Nöjesvirveln

En gång i början av 1930-talet stod en ung man inför "den väldige" Oscar Winge, dåvarande chefen på gamla Hippodromteatern i Malmö. Den unge mannen hade sökt till kören men som så många andra i templet på Kalendegatan blivit vägd och funnen för lätt.  Denne unge man var Nils Birger Persson (1911-86). Någon månad senare stod han åter inför samma mäktiga teaterchef. Han ville sälja två egenhändigt skrivna revynummer - och se det föll i god jord. Oscar Winge köpte båda numren och därmed var framtiden utstakad för den unge mannen. Under pseudonymen Nils Bie försåg han de flesta av 1940-talets populära svenska scenartister med textmaterial. Drömmen om att själv stå på scenen falnade ganska snabbt, han nöjde sig med att andra håvade in applådåskor och skrattsalvor med hans kvickheter. Han var en av de drivande krafterna bakom Arbetets evenemang Amatörparaden som pågick i 15 år fram till 1959. Han var huvudförfattare till Dubbel-Olle Ohlssons revyer på Södran i Malmö och han skrev m

John Botvid var en lustig krumelur i många gamla svenska långfilmer. "Botte" blev hans smeknamn efter en av hans bevingade repliker i den utskällda pilsnerfilmen "Pensionat Paradiset" 1937.  Julia Caesar undrade vart en viss hotellvaktmästare tagit vägen? "Han har gått bott"  svarade Botvid med sin nasala röst.  John Botvid hann med över 100 filmroller innan han slutade. Han fick alltid spela den stillsamme, lätt förvirrade och lite tomteaktige farbrodern som droppade lustiga repliker genom näsan. John Botvid (1889-1964) Han föddes i Landala i Göteborg och började sin teaterbana vid Lorensbergsteatern, Stora Teatern och Folkteatern. Efter läroåren i Göteborg bar det 1927 iväg till Stockholm. Ryktet om hans revykunnande hade nått Mälardrottningen och han blev engagerad vid Södra Teatern, alla geniala revyartisters plattform och språngbräda på den tiden. Det var här han utmejslade sin egenartade spelstil och publiken tog emot honom med stora famnen. Han jobb

På Systembolaget på Götgatan i Göteborg arbetade en kille som både kunde sjunga, steppa och berätta roliga historier. Han hette Nils Peterson. När han inte stod och sålde våtvaror på bolaget sågs han ofta på de västsvenska revyscenerna, då under namnet Nisse Peters.  Denna urgöteborgare från Masthugget blev revybiten redan som barn när han fick följa med föräldrarna till Lorensbergs Cirkus och se Karl Gerhard. Men det allra roligaste var när han fick gå på Hagateatern och se Sten-Åke Cederhök. Inte anade han då att han långt senare skulle bli en av Cederhöks scenkamrater.  En annan idol var Fred Astaire. Nisse såg hans filmer 20 gånger för att lära sig dans- och steppstegen. Sedan övade han de nya stegen varje morgon i en bordtennishall på Sahlgrenska sjukhuset, där hans pappa arbetade.  Betty Hutton var en artist som gjorde stort intryck på den unge Nisse. Han gick ombord på fartyget Gripsholm och diskade sig över Atlanten för att få se Betty Huttons show på Broadway. Han fick till oc

Idag lyfter jag på hatten för sångaren Lasse Berghagen som fyller 75 år. Folkkäre Berghagen har roat  och förnöjt oss i 55 år nu.  Det var 1965 som han debuterade på ett IOGT-möte med sin egen komposition "Ragatan på Baggensgatan" och ytterligare en handfull visor. Bland publiken fanns en skivproducent som tog honom till Simon Brehm på Karusell vilket ledde till skivkontrakt. Strax därpå träffade han Barbro Lill-Babs Svensson, de gifte sig och fick en dotter. Pressen envisades med att kalla honom för "Herr Lill-Babs" och det var inte alldeles lätt för Lasse att skapa en egen karriär. När han sedan började göra barnprogram i TV, ja då fick han heta "Lasse Barnhagen".  På 1970-talet började det i alla fall lossna för den unge låtskrivaren, då kom svensktoppssuccéerna tätt: "Ding Dong", "Hålligång i skogen", "Du som vandrar genom livet", "Breda leenden", "Han är en clown", "Tacka vet jag logdans"...