Inlägg

Visar inlägg med etiketten Anna Sundqvist

"Ungkarlslyan", Oscars 1969-70

Bild
"Ungkarlslyan" hette en mycket rolig film som Billy Wilder gjorde med Shirley McLaine och Jack Lemmon i huvudrollerna. Det var där Lemmon silade spaghetti genom ett tennisracket i en berömd scen. Komediförfattaren Neil Simon gjorde om filmen till musikal med hjälp av Burt Bacharach som kompositör. Resultatet gick hem på Broadway men det blev ingen större framgång när Sandrews presenterade musikalen på Oscars i Stockholm 1969. Handlingen i korthet: Chuck Baxter är en liten grå kontorsslav, olyckligt kär i den söta Fran Kubelik som jobbar i företagets personalmatsal. Hans enda tillgång är att han är ungkarl och har en liten våning som hans gifta medelålders chefer får låna för eskapader med sina sekreterare. Som tack för lånet blir Baxter dels förkyld, för att han tvingas gå brandvakt jämt och dels befordrad till direktörsassistent. Till slut finner även han en flicka att dela säng med. Ivo Cramér stod för såväl regi som koreografi. Yngve Gamlin hade som alltid skapat en snygg

"Tuffa Viktor", Komediteatern 1985

Bild
"Tuffa Viktor" är den hårt ölpimplande seriefiguren med en keps på skallen och ständigt en fimp i mungipan. Serien föddes 1957 i engelska Daily Mirror och tecknades av Reg Smyhte.  1975 utsågs serien till "världens roligaste". "Tuffa Viktor" publicerades under många år i Aftonbladet och blev på så vis bekant även i Sverige. På 1980-talet skrev Alan Price och Trevor Peacock en musikal baserad på "Tuffa Viktor", den gick för utsålda hus i London under flera år med Tom Courtnay i titelrollen. Teaterchefen Pi Lind som drev Komediteatern på Gröna Lund köpte rättigheterna till musikalen och presenterade den för Stockholmspubliken sommaren 1985.  Stig Grybe blev perfekt som tuffingen Viktor. Hans tappra huskors Vivan gestaltades fint av Anna Sundqvist.  Vivans väninna Rut och hennes man Charlie spelades av Mona Andersson och Charlie Elvegård. I övriga roller sågs bl.a. Per Waldvik, Lou-Lou Mildor och Hans Kumlien.  Anna Sundqvist och Stig Grybe  "D

"Sex damer i leken", Intiman 1980-81

Bild
Efter sju år i följd med Casinorevyn var det dags för ett revymakarskifte på Intiman vid Odenplan. Det skedde hösten 1980. Teaterchefen Göran Lindgren på Sandrews hade varit i Örebro och fattat tycke för författartrion Peter Flack, Birgitta Götestam och Sven Olov Stalfeldt. Han erbjöd dem att komma upp till Stockholm och sätta upp en revy på Intiman.  Resultatet blev "Sex damer i leken" där Peter Flack omgav sig med sex kvinnor. Och det var inte vilka damer som helst utan stjärnor som Annalisa Ericson, Inga Gill, Anna Sundqvist, Eva Bysing, Lillemor Ohlson och Lisbeth Zachrisson. Regi av Birgitta Götestam, koreografi Egon Larsson, dekor och kostymer av Mago. Revyns röda tråd var Annalisa Ericson som mamma till fem döttrar. Hon vinner en uttagning och får chansen att debutera som artist på Intiman. Mässfall gör att mor Annalisa ber sina döttrar rädda premiären. "Menlöst amatörgyckel" var Dagens Nyheters rubrik, Bengt Jahnsson skrev: "Ty även om essen är många i

"Stoppa världen - jag vill stiga av", Scalateatern 1963

Bild
1960-talsmusikalen "Stop the World - I Want to Get Off" handlar om Lilleman. Man får följa hans livsresa från vaggan till graven. Han är en riktig streber som aldrig missar ett tillfälle att förföra de unga damer som kommer i hans väg. Han summerar sitt liv med repliken: "I hela mitt liv har jag bara älskat en enda människa - och det är mig själv." Musikalen hade premiär i London 1961 och fick sin Sverigepremiär på Scalateatern i Stockholm 1963 med Jan Malmsjö och Anna Sundqvist i de två stora rollerna. Ivo Cramér svarade för såväl regi som koreografi. Föreställningen innebar ett ordentligt genombrott för Jan Malmsjö och en av musikalens låtar "Bygga upp ett stort berg" har funnits på hans repertoar alltsedan dess. Även för Anna Sundqvist innebar föreställningen ett stort kliv framåt i karriären: "Föreställningens glada överraskning är en ung dam vid namn Anna Sundqvist, som spelar inte blott Lillemans maka, den rikemansdotter han gör med barn och med

"Boy Friend", Scalateatern 1963-64

Bild
"Boy Friend" hette en fjäderlätt musikal som gavs på Scalateatern i Stockholm säsongen 1963-64. Musikalen, skriven av Sandy Wilson, handlar om några engelska flickors amorösa äventyr i en flickpension på franska rivieran och är en kärleksfull drift med det glada 20-talet.  Originaluppsättningen blev en långkörare på West End i London och spelades hela fem år i sträck. På Scala iscensattes föreställningen av Ivo Cramér. I rollerna sågs bland andra Britta Pettersson, Lissi Alandh, Lars Lönndahl och Anna Sundqvist. Kostymskaparen Mago hade tagit ut alla svängar av 20-talsmodet med heltäckande baddräkter, halmhattar och dixielandkavajer. Carl-Axel Dominique stod för musikarrangemangen och ledde orkestern.  "En lång rad utmärkta artister utnyttjas i detta plattitydernas knytkalas" , skrev Alf Thoor i Expressen och menade att föreställningen var en svag efterträdare till "Stoppa världen - jag vill stiga av" som varit en stor framgång på Scala föregående spelår.

Carl Z-revyn "Sånt folk", Maximteatern 1972

Bild
"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Anna Sundqvist - Sveriges Liza Minnelli

Bild
Anna Sundqvist var blott fyra år när hon gjorde radiodebut hos farbror Sven i "Barnens brevlåda". Som fjortonåring medverkade hon hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet "Frukostklubben" och året därpå vann hon Stockholmsfinalen av "Riksparaden" på Skansen. Pekka Langer fick ögonen på den sångglada flickan och engagerade henne till sin revy "Galningar" och därmed hade Anna tagit klivet in i branschen på riktigt.  Hon gjorde ett pyramidalt genombrott i Scalateaterns "Stoppa världen - jag vill stiga av", motspelaren hette Jan Malmsjö. Därefter följde en minst sagt intensiv karriär. Anna provade på det mesta inom svensk showbusiness. Rollerna varierade, från urblåst sexpudding på musikalscenen till skrattande mås hos Knäppupp.  Det blev många musikaler: "Irma la Douce", "Ungkarlslyan", "Hör, dom spelar vår sång", "Nine", "Hur man lyckas i affärer..." och "My fair Lady". In

"Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig", Oscars 1964-65

Bild
En mäktig amerikansk företagschef som ägnar varje ledig stund åt stickning, en ung fönsterputsare som utan belastande kunskaper kommer in i firman och lyckas nå toppen med hjälp av en säregen handbok för karriärister. Dessa båda är huvudpersoner i musikalen "Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig". Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961 och fick sin Sverigepremiär på Oscarsteatern i Stockholm i september 1964.  Jarl Kulle gjorde stor succé som den unge fönsterputsaren Finch som listigt klättrade på karriärstegen.  Företagsledaren Biggley gestaltades av Sigge Fürst. Anna Sundqvist fick mycket beröm för sin gestaltning av en sexig och urblåst sekreterare.  "Allting klaffade exakt. Det var en fart, rytm, en samordning, en precision över det sceniska förloppet som gjorde att i synnerhet ensemblescenerna - inte minst piratdansen - framlockade ovationer inför öppen ridå" , skrev teaterkritikern Gunnar Unger i Svenska Dagbladet.  Recensionerna

"Nya Casinorevyn", Intiman 1975-77

Bild
Det var på hösten 1973 som Casinogänget gjorde sin bejublade comeback med revyn "Kom till Casino" på Intiman i Stockholm. Den revyn var en återblick med guldkorn ur de gamla Casinorevyerna från 1940 - och -50-talen och gick för utsålda hus i två år. I september 1975 var man tillbaka på Intiman med "Nya Casinorevyn", en revy som enligt författarna, Gösta Bernhard och Stig Bergendorff, bestod av 97 procent nyskrivet material.  Det gamla gänget var åter i elden: Gösta Bernhard, Carl-Gustaf Lindstedt, Gus Dahlström, Gunnar Knas och Gösta Krantz. Primadonna för året var Anna Sundqvist och dessutom medverkade sex dansanta flickor. Ur innehållet minns man gärna Carl-Gustafs monolog "Sensivitetskursen" och den stora stumfilmskavalkaden med hela gänget som gamla filmstjärnor t.ex. Helan & Halvan, Chaplin, Marlene Dietrich och Edvard Persson.  Här fanns sketchen om de fem kvinnorna som gjort hempermanent med varierande resultat. Och så Gus Dahlströms trag

"Nine", Oscars 1983-84

Bild
"Nine" av Arthur Kopit och Maury Yeston slog ner som en bomb på Broadway 1982 och utsågs till årets bästa musikal. Oscarsteatern i Stockholm var först i Europa med att presentera detta stycke som fick premiär i september 1983. Musikalens centralgestalt är den italienske filmregissören Guido Contini, men egentligen handlar det om Federico Fellinis liv och livsverk och själva titeln "Nine" kan härledas till hans film "8 1/2".  Contini, alias Fellini, anländer till Venedig för att få ro att tänka igenom sitt konstnärsskap och sitt brokiga liv. Runt omkring honom samlas snart alla de kvinnor som på olika sätt inspirerat honom och givit honom kraft i livet. Hans hustru Lovisa börjar tappa tålamodet och vill skiljas, hans älskarinnor pockar på mer uppmärksamhet och hans producent hetsar på manusförfattandet.  Trots sina framgångar som filmregissör är Contini som ett litet barn. När omgivningen ställer för stora krav på honom, flyr han till mammas tröstande

"Gröna Hissen" på Maximteatern 1971-72

Bild
Avery Hopwoods fars "Fair and Warmer" från 1915 räknas idag till klassikerna inom genren. I Sverige har den spelats i otaliga versioner genom åren. Den första svenska uppsättningen ägde rum på Vasateatern 1921 med Gösta Ekman d.ä. i den manlige huvudrollen. 50 år senare satte Isa Quensel upp "Gröna Hissen" på Maximteatern i Stockholm.  I rollistan fanns Sven Lindberg, Anna Sundqvist, Meg Westergren, Fredrik Ohlsson, Nils Eklund, Christine Gryhagen och Gunnar Knas Lindkvist. Pjäsen handlar om hur vännerna Billy och Lillian känner sig svikna av sina respektive partners. För att göra dem svartsjuka låtsas de vara otrogna med varandra. För att lätta upp stämningen börjar de båda absolutisterna blanda till drinkar och blir allt mer och mer berusade. När deras respektive kommer hem blir det naturligtvis kalabalik. Uppsättningen på Maximteatern mottogs inte med några översvallande lovord i pressen. "Gröna Hissen - inte rolig längre" var rubriken på Bar

"Annie" på Folkan 1979-80

Bild
Broadwaymusikalen "Annie" (ej att förväxlas med "Annie Get Your Gun") fick sin Sverigepremiär på Folkan i Stockholm 1979. Historien om den föräldralösa barnhemsflickan Annie gick hem hos publiken, men inte hos kritiken: "Egentligen är musikalen Annie något alldeles rysligt. Den  raddar upp alla klyschor som finns: föräldralöst barnhemsbarn i välkänd anglosaxisk tappning, godhjärtad miljonär, snäll president som självfallet är du och bror med miljonären. De fattiga huvudpersonerna (förutom hjärteknipande Annie) är avskum och förbrytare och som gräddklick ovanpå en snäll herrelös hund. Det finns sentimentalitet så behoven kan täckas in för ett helt år", ansåg DN:s recensent Marcus Boldemann. I Folkanuppsättningen spelades Annie av 11-åriga Pernilla Wahlgren. Sigge Fürst spelade den godhjärtade miljardären Warbucks. Den elaka barnhemsföreståndarinnan Miss Hannigan gestaltades av Grynet Molvig. I övriga roller syntes bland andra Anna Sundqvist, Tor Ised