Nöjesvirveln

Tage Danielssons och Lars-Johan Werles musikaliska fabel "Animalen" handlar om hur alla världens djur oroar sig för människornas kapprustning. Djuren beslutar att bilda en människoskyddsförening och kallar till en kongress där vittnen från öst och väst ställs till svars för mänsklighetens obegripliga självdestruktiva beteende.  "En absurd fars om den absurda terrorbalansen" var upphovsmännens varudeklaration. Med "Animalen" uppmanade de publiken att titta med stora barnaögon och lyssna med uppspärrade barnaöron. Något annat var knappast möjligt, för något så fantasifullt, roligt och tänkvärt har sällan eller aldrig visats på en svensk teaterscen.  Urpremiären gick av stapeln på Stora Teatern i Göteborg i maj 1979. Det var en stor ensemble där Elisabeth Eriksson som pingvin guidade publiken genom föreställningen. Här fanns vidare Rune Zetterström som lejon, Enzo Florimo som apa, Marianne Johansson som tigrinna och Gudrun Henriksson som prålande påfågel.  Å

"Albert Herring" är en komisk opera av Benjamin Britten som gavs på Stora Teatern i Göteborg 1951. Den handlar om det blyga och bortkomna butiksbiträdet Albert Herring som väljs till majkung, då ingen av de kvinnliga kandidaterna är tillräckligt ordentliga och oskuldsfulla för att bli majdrottning. När en vän häller rom i hans saftglas vid hans högtidliga kröning får han plötsligt mod i barm och kraft i arm och hamnar i dåligheter. Under natten syndar han på skumma ställen och är inte längre mammas gosse.  Titelrollen sjöngs av Olle Sivall. Märta Ternstedt gjorde Alberts dominanta moder. Magnus Rudbeck var stadens borgmästare och i övriga roller syntes bland andra Greta Söderman, Stina-Britta Melander, Kjerstin Dellert och Arne Hasselblad. Poul Kannewoff svarade för både regi och dekor. Orkestern leddes av Styrbjörn Lindahl. "Att sitta några stycken i ett slutet sällskap med en något överbegåvad herre vid pianot och parodiera Mozarts och andra komponisters operor

Varje sommar sedan 1942 har det bjudits på gratis underhållning i Stockholms parker. Sommaren 1964 fanns det ca 230 arrangemang att välja på. Moses Pergament var dirigent för en serie konserter med Stockholms Promenadorkester med operasångaren Erik Sædén och violinisten Bruno Eichenholtz som solister. Både 1:a och 2:a Militärmusikkårerna gav lunchkonserter i Kungsträdgården. Parkorkestern under ledning av Hans Wahlgren lekte fram lättsamma toner i grönskan. Kristinakören, Bellmanskören, Matteuspojkarna och Orfeuskörens damkör åkte runt i parkerna med konsertprogram. Varje måndag presenterades seriösa lunchkonserter på grammofon i Humlegården. Ett färgglatt inslag i stadsbilden var stadens kommunala gårdsmusikanter. De spände upp sitt röda parasoll, sjöng och spelade en kvart, för att sedan bege sig till nästa plats. Även Calle Jularbo och hans kvintett med sonen Eberhardt ingick i programutbudet den här sommaren. Bland teaterföreställningarna kan nämnas Gideon Wahlbergs folklus

För många barn har sagospelet "Lilla Petters resa till månen" varit den allra första kontakten med teater- och operagenren. Det tyska originalet hade urpremiär i Leipzig 1912 och sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm för första gången i december 1929. Operans dåvarande kapellmästare och repetitör Herbert Sandberg hade hämtat hem stycket från Tyskland, översatt och bearbetat det till svenska förhållanden tillsammans med regissören Gunnar Klintberg. Precis som titeln antyder så handlar det om en månresa. Det är barnen Petter och Anna-Lisa som reser till månen för att hämta hem ollonborren Surre Murres ben som den elaka gubben i månen roffat åt sig.  Det var svindlande nära att det inte hade blivit någon premiär alls. Dåvarande operachefen John Forssell var mycket tveksam till den fantasifulla historien och ville ställa in alltihop efter generalrepetitionen. Som tur var lät han sig övertalas, "Lilla Petters resa till månen" blev nämligen en stor publikframgång och