Inga Gill - en repliksäker aktris!

En journalist beskrev en gång Inga Gill som en solros. En rund blomma som man blir glad av. Och visst blev man glad när helst man såg och hörde Inga Gill (1925-2000).
Hon var förmodligen född till komedienne, festlig utan manus och stundom trots manus. Replikerna blev alltid snärtiga när Inga levererade dom, lika självklara som när en snickare slår i spik. 
Men det började med dans. Som ung dansade Inga i Cullbergbaletten, men hon kände snart att hon behövde orden för att kunna uttrycka sig ordentligt. Dansösen Gill gick till talscenen och det blev alla möjliga scener: Nyan, Riksteatern, Lillan, Oscars, Intiman, Folkan, Vasan och Göteborgs stadsteater. 
Hon kom aldrig in på Dramatens elevskola trots att hon försökte tre gånger, hon fick hålla till godo med Koblancks teaterskola istället. Där fick hon höra av lärarna: "Du kan kanske få det lite motigt i början med ditt utseende, men hänger du bara med till fyrtio ska du få se..."
När hon blev fyrtio hade hon gestaltat både Tjorven och Pippi Långstrump i Kar de Mumma-revyerna på Folkan. Då var hon så etablerad att publiken garvade bara de såg hennes namn i programbladet.
De snälla lärarna på Koblancks hade missat en sak - hennes komiska ådra.


På film blev det mest småroller som pigor och servitriser, så länge sådana förekom på svensk film. I Bergmans "Det sjunde inseglet" hade hon en mer framträdande roll som smedhustrun. Och så var hon Maggan i de folkkära filmerna om toffelhjälten "Lille Fridolf". Långt senare blev hon förförd av Gunnar Hellström i "Raskenstam". "Det är inte många som har en sådan rundhyllt sensualism i din ålder..." smickrade Hellström när han erbjöd henne rollen. 
Privat hette kärleken Karl-Arne Holmsten, dåtidens stora filmcharmör. De fick en dotter ihop som heter My, precis som mamma så började hon sin karriär som dansare.
Annars var Inga ganska förtegen om sitt privatliv. Hon var inte den typen som bjöd in veckopressen till några hemma-hos-reportage. Hon var i grunden en mycket seriös artist med ett stort behov av integritet. 
Inga Gill hann med att gestalta många skilda roller under sin karriär, från pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider i musikalen "Cabaret" till den rara charkuteristen Edith i TV-serien "Varuhuset". Sin drömroll fick hon tyvärr aldrig göra. Hon ville varken spela Ofelia eller Virginia Woolf, nej Inga Gill drömde om att få spela sopåkaren Doolittle i "My fair Lady". Den rollen har hittills aldrig gjorts av en kvinna.

Se även:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Grease", Chinateatern 1991-92

Verklighetens vägförvaltning i Skultorp

"Flott och lagom", Stora Teatern 1991-92