Nöjesvirveln

"Oss bröder emellan" är en dansk revy-musical av Ernst Bruun-Olsen och Knud Paulsen och handlar om sex herrar från The Upper Class som träffas i logen Lejonets Klo, där man skall välja in ett nytt ungt lejon. Herrarna äter en gammaldags middag och hamnar så småningom på nattklubb med en massa galanta damer. Kort sagt ett frosseri i mulligt mansgriseri sett i en skrattspegel.  Riksteatern tog upp pjäsen 1983 med sex lysande skådespelerskor i de sex mansrollerna. Det var Brita Borg, Maj Lindström, Mona Andersson, Norma Ahlquist, My Holmsten och Moa Myrén.  Premiären gick av stapeln i Oxelösund, sedan följde 57 föreställningar på turné runt om i Sverige. "Fullträff för utmärkt sextett" var rubriken i Svenska Dagbladet där Gaby Wigardt skrev berömmande om ensemblen. Hon menade att i händerna på fel skådespelare hade det lätt kunnat bli en katastrof. "Att kvinnliga skådespelare får ha scenen ensamma en hel kväll och vara roliga är lika unikt som efterföljansvärt&

"Sällan har man sett en föreställning börja så magnifikt. Ur kolsvarta mörkret i det väldiga Scandinavium dyker rollerna upp och en spökröst presenterar. Lill-Babs skubbar i Annies pittoreska trasor över den stora manegen, och strålkastarna följer henne tills hon snubblar omkull i ryttargången. En annan ljuskägla spårar Buffalo Bill - Lennart Lindberg, som spränger fram på sin vita häst. In i en ljustunnel rider Frank Butler - Bo Svensson från Los Angeles och plötsligt har man Charlie Rivel i fokus" . Så beskriver teaterkritikern Anna-Greta Ståhle upptakten till "Annie get your gun" på Scandinavium i Göteborg hösten 1974.  Det var en gigantisk uppsättning med tusen svårigheter att övervinna. Spela musikal i en idrottshall med plats för tiotusen åskådare och massa scentekniska problem att bemästra. Ett hundratal statister, trettio hästar och vagnar, clowner och lindansare...  Mannen som lyckades iscensätta föreställningen var Åke Falck. I rollistan fanns Bo S

På nyåret 1971 var det premiär för den årliga upplagan av Kar de Mumma-revyn på Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm. I revyensmblen fanns pålitliga namn som Stig Järrel, Siv Ericks och Rolf Bengtson. Ny primadonna för året var Siw Malmkvist. Vidare medverkade dansaren Lasse Kühler och skådespelaren Hans V Engström samt balettflickorna Kerstin Asp, Hedy Bengtson och Annika Ekstrand. Precis som så många gånger tidigare svarade Hasse Ekman för regin. Revyn fick ett blandat mottagande i pressen. Hanserik Hjertén i DN retade sig på Kar de Mummas försök att bli samhällstillvänd och radikal och tyckte att revyn var tvetydig och ojämn. "Stig Järrel var roligast som Bæhrendz på apberget och Siv Ericks som en av sina oöverträffliga fjollor. Men det var förfärligt mycket dåliga vitsar också. Man avundades artisterna som inte behövde lida så mycket av det. Det hör ju till stjärnkulten på dylika spektakel att de möts av stort jubel bara de visar sig, före prestationen. Ovanligt praktis

Sommaren 1987 bjöd Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen på "Sommarkvetter", en rolig timme på Lisebergsteatern. Skrothandlarna Albert och Herbert från Haga fanns givetvis med som en slags röd tråd genom föreställningen. Tomas presenterade sin välkända kypare (han med kanintänderna). Sten-Åke sjöng kupletter och drog vitsar så att folk kiknade i bänkraderna. Oförglömlig är von Brömssens fäbodjänta som höll en monolog på helt obegripligt bygdemål.  "En föreställning som värmer i hjärtat" skrev Peter Sandberg i Dagens Nyheter. Expressens Anders Björkman: "Jag kan tänka mig rader av erkända underhållningsartister som hade fallit platt till scengolvet i detta sammanhang. Här räcker inte scenskolans grundutbildning, här krävs känsla, kontakt med publiken och ett stort hjärta. Cederhök, 75, och Brömssen, 44, detta unika svenska scenpar, låter hjärtat vara med. Och den som inte njuter av deras samspel och utspel, den är själv helt tom i bröstkorgen." M

Rune Lindströms bygdespel "Skinnarspelet" eller "Sagan om den underbara pälsen" har framförts under midsommarveckan i Malung sedan 1967. Det är ett lättsamt folklustspel baserat på Shakespeares "Så tuktas en argbigga", omplanterad i Dalamiljö. Här handlar det om den sturska kullan Brus-Britta som aldrig tycks bli gift, hon skrämmer bort friarna med sitt häftiga humör. Hon fattar tycke för den glade vandraren Lustigs-Per som dyker upp på gården i sällskap med den föräldralösa lilla flickan Lisbeth från Lingärde. Men Lustigs-Per tycks inte alls vara intresserad av Brus-Britta. Till slut låter hon bygdens skinnarlag sy upp en brudgumspäls och lovar att gifta sig med den mannen som pälsen passar på. Naturligtvis slutar allt lyckligt, precis som det ska göra i den här sortens lustspel. "Skinnarspelet" är fyllt av härlig jazzinspirerad folkmusik skriven av Jan Johansson. Under många år var Arne Domnérus kapellmästare och i orkestern fanns några av

Radioserien "På minuten", baserad på den brittiska förlagan "Just a Minute", hade svensk premiär 1969 och pågår fortfarande. Snacka om långkörare! När "På minuten" var som allra roligast bestod laguppställningen av Stig Järrel, Margaretha Krook, Moltas Eriksson och Catrin Westerlund. Programledare och domare var Lennart Swahn. "På minuten" går som bekant ut på att spåna och fabulera i en minut kring ett mer eller mindre fantasifullt ämne t.ex. "Varför är min kamel så högfärdig?", "Hur man blir omskolad till bystmåttsexpert", "När jag blev skinnad av en flåbuse". I de "hårda" reglerna ingår att det är förbjudet att tveka ens för en sekund, att upprepa sig eller att avvika från ämnet.  Då blir man genast stoppad av en ylande larmsignal och den som tryckt på knappen får istället fortsätta. I nyss nämnda panel blommade verkligen fantasin och humorn. Förutom de vansinniga improvisationerna så var sn

"Hotelliggaren" eller "Two Into One" som den heter i original hade sin urpremiär i London 1984. Pjäskonstruktören heter Ray Cooney, upphovsman till ett flertal så kallade "spring-i-dörr-farser". Teaterchefen Olle Kinch blev först med att importera detta skrattretande stycke till Sverige. Premiär var det på Folkan i Stockholm nyårsafton 1985. Pjäsen som handlar om en vänsterprasslande minister och dennes förvirrade sekreterare blev genast en stor framgång. Gösta Ekman höjdes till skyarna för rollen som sekreteraren. "Han spelar fars på högsta snubbelnivå. Publiken jublar!" skrev Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter.  "När Gösta Ekman stiger in på Folkan-scenen stiger farsen till en helt ny dimension" konstaterade Lars Ring i Svenska Dagbladet.  Den kräsne Jurgen Schildt i Aftonbladet var mycket positiv: "Ekman bär tyngsta bördan i farsen, och han gör det med en talang som är lika framträdande som hans energier. Han är formidabel i s

"Poppe håller mästarklass!" utropade Aftonbladets kritiker Bertil Thell efter att ha bevittnat premiären på 1983 års begivenhet på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.  "Två man om en änka" hette pjäsen, ursprungligen en tysk farsoperett som Nils Poppe förvandlade till ett skånskt sånglustspel. Pjäsen handlar i korta drag om en fattig malaj och en stilig officer som slåss om en vacker änka.  Nils Poppe, 75 år fyllda, gjorde succé som malajen Emil Pettersson. Fredriksdalsveteranen Bo Lindström spelade hans rival, primadonnan Berit Carlberg charmade publiken som den glada änkan Josefina Pellerin.  Runt denna trio fanns pålitliga krafter som Thomas Ungewitter, Brita Billsten, Hans-Peter Edh och Elizabeth Banke med flera. "Poppes osvikliga leklynne gör sommarspelet till en begivenhet" , skrev Björn Linell i Expressen.  "När Poppe och Berit Carlberg har sin första konfrontation startar ett komedispel på hög nivå i genren, som de här två är mästare i&qu

Idag fyller sångerskan Ewa Roos 70 år. Grattis! Ewa från Borås har roat svenska folket sedan hon var 13 år. Hon debuterade som vokalissa i Bosse Lidéns orkester efter att ha fått tillstånd från Barnavårdsnämnden att få vara ute och sjunga efter klockan nio på kvällen. Genombrottet kom 1968 med den glada slagdängan "Vilken härlig dag" som rusade upp på Svensktoppens första plats. Än idag är vi många som minns den käcka låten. Det blev många grammofonskivor för Ewa i 60-talets slut: "Amors pilar", "Tre små ord och jag förlåter", "Ina, Nina och Stina", "Det lönar sig inte med tårar i år" och allt vad dom hette.  Nu är det längesen Ewa Roos lämnade schlagerbranschen, hon har istället utvecklats till en pålitlig musikal- och revyartist. Hon kan stoltsera med att ha sålt fler singelplattor än Beatles, även om det bara var för en dag och endast i Borås. Året var 1963 och de långhåriga grabbarna från Liverpool var på plats i en skivbutik i B

Året var 1961 och platsen Linköpings Folkets Hus. Folkparkerna arrangerade sitt årliga artistforum där nya talanger skulle visa upp sig med hopp om att få framtida engagemang. Det hade varit en ganska sömnig tillställning. Olle Björklund var presentatör och hade haft många nervösa debutanter att tala lugnande ord med, men få som verkligen kunde betraktas som fynd. Den församlade skaran av folkparksgubbar hade försjunkit ner i en dvala som knappast räckte till för en hövlig applåd åt vad som bjöds. Det var då det hände! In på scenen kom ett yrväder från Trollhättan vid namn Laila Westersund. Olle Björklund började tala vänligt och snällt med henne. Till sist tyckte yrvädret att det kunde vara nog snackat: - Är du nervös? frågade hon. Och så rev hon av två nummer till eget gitarrackompanjemang, det första en parodi på den rockande samen och hans "Vid foten av fjället" och därefter den populära schlagern "April April" där hon klämde i med en rejäl busvissling i r

Sven Lindberg (1918-2006) Sven Lindberg var under många år den självskrivne komedihjälten på privatteaterscenerna. Med Lindberg på affischen kunde teatercheferna räkna med fullsatta hus för lång tid framöver. Han var med i flera riktiga långkörare t.ex. "Kaktusblomman" som spelades 725 gånger på Vasan,  "Thehuset Augustimånen" på Intiman gick 500 gånger och "Gungstolen" på samma scen upplevde 450 föreställningar.  "Den evige yngligen med det blygt vinnande leendet" brukade han kallas. Han hade en lågmäld spelstil som verkligen lyfte fram komedins alla nyanser. Han hade också förmågan att göra djupt allvarliga karaktärsroller. På Dramaten arbetade han redan på 1940-talet, när han återkom 1973 skrev pressen att nu har Lindberg blivit seriös, trots att han jobbat seriöst i hela sitt liv. Det mesta han rörde vid blev till guld, oavsett genre. Lovorden sköljde över Andreas Blek af Nosen i "Trettondagsafton", den psykologiskt komplic

Musikalen "Sweet Charity" handlar om Charity Hope Valentine, en ung och naiv flicka som jobbar på en sjaskig dansklubb i New York. Hennes liv är hårt, kantat av motgångar och svek, men hon ger inte upp sin tro på kärleken och hoppas att finna någon att älska och känna sig älskad av. Denna 60-talsmusikal med manus av Neil Simon och musik av Cy Coleman fick sin Sverigepremiär på Östgötateatern i Norrköping - Linköping hösten 1989 och blev en stor framgång. Hans Bergström regisserade och i huvudrollen som Charity hade man engagerat Eva Rydberg.  "Eva Rydberg i sitt livs roll" konstaterade flera kritiker.  "Att få Eva Rydberg i rollen är inte bara ett lyckokast utan en nödvändighet. Hon är sannolikt ensam i riket om att vara född till den." skrev Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet. "Vi slipper överspel, clownfasoner och grimaser. Eva Rydbergs Charity har gudskelov ingenting gemensamt med Bofinken Knut eller Curt och Majken från Eslöv" konstate

Skådespelaren Åke Harnesk avled i fjol bara några veckor före sin 92-årsdag. Den nyheten tycks helt ha gått dagspressen förbi. Allt jag kan finna är några minnesord i tidskriften Opera. Åke tillhörde de verkligt populära artisterna vid Stora Teatern i Göteborg under 20 års tid. Han var en strålande sång- och dansman och förgyllde otaliga operetter och musikaler med sin medverkan. "Greven av Luxemburg", "Glada Änkan", "Tiggarstudenten", "Cirkusprinsessan", "Mannen från La Mancha" och många fler. Sista gången han stod på Storans scen var som generalen i "Animalen", mannen med två ansikten.  Åke Harnesk (1926-2018) Åke Harnesk tog sina första stapplande steg på tiljorna hos Nynäshamns teateramatörer. Innan han blev professionell aktör drev han en fiskaffär i Ösmo. Efter några år som dubbelarbetande amatörskådespelare och fiskhandlare ställde fru Maj ultimatum: antingen affären på heltid eller skådespeleri på riktigt. Åke stä

Det var längesedan man hörde talas om den frejdiga skådespelerskan Eva Bysing. På Wikipedia läser jag att hon är född 1943. Vid 76 års ålder har man väl all rätt i världen att dra sig tillbaka, men det känns som det är väldigt många år sedan Eva syntes i något större sammanhang. Senast jag hörde talas om henne var nån gång kring millennieskiftet när hon gästspelade i Mats Ljungs nyårsrevy i Skara. Annat var det förr, då förekom Bysing flitigt både på TV och teaterscener. Hon hette Eriksson från början,  spelade amatörrevy i Västerås och höll på att utbilda sig till förskollärare när hon slog igenom med dunder och brak i "Hylands hörna" då man behövde en värdinna från Västmanland. PR-gubbarna gillade inte namnet Eriksson så det blev Bysing efter Evas hemort Bysingsberg. Eva fick lägga förskolläraryrket på hyllan för nu följde en minst sagt intensiv karriär. Det blev krogshow med Bosse Parnevik, skivframgång med "Ärtiga Märta", revy i parkerna med Tjadden Hällström