Nöjesvirveln

Lars Amble föddes i en teaterfamilj, son till regissören Leif Amble-Næss och aktrisen Maritta Marke. Yrkesvalet föll sig således ganska naturligt för Lars. Som 17-åring prövade han in till Dramatens elevskola. Den gången gick det åt skogen. Men Amble lät sig inte avskräckas. Han gick istället till Calle Flygares teaterskola och blev därefter engagerad till Riksteatern. När han några år senare sökte till Dramaten igen blev han antagen. Lars Amble (1939-2015) Efter några år som skådespelare på Dramaten sökte han sig under 1970-talet till privatteatrarna. Riksbekant blev han som så många andra genom TV. I dramat "Utvisningen" spelade han en chilensk förhörsledare så övertygande att varenda TV-tittare blev rasande.  Arroganta och kallsinniga sadister och försupna karriärister blev hans rollfack. På film debuterade han som en ung, stryktäck lymmel i Olle Hellboms "Raggare". "Firmafesten", "Den enfaldige mördaren", "Göta Kanal", "Två kil

På Maximteatern vid Karlaplan inleddes det nya millenniet med en återblick över 1900-talets svenska revyhistoria. Peter Flack och regissören Lars Amble hade sammanställt en revykavalkad med klassiska nummer signerade Karl Gerhard, HasseåTage, Povel Ramel, Carl Z, Beppe Wolgers med flera. På scenen fanns veteranerna Birgitta Andersson, Björn Gustafson och Lena Nyman tillsammans med de yngre stjärnskotten Reuben Sallmander och Sussie Eriksson. Att försöka återuppliva gamla klassiker som många har ett kärt förhållande till är givetvis svårt. Kritikerna var reserverade. Några individuella prestationer rosades, men i övrigt var recensionerna ganska ljumma: "Skickliga komiker som Birgitta Andersson, Lena Nyman och Björn Gustafson. I revynummer av 1900-talets bästa svenskar. Kan väl bara bli kul? Nej. Det här känns mer som en kväll på museum" , skrev Jens Peterson i Aftonbladet och delade ut betyget två plus. "Inga strålande tider på Maxim"  var Expressens rubrik, Anders B

"Anders Gernandt fanns på plats. Och Bengt Bedrup och nya gubben Jerry Williams. Ett gäng andra gäster inte att förglömma. Ty det är pålitligt kul att gå på party hos Parnevik. Så pass roligt att karl´ns nya revyparty tveklöst är den mest skrattdrivande tillställningen på China sen Bosse själv var där senast..." skrev Hans Fridlund i Expressen efter att ha varit på premiären av "Parneviks revyparty" i januari 1983.  Efter många framgångsrika enmansshower framträdde nu Bosse Parnevik för första gången med en ensemble kring sig. Här fanns Siw Malmkvist, Lars Amble, Grynet Molvig och sånggruppen Vox Luxe. Mikael Ekman svarade för regin, Bengt Peters för scenografin och orkestern leddes av Berndt Egerbladh. Det var en traditionell revy som utöver Parneviks många imitationer innehöll sketcher, monologer, sång- och dansnummer.  Till Parneviks nya "offer" hörde bl.a. utrikesminister Lennart Bodström: "Är det Bodström själv spelande Parnevik som Bodström? Ell

"Sånt folk" på Maximteatern 1972 var Carl Zetterströms andra revy efter den lyckade debuten med "Vad är det för fel på 1933 års modell?" året innan. Även denna gång stod Lars Amble för regin och från föregående revy fanns Birgitta Andersson, Stig Grybe och Olof Lundström kvar i ensemblen. Nya i sammanhanget var Carl-Gustaf Lindstedt, Anna Sundqvist och Yvonne Lombard.  Gunnar Svensson var kapellmästare och arrangör, Yngve Gamlin hade skapat dekoren och Herman Howell svarade för koreografin. Revyns första akt utspelade sig i ett hyreshus någonstans i Stockholm. Här möttes folk ur olika samhällsklasser - maktägarna, knegarna och de utslagna - vilka inte kunde tala samma språk trots att de hade samma modersmål. I andra akten som utspelade sig på krogen blev det mer klassisk nummerrevy. Aktuella ämnen som gisslades var bland annat centerns gröna våg, försvaret,  Karl-Erik Erikssons Skansenauktioner och Skärholmsfruarna som demonstrerade mot de höga matpriserna. Om

Molières "Tartuffe" är en av världsdramatikens mest spelade komedier. Tartuffe är en slipad hycklare och bedragare som lurar den troskyldige familjefadern Orgon. Han blir helt förblindad av den moral och kristlighet som Tartuffe predikar och vägrar att inse att Taruffe försöker förföra hans hustru och lura av honom allt han äger. Den klipska kammarjungfrun Dorine griper in för att öppna Orgons ögon och avslöja bedragaren. Molières drift med det religiösa hyckleriet uppskattades inte av katolska kyrkan och efter uruppförandet i Frankrike 1664 blev pjäsen förbjuden att spela. Tre gånger tvingades Molière skriva om sin pjäs innan censuren upphävdes. I Dramatens uppsättning 1991 gestaltades storskojaren Tartuffe av Jarl Kulle. Ingvar Kjelson spelade den godtrogne Orgon, Gunnel Lindblom hans hustru, Mona Malm gjorde pigan Dorine. Lars Amble svarade för regin. Trots dessa stora namn i rollistan var kritiken ganska negativ:  "I Dramatens Tartuffe är det inte det religiö

Musikalkomedin "Skål" som fick sin urpremiär på Maximteatern i Stockholm hösten 1985 är en svensk originalidé av Lars Amble. Hans vision var att göra ett sjusärdeles "teatertrolleri" där det från början handlade mer om vad som skulle hända på scenen än vad det skulle handla om. Det som inspirerade mest var att använda scenens alla möjligheter där det ena sensationella scenbytet avlöste det andra. Tillsammans med teaterdirektörerna Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Lill Lindfors skrev Amble ihop ett manus utifrån den ram som han skissat upp.  Handlingen rörde sig mellan åren 1900-2000 och kretsade kring ett ungt par, spelade av Beatrice Järås och Örjan Ramberg, som fått barn och söker bostad, medan farfar, Martin Ljung, tvingas sitta barnvakt. Genom dessa ungdomar tittade man tillbaka på hela seklet, som när den första dammsugaren kom år 1900, när cykeln uppfanns, när charlston slog igenom, när jazzmusiken kom o.s.v. Musiken i föreställningen var nykomponera

Lars Amble, Lars Berghagen och Lars Lönndahl, det blev "Triss i Lasse" det. Namnet var rätt välfunnet eftersom triss sitter fint i en pokerhand. Detta festliga underhållningsprogram sändes i Sveriges Television den 12 mars 1976. Se även: Tusenkonstnären Lars Amble Lasse Berghagen 75 år

Redaktör Carl Zetterström, son till den legendariske Erik "Kar de Mumma" Zetterström, gick i sin fars fotspår och debuterade som revyförfattare 1971. Platsen var Scalateatern på Wallingatan i Stockholm och revyn fick heta "Vad är det för fel på 1933 års modell?"  Lars Amble anlitades som regissör och i ensemblen fanns Sif Ruud, Stig Grybe, Grynet Molvig, Olof Lundström samt Zetterströms livskamrat Birgitta Andersson.  I revyn gisslades de flesta 70-talsfenomen: ungdomskulturen där redan 30-åringar betraktades som mumier, rivningsvågen, miljöförstöringen, träningshysterin där många kände stress över att tvingas gymnastisera, lukta gott och äta sunt. Öppningsnumret var en parodi på Folkans nakenrevy "Oh Calcutta!" med ensemblen klädda i säckiga trikåer med alla känsliga organ markerade i tusch.  Föreställningen fick övervägande god kritik. Gunnar Unger i Svenska Dagbladet konstaterade att Carl Z kan stå på alldeles egna ben som revyförfattare men att han had