Inlägg

Visar inlägg med etiketten operettprimadonna

Maritta Marke - näktergalen från Tomelilla

Bild
Den i särklass snyggaste grebban i Tomelilla på 1920-talet var dotter till stinsen i Hurva och hette Margit, men kallades Maritta. Hon hade tänkt att bli sjuksköterska men tyckte det var roligare att roa patienterna än att sköta om dem på annat sätt. Hon läste högt ur böcker och sjöng för dem och det sägs att hon förlängde deras liv med många goda skratt. Då hade hon redan fått smak på teater efter att ha spelat revy i Malmö. 1926 kom Maritta till Stockholm där mästaren Gösta Ekman d.ä. så småningom tog hand om henne och lärde henne scenens ABC. Framför allt blev hon tvungen att lära sig att prata rikssvenska och tala högt dessutom. När det blev för mycket skånskt mumlande grep Ekman efter en linjal, slog henne på fingrarna och röt: "Din förbannade NATTSTIFTSAKTRIS!" Därefter kunde ingen klaga på Maritta Markes hörbarhet. Maritta Marke (1905-83) är förmodligen helt bortglömd idag, men när det begav sig hörde hon till de mest älskade, uppskattade och utskrattade aktriserna ino

Några ord om Berit Carlberg

Bild
Berit Carlberg, förmodligen vår sista riktiga operettprimadonna, har helt oväntat gått bort.  Om Berit följt sin mamma Rosas råd under uppväxtåren i Uddevalla hade hon antagligen blivit sjuksyster eller lärarinna. Men Berit ville något annat. Först tog hon jobb som volontär på Uddevalla-Kuriren eftersom hon drömde om att bli journalist. När hon inte blev antagen till Journalisthögskolan började hon istället ägna sig åt sitt andra stora intresse, sången.  Hon tog plats som hushållerska hos sångarparet Gunnel Högberg och Rutger Nygren mot att hon fick mat, husrum och sånglektioner.  Så vann hon en sångtävling på Nalen, fick Kristina Nilsson-stipendiet och kom 1964 in på den lyriska linjen på scenskolan i Malmö. Berit Carlberg (1943-2021) 1967 gjorde hon ett sensationellt genombrott som Hanna Glavari i "Glada Änkan" mot Jarl Kulle på Oscarsteatern. Det blev en långkörare med 323 föreställningar. Mera operett skulle det bli hos Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Det

Märta Ternstedt - Furstinnan av Annedal

Bild
Märta Ternstedt var en av Göteborgs allra folkkäraste profiler. "Våran lella Märta", sade göteborgarna kärleksfullt när hennes namn kom på tal. "Furstinnan av Annedal" var ett annat smeknamn som Märta bar med stolthet. Hon var teatergalen redan som barn och debuterade 1928 hos Spårvägsamatörerna. 1930 var hon balettflicka i Karl Gerhards och Ernst Rolfs gemensamma revy på Stora Teatern. På dagarna arbetade hon på Karlsson & Starks korsettfabrik men 1933 blev hon anställd som altsångerska i kören på Storan med den furstliga lönen av 125 kronor i månaden, då övergav hon korsetterna.  Snart fick hon ta klivet ur kören och skådespela. Märta hade en förmåga att ständigt dra uppmärksamheten till sig, oavsett storleken på rollerna. En gång var hon statist i Benatzky-operetten "Vita Hästen". En recensent skrev: "Märta Ternstedt hade bara en enda replik i föreställningen - det var den som räddade kvällen." Märta Ternstedt (1915-94) I 35 år

Några ord om Berith Bohm

Bild
Operettprimadonnan Berith Bohm har gått bort i en ålder av 87 år. Hennes sångkarriär började med en vinst i amatörtävlingen "Brommatalangen". Då sjöng hon "14 år tror jag visst att jag var", det var hon också. Sen var hon med i Furuvik som prinsessan i "Tusen och en natt" innan hon kom till kören på Oscarsteatern i Stockholm.  Hon fick något av ett genombrott när hon spelade mot Nils Poppe i "Blåjackor" på stadsteatern i Norrköping 1955. Problemet var bara att herr Poppe var så hysteriskt rolig att Berith en kväll kissade på sig av skratt. I applådtacket kvällen därpå gav Poppe henne en potta med fyra nejlikor. Den gången ville hon sjunka genom scengolvet, efteråt blev det ett roligt minne. Berith Bohm (1932-2020) Berith kom till Stora Teatern i Göteborg 1956, det var där hon började klättra uppför i karriärstegen. "Lilla Helgonet", "Porgy and Bess" och "Sköna Helena" var några av hennes framgångar. Efter

Maj Lindström - Primadonna i decennier

Bild
Maj Lindström var Malmös stora operettprimadonna i decennier. Hon gjorde alla de stora operett - och musikalrollerna: Dolly Gallagher Lewi i "Hello Dolly", Eliza i "My fair Lady", värdshusvärdinnan Josepha i "Vita Hästen", Sjörövar-Jenny i "Tolvskillingsoperan" och Golde i "Spelman på taket", för att bara nämna några.  Hon växte upp i Skutskär, 16 kilometer söder om Gävle, men flyttade till Stockholm redan som 11-åring. I ungdomen jobbade hon som bodbiträde i små kvartersbutiker på Söder för att finansiera sina sång - och danslektioner. 1944 blev hon antagen till Calle Flygares teaterskola och samma år fick hon sitt första engagemang på Malmö Stadsteater.  Nästa anhalt blev Stora Teatern i Göteborg där hon stannade i sju år och blev Storans primadonna. Liten, slank, rödhårig och mycket ambitiös förtrollade hon publiken i den ena rollen efter den andra. Hennes mångsidighet gjorde att hon hamnade i Tyskland i slutet av 1950-talet. Tysk