Nöjesvirveln

Kommer ni ihåg måndagskvällarna på 1980- och 90-talet när stora delar av Sveriges befolkning bänkade sig framför TV2. Det var en tid då ordet "femetta" fick en helt ny innebörd. Programledaren och producenten Staffan Ling tyckte att frågesportsgenren i Norden var sorgligt underskattad. Han packade väskan och åkte på inspirationsresa till England och USA för att hitta något spännande format att knycka.  I USA fastnade han för programmet "Password Plus". Det amerikanska originalet var dock alldeles för stelt och tråkigt för att passa den svenska publiken. Tillsammans med de Umeåbaserade journalisterna Benny Karlsson och Anders Sjögren försvenskade Staffan konceptet.  "Femettan" som hade premiär våren 1983 blev ett rappt och klurigt ordleksprogram. Själva grundspelet handlade om att hitta totalt fem ord efter varandra. De två tävlande fick hjälp av varsin känd bisittare som satt på svaren och som fick leverera blixtsnabba synonymer och associationer. När de f...

Lars-Gunnar Björklund var en gemytlig programledare som hade förmågan att prata direkt ur hjärtat och hålla snacket igång. Han var rolig, spontan och kvicktänkt.  Hur många programledare finns det idag som kan fånga upp en bra kommentar och sekundsnabbt formulera en rolig replik till svar? Björklund, Oldsberg, Hegerfors och några till hade den förmågan. Jämför med dem som står i TV-rutan nu och läser innantill i sina manuskort utan minsta lilla avvikelse eller tillstymmelse till improvisation. "Supersvararna" var en frågelek i Sveriges Television som Lars-Gunnar ledde på sitt oefterhärmliga sätt. Programmet hade premiär 1987 och pågick under flera säsonger. Upplägget var som ett Trivial Pursuit fast i TV-format.  En slumpgenerator lottade fram frågor inom sex olika kategorier till de två tävlande. Lars-Gunnar läste frågorna varpå den tävlande hade sju sekunder på sig att svara. Misslyckades vederbörande med frågan gick den vidare till motståndaren. Det var en enkel och harmlö...

"Prat i kvadrat" hette en frågelek i Sveriges Television där ett antal kända personer var spelbrickor i ett levande luffarschack. Dessutom ljög dom som borstbindare. Eller talade sanning! I varje avsnitt tävlade två helt okända deltagare. De fick en fråga eller ett påstående av programledaren Fredrik Belfrage och valde sedan ut en av de levande schackpjäserna i panelen att besvara frågan. Sedan gällde det för den tävlande att avgöra om svaret var rätt eller fel. Om personen gissade rätt fick han sin ring eller kryss, vid fel fick motståndaren markeringen.  Programmet byggde på improvisation. Tävlingen i sig var inte så viktig, det var mest en förevändning för att få panelen att snacka och improvisera. Och det var inte alldeles lätt för de tävlande. I panelen fanns luringar som t.ex. Kalle Sändare och Jonas Hallberg. Deras svar var inte alltid särskilt upplysande. Kalle Sändare (utrustad med telefon) kunde plötsligt ringa till en Lennart Shakespeare för att få hjälp me...