Nöjesvirveln

Lars Molins pjäs "I afton dans" utspelar sig på ett gammalt stadshotell i en svensk liten småstad. Det är en kulen vinterkväll. Två väninnor har mött upp förväntansfullt. Men nån dans blir det inte. Orkestern har kört fast i en snödriva. Allt snöar inne. Snart visar det sig att stadshotellet är konkursmässigt, källarmästarn super, personalen diskuterar om att själva ta över etablissemanget, köttet är gammalt och segt och åker i soptunnan under kvällens lopp, till slut får källarmästarn hjärtslag och avlider.  Inne i matsalen skildras en rad olika människoöden, det alkoholiserade fotbollsproffset på halvdekis, socialdemokraten med de övervintrade idéerna, den besvikna nattredaktören från Stockholms-Tidningen.  "I afton dans" fick urpremiär på Göteborgs Stadsteater i mars 1978. Göran Stangertz regisserade och Lily Riksén hade gjort en ambitiös scenografi med hotellmatsal, personalrum och toalett i exakt förening. I rollistan fanns kunniga skådespelare som Torsten Lill...

Författaren Joseph Kesselring åstadkom en enda succé - kriminalfarsen "Arsenik och gamla spetsar" som hade urpremiär på Broadway 1941 och blev en verklig långkörare. De två gamla rara systrarna Abby och Martha Brewster har en originell hobby. De hjälper ensamstående herrar till en bättre värld, i all välmening. Med förgiftat flädervin tar de männen av daga och begraver dem nere i sin källare, där deras brorson Teddy, som inbillar sig att han är president Roosevelt, gräver slussar till Panamakanalen.  Det blir besvärligt när deras andra brorson, teaterkritikern Mortimer, får klart för sig vilka små älskvärda dödsänglar Martha och Abby egentligen är.  1944 gjordes en filmversion av pjäsen med Carry Grant i rollen som den bekymrade Mortimer. Men den hade inte Sverigepremiär förrän 1949 - den stoppades nämligen av censuren. När filmen frisläpptes i Sverige var alla scener med lik bortklippta. Farsen har spelats åtskilliga gånger i Sverige och räknas som en klassiker i den sjuka h...

Micha Gabay är en intressant skådespelare som det var längesen man hörde talas om.  Under 1970- och 80-talen var han flitigt förekommande på film och TV. Någon minns honom säkert som Magnus Härenstams tuffare jag i filmen "Jag är med barn". "Bröderna Lejonhjärta", "Träpatronerna", "Raskens", "Lösa förbindelser" och "Tryggare kan ingen vara", det är bara ett litet urval av vad Micha Gabay hunnit med.  Oförglömlig är hans Tok-Harry i Sven Delblancs "Hedebyborna", det var han som studsade upp och ner i pur glädje och utbrast: "Länsman ska sjunga! Länsman ska sjunga!"  En annan stark rolltolkning gjorde han i TV-pjäsen "Hundarnas morgon". Där spelade han en ung student som snappat upp mycket av den nazistiska propagandan och lär upp sina kamrater iförd brun skjorta och läderkoppel - en mycket ångestladdad och osympatisk figur. Micha Gabay Micha föddes i en teatersläkt. Hans pappa, Eugéne...