Nöjesvirveln

"Det behövdes en Anita Lindblom i toppform för att sätta fart på årets Kar de Mumma-revy. Henne förutan hade revyn stått sig slätt, med henne blir den ett bländverk publiken till glädje" , konstaterade Karl-Axel Jansson i G-P efter premiären av Kar de Mummas nyårsrevy på Folkan 1968. "Den stora succén" var den kaxiga titeln på revyn. Med Anita Lindblom som prima primadonna och en ensemble med tunga namn som Sickan Carlsson, Stig Järrel, Rolf Bengtson och Jarl Borssén blev det precis som titeln utlovade en stor succé. Nykomling på Folkan var den unge trubaduren Lasse Berghagen som här tog sina första stapplande steg på revyscenen. Ur innehållet kan nämnas Anita Lindblom och Rolf Bengtsons parodi på Bonnie och Clyde. Stig Järrel gestaltade en av sina Östermalmsdamer, parodierade sagofarbrorn Beppe Wolgers och dök slutligen upp som Fibban Karlsson från Grythyttehult. Sickan Carlsson och Lasse Berghagen förenades i en duett som slutade med att långe Lasse hoppade upp i

Redan som liten gosse kunde Stig Ohlsson (som han hette då) recitera långa dikter utantill. Han läste Fröding för tanterna på Krukmakargatan så de smekte hans guldlockiga huvud och förutspådde att lille Stig nog blir präst en vacker dag. Det blev han nästintill. Han blev skådespelare. Samt med tiden stadsbud, pokerhaj och hedersmedlem av Svenska Biografägarförbundet.  Under gymnasieåren på Södra Latin i Stockholm blev han medlem i en teateraktiv förening. 1929 kom han in vid Dramatens elevskola och tog sig efternamnet Järrel. Han debuterade 1931 hos Gösta Ekman d.ä. på Vasateatern där han fick slita hårt under fyra säsonger. Sitt genombrott fick han på Blancheteatern som kallblodig mördare i thrillern "Måste".  Stig Järrel (1910-1998) Första filmrollen kom 1935 i Edvard Persson-filmen "Larsson i andra giftet". Järrel blev en av våra största filmaktörer, det blev totalt 133 filmroller. "De flesta filmerna var faktiskt inte nödvändiga. Man borde få skadestånd för

De politiskt dagsaktuella "Taggen-revyerna" som gavs på Nya Teatern i Stockholm i början av 1940-talet blev mycket uppmärksammade. Dels för en klart antinazistisk hållning i en tid när långt ifrån alla tagit en sådan ståndpunkt. Dels för att formen var annorlunda, upplägget var ungefär som att bläddra i en dagsfärsk tidning. Texterna dröp av gift och galla, poesi och intimitet. Den unge journalisten Staffan Tjerneld låg bakom idén till "Taggen". Tillsammans med Lillebror Söderlundh hade han skrivit några texter som blivit refuserade av Blanche-revyn då de ansågs för "politiska". På Blanche var försiktighet en dygd, publiken fick inte oroas. Tjerneld kontaktade istället Per-Axel Branner som drev Nya Teatern, Branner nappade direkt och den första "Taggen-revyn" fick premiär 1941. Applåderna var varma och uppriktiga. Att revyn också väckte ihållande förargelse bland somliga var kanske dess största styrka. Utöver Staffan Tjerneld bidrog många författ

Sommaren 1956 skulle Drottning Elizabeth av England göra statsbesök i Stockholm. Den celebra händelsen kunde inte förbigås i en aktuell revy. Vårens Kar de Mumma-revy på Folkan fick därför titeln "Vi roar oss kungligt".  På scenen fick man möta Annalisa Ericson som lillprinsen i ljusblå uniform och med ett stort rosenfång i famnen att överlämna till drottningen. Numret skrevs av kuplettmakarna Kai Gullmar och Gösta Rybrandt och blev ett av de finaste inslagen i föreställningen. Det fanns gott om roliga och slagkraftiga nummer i den här upplagan av Kar de Mumma-revyn. Stig Järrel gjorde den geniala monologen "Lediga Ludde", han som resonerar logiskt om hur man på bästa sätt kan förkorta arbetsveckan.  Siv Ericks gjorde sin vimsiga hemmafru ur socialgrupp Mink, här med synpunkter på både monarki och republik.  Det numret som levt längst i folks medvetande är nog ändå "Den saltaste bönan i stan" framfört av Annalisa Ericson i Diors hinkhatt med titthål för en

1969 års Kar de Mumma-revy på Folkan presenterade toppartister som Brita Borg, Stig Järrel, Rolf Bengtson, Siv Ericks (senare ersatt av Inga Gill), Lasse Berghagen och Jarl Borssén. Det var påkostat till tusen med balett, orkester, glittriga scenkostymer och en dekor, signerad Per Lekang, som gick i lacksvart och chockrosa. Hasse Ekman svarade för regin. Kar de Mumma (Erik Zetterström) hade i vanlig ordning försett revyn med sketcher och monologer. Berghagen och Kajenn hade bidragit med sångtexter.  Aktuella ämnen som gisslades den här gången var bland annat Arlandas charterflyg, taxis växel, den utskällda TV-serien "Mysinge Motell" och så den socialistiska gruppteatern som blivit allt vanligare vid den här tiden. Revyn avslutades med en hyllning till den nyligen bortgångna schlagerkompositören Jules Sylvain. Expressens teaterkritiker Alf Thoor beklagade att skriftställaren aldrig vågade ta ställning till någonting, att satiren saknade udd: "En Kar de Mumma-revy smakar s

I januari 1970 slog Kar de Mumma upp dörrarna till sitt revyhus på Folkan. Precis som så många gånger tidigare var Hasse Ekman regissör för lustigheterna. Ur innehållet minns man gärna den fina dialogen mellan Stig Järrels Östermalmspensionär i pälskrage och Rolf Bengtsons gormande snötakvakt "Snitsar´n från Söder". De båda förbrödrar sig snart i gemensamma intressen och värderingar. Rolf Bengtson användes flitigt i revyn, han sjöng om "Maxwells silverklubba" och gjorde även en frustande parodi på Tom Jones.  Järrel gjorde ännu en av sina utmejslade satkärringar. Som alltid dök Fibban Karlsson upp strax före revyfinalen. Den här gången serverade han svidande sanningar om den svenska UD-hjälpen, om de tre vise männen Palme, Nilsson och Wickman som tillber stjärnan i öster om Alva Myrdals offervilliga ädelmod att i jämlikhetens intresse ta emot hög lön för att kunna betala en så mycket högre skatt. Nykomling i ensemblen var Charlie Elvegård som gjorde en elak pa

Vad var det första du skulle göra om du helt plötsligt blev radiochef? - Gå under jorden! Om du fick fria händer och tillräckliga resurser - vad skulle du vilja satsa på? - Vad göra i underläge. Se ovan! Säg några korta och väl valda ord om dagspressens radio- och TV-kritik. - Jag tycker dom gör så gott dom kan, när dom bara kan. Vilka tre människor, utöver dina närmaste, skulle du vilja omge dig med om du lämnades på en öde ö i ett år? - Sten Broman, Sven Stolpe och Macke Nilsson. Vad var det första du skulle fråga när du kom hem igen? - Har´e vatt nåt? Säg något du vill ändra på här i landet? - Det mesta! Vilka mänskliga egenskaper sätter du mest värde på? - Värme, humor och trofasthet. Minns du vad du som barn hade för framtidsdrömmar? - Jag ville bli dirigent. Har du några laster du vill göra dig av med? - Varför avsäga sig nöjen... Om du fick stiga in som osynlig åskådare i det förgångna eller i framtiden - i så fall när och var? - Att i I

"Publiken hade strömmat till Folkan för att få en fröjdefull afton. Det föreföll som om förväntningarna gott och väl blev infriade",  skrev Barbro Hähnel i Dagen Nyheter om 1961 års Kar de Mumma-revy "Förälskad i Stockholm" som hade premiär på Folkan dagarna före Valborgsmässoafton. Kar de Mumma hade trummat ihop en bra ensemble med publikmagneter som Stig Järrel, Inga Gill, Lars Ekborg, Hjördis Petterson, Gaby Stenberg m.fl. Ett par nummer i revyn räknas idag som klassiker. Dit hör sketchen "Förälskade i stockholmstrafiken" med Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmberg, som sammanträder om hur man skall försvåra framkomligheten för bilisterna i Stockholms innerstad. Kupletten "Två eldiga spanjorer" med Lars Ekborg och Stig Lonnert instämda i faderskapsmål av flickorna Succia, Tussilull och Tussilo hörde också till revyns höjdpunkter. Även Ekborgs fönsterputsare "Han som stiger mot höjderna" får räknas till klassikerna. Den so

På nyåret 1971 var det premiär för den årliga upplagan av Kar de Mumma-revyn på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. I revyensmblen fanns pålitliga namn som Stig Järrel, Siv Ericks och Rolf Bengtson. Ny primadonna för året var Siw Malmkvist. Vidare medverkade dansaren Lasse Kühler och skådespelaren Hans V Engström samt balettflickorna Kerstin Asp, Hedy Bengtson och Annika Ekstrand. Precis som så många gånger tidigare svarade Hasse Ekman för regin. Revyn fick ett blandat mottagande i pressen. Hanserik Hjertén i DN retade sig på Kar de Mummas försök att bli samhällstillvänd och radikal och tyckte att revyn var tvetydig och ojämn. "Stig Järrel var roligast som Bæhrendz på apberget och Siv Ericks som en av sina oöverträffliga fjollor. Men det var förfärligt mycket dåliga vitsar också. Man avundades artisterna som inte behövde lida så mycket av det. Det hör ju till stjärnkulten på dylika spektakel att de möts av stort jubel bara de visar sig, före prestationen. Ovanligt praktis

Radioserien "På minuten", baserad på den brittiska förlagan "Just a Minute", hade svensk premiär 1969 och pågår fortfarande. Snacka om långkörare! När "På minuten" var som allra roligast bestod laguppställningen av Stig Järrel, Margaretha Krook, Moltas Eriksson och Catrin Westerlund. Programledare och domare var Lennart Swahn. "På minuten" går som bekant ut på att spåna och fabulera i en minut kring ett mer eller mindre fantasifullt ämne t.ex. "Varför är min kamel så högfärdig?", "Hur man blir omskolad till bystmåttsexpert", "När jag blev skinnad av en flåbuse". I de "hårda" reglerna ingår att det är förbjudet att tveka ens för en sekund, att upprepa sig eller att avvika från ämnet.  Då blir man genast stoppad av en ylande larmsignal och den som tryckt på knappen får istället fortsätta. I nyss nämnda panel blommade verkligen fantasin och humorn. Förutom de vansinniga improvisationerna så var sn

Kar de Mumma-revyn var under många år en institution på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. 1960 års upplaga hette "Kar de Mummas slottstappning" och utspelade sig på godset Fibbtuna där husets herre Holger Warring i Stig Järrels gestalt tog emot sina gäster. På Fibbtuna fanns den burleska städerskan spelad av Hjördis Petterson, likaså Tommy Nilssons eleganta betjänt.  Gaby Stenberg dök upp i skepnad av Maria Callas i sångduell med Hjördis Petterson som Birgit Nilsson. Det blev en humoristisk tävlan mellan Verdi och Wagner.  TV-favoriten Ria Wägner gästade också Fibbtuna. Hon spelades av Stig Järrel, en rolig parodi som finns förevigad på grammofonskiva.  Lars Ekborg gjorde "Reklamradio Sydväst", en tio minuter lång piratradioparodi inklusive sång av Lusse Landahl där hundra av tidens vanligaste företagsnamn förekom i texten. En hyllning till 70-åringen Evert Taube förekom i form av ett potpurri.  Lars Ekborg återkom som familjefadern med den skamliga hemligh