Caesar, Rut Holm, John Elfström, Ludde Juberg och Dagmar Ebbesen.  Man spelade verkligen bland buskarna med himlen som tak. Scenbilden var enkel och bestod oftast av två stugor och en grusad gårdsplan emellan. På repertoaren stod folklustspel som "Bröderna Östermans huskors", "Folket i Skinnarviksbergen", "Värmlänningarna", "Söderkåkar"...   Handlingen var enkel och okomplicerad, så även om en del repliker gick förlorade av suset i trädkronorna eller andra ovidkommande ljud kunde åskådarna ändå hänga med i händelseförloppet. Här fanns de självklara karaktärerna: den argsinta ragatan, gubbarna som tittade lite för djupt i brännvinsflaskan, polisen som var tryggheten i kvarteret,...