Nöjesvirveln

"Värmlänningarna", ett av de mest spelade verken inom svensk scenkonst, gick ut på Riksteaterturné i Per-Erik Öhrns regi sommaren 1984. Detta klassiska bygdespel skrevs 1845 av Fredrik August Dahlgren och handlar  om rikemanssonen Erik som inte får gifta sig "neråt" med torpardottern Anna.  Sören Renulf gestaltade Erik och skönsjungande Grith Fjeldmose spelade Anna. Åke Lindström spelade den rike storbonden Ersson i Hult och Olof Thunberg gav liv åt den komiska rollen som Löpar-Nisse. Föreställningen gavs på 35 orter runt om i Sverige. "Per-Erik Öhrn och hans scenograf Lars-Åke Thessman gör med Riksteaterns nya uppsättning av Värmlänningarna något mycket genialt. De har bestämt sig för att inte vara geniala ett dugg. F A Dahlgrens bygderomantiska drama är egentligen en orimlighet i vår tid. Men Öhrn och Thessman försöker inte bortförklara eller antyda någonting, utan spelar verket rakt av så att det till synes anspråkslösa blir uppslagsrik enkelhet och ge

Rune Lindströms bygdespel "Skinnarspelet" eller "Sagan om den underbara pälsen" har framförts under midsommarveckan i Malung sedan 1967. Det är ett lättsamt folklustspel baserat på Shakespeares "Så tuktas en argbigga", omplanterad i Dalamiljö. Här handlar det om den sturska kullan Brus-Britta som aldrig tycks bli gift, hon skrämmer bort friarna med sitt häftiga humör. Hon fattar tycke för den glade vandraren Lustigs-Per som dyker upp på gården i sällskap med den föräldralösa lilla flickan Lisbeth från Lingärde. Men Lustigs-Per tycks inte alls vara intresserad av Brus-Britta. Till slut låter hon bygdens skinnarlag sy upp en brudgumspäls och lovar att gifta sig med den mannen som pälsen passar på. Naturligtvis slutar allt lyckligt, precis som det ska göra i den här sortens lustspel. "Skinnarspelet" är fyllt av härlig jazzinspirerad folkmusik skriven av Jan Johansson. Under många år var Arne Domnérus kapellmästare och i orkestern fanns några av