Nöjesvirveln

Nils Poppes klassiska filmfigur Sten Stensson Steen fick ett eget hotell uppkallat efter sig i hemstaden Eslöv 1988. Se även: "Sten Stensson Steen från Eslöv", Fredriksdalsteatern 1967 Nils Poppe - världens roligaste aktör!

Farsen "Charleys tant" skrevs av den engelske skådespelaren Brandon Thomas 1892, det blev hans verkliga lyckokast. Farsen kom att gå som en präriebrand över hela Europa och Amerika.  När "Charleys tant" skrevs var det opassande för unga flickor att umgås med sina studentkavaljerer utan att ha ett så kallat "förkläde", en tant som såg till att allt gick sedesamt till. I pjäsen tvingar de två studenterna Jack och Charley en kamrat att spela tant så att de kan träffa sina flickor över en lunch.  I Sverige hade "tanten" premiär redan 1894, det var på Södran i Stockholm där en herre vid namn Hjalmar Hirsch spelade titelrollen. Mängder av skådespelare har följt i hans spår: Anders de Wahl, Elis Ellis, Stig Järrel, Åke Grönberg, Nils Poppe. På senare år har Kjell Bergqvist, Ulf Larsson och Claes Malmberg uppenbarat sig i tantens kjolar.  Vasans teaterchef Per Gerhard presenterade hösten 1977 en musical baserad på "Charleys tant" med musik a

Det var längesedan jag gläntade på locket till vinyllådan, men idag har jag plockat fram en gammal singelskiva med Grynet Molvig.  "Droppen från New Orleans" heter titelspåret, en skön jazzballad skriven av Povel Ramel. Grynet framförde den för första gången i Bosse Parneviks revy på Chinateatern 1983. Här kommer Grynet verkligen till sin fulla rätt som sångerska. Ni kanske känner till att hon började sin karriär som jazzsångerska hemma i Norge en gång i tiden? Och det var som sångerska hon blev berömd i Sverige.  Sin svenska debut gjorde hon i en kabaré på gamla Hamburger Börs på 1960-talet. Sedan blev det flängande i folkparker med storheter som Charlie Norman och Lasse Lönndahl. Grammofonbolaget Polydor tog Grynet under sina vingars beskydd och då övergav hon jazzen för schlagers.  Revyer med HasseåTage och Povel Ramel följdes av 15 år som skådespelerska vid Stockholms stadsteater innan Grynet drog sig tillbaka som grevinna på Geddeholms slott. Men hon kom tillbaka till s

Operettprimadonnan Berith Bohm har gått bort i en ålder av 87 år. Hennes sångkarriär började med en vinst i amatörtävlingen "Brommatalangen". Då sjöng hon "14 år tror jag visst att jag var", det var hon också. Sen var hon med i Furuvik som prinsessan i "Tusen och en natt" innan hon kom till kören på Oscarsteatern i Stockholm.  Hon fick något av ett genombrott när hon spelade mot Nils Poppe i "Blåjackor" på stadsteatern i Norrköping 1955. Problemet var bara att herr Poppe var så hysteriskt rolig att Berith en kväll kissade på sig av skratt. I applådtacket kvällen därpå gav Poppe henne en potta med fyra nejlikor. Den gången ville hon sjunka genom scengolvet, efteråt blev det ett roligt minne. Berith Bohm (1932-2020) Berith kom till Stora Teatern i Göteborg 1956, det var där hon började klättra uppför i karriärstegen. "Lilla Helgonet", "Porgy and Bess" och "Sköna Helena" var några av hennes framgångar. Efter

För göteborgarna var det under många år en kär tradition att runt nyår bege sig till den gamla dragiga cirkusbyggnaden i Lorensbergsparken för att se Karl Gerhards revy. I en äventyrlig doft av sågspån och hästspillning bjöds det på storslagna uppsättningar.  1949 års "Vershuset Gröna Stoet" utgjorde inget undantag. Runt revykungen fanns publikkära namn som Katie Rolfsen, Åke Grönberg och Gösta Jonsson. Ny primadonna för året var den fagra och skönsjungande Solveig Lagström. Stig Johansson och Göthe Ericsson fullbordade ensemblen tillsammans med de åtta engelska balettflickorna Jacksons Girls samt de häpnadsväckande dansfenomenen The Nicholas Brothers.  Bland de minnesvärda numren kan nämnas Åke Grönbergs parodi på Hasse Ekmans "Lilla Märta-filmer". Karl Gerhard gestaltade både kung Oscar II och Oscar Wilde.  En av revyns mest slitstarka kupletter "Gungorna och karusellen" minns många än idag.  Men det var de två mörkhyade grabbarna i The Nicholas Brot

Att gå på Västanå Teater i värmländska Sunne är en högst annorlunda teaterupplevelse. Här bjuds man på folklig berättarteater med inslag av musik och dans. "Att väva en guldtråd i den grå vardagen" är teaterns ledstjärna.  Hösten 1996 spelade man Shakespeares berömda tragedi "Hamlet" i en gammal kasern på Karlstads regemente. Scenografen Lars Jacobsson hade byggt upp en dekor med vackra trätrappor och tygväggar i tunga jordfärger som förde tankarna till ett asiatiskt tempel. I skådespelarnas rörelser kunde man spåra sekvenser från såväl kinesiska kampsporter som svenska folkdanser. Flera av figurerna gestaltades av skådespelare av motsatt kön, titelrollen som Hamlet spelades till exempel av Anna Jankert och drottningen av Pär Milstam. Det var som sagt en annorlunda, något förvirrande, men väldigt vacker uppsättning iscensatt av Leif Stinnerbom. "Hamlet är en pjäs med många ingångar, och varje uppsättning brukar söka sin. Men Västanå teater kommer med nyckla

Intresset var enormt när Lasse Berghagen skulle sätta upp en egen musikal på Chinateatern hösten 1985. 43 000 biljetter var bokade långt före premiären. Föreställningen fick titeln "Vär(l)dens galenskap" och för manuset och musiken svarade Lasse Berghagen själv tillsammans med Peter Ström.  Handlingen utspelar sig kring ett litet torg där en fastighet skall lyxsaneras, vilket medför att flera av hyresgästerna måste ge sig av från ett hem de bebott i decennier. Den hotfulla situationen gör att folket i fastigheten kommer varandra närmare. Tillsammans blir dom starka och lyckas sätta den girige vicevärden på plats.  Musiken var en blandning av pop, ballader, visor, spanskt, grekiskt och till och med en nypa rockopera. Det musikaliska temat "Ta för dej utav livet" var en typisk Berghagen-uppmaning.  I ensemblen fanns folkkära namn som Inga Gill, Gösta Wälivaara, Gunilla Åkesson och Stefan Ljungqvist. Allting såg ut att luta åt succé. När det var några veckors

Idag lyfter jag på hatten för sångaren Lasse Berghagen som fyller 75 år. Folkkäre Berghagen har roat  och förnöjt oss i 55 år nu.  Det var 1965 som han debuterade på ett IOGT-möte med sin egen komposition "Ragatan på Baggensgatan" och ytterligare en handfull visor. Bland publiken fanns en skivproducent som tog honom till Simon Brehm på Karusell vilket ledde till skivkontrakt. Strax därpå träffade han Barbro Lill-Babs Svensson, de gifte sig och fick en dotter. Pressen envisades med att kalla honom för "Herr Lill-Babs" och det var inte alldeles lätt för Lasse att skapa en egen karriär. När han sedan började göra barnprogram i TV, ja då fick han heta "Lasse Barnhagen".  På 1970-talet började det i alla fall lossna för den unge låtskrivaren, då kom svensktoppssuccéerna tätt: "Ding Dong", "Hålligång i skogen", "Du som vandrar genom livet", "Breda leenden", "Han är en clown", "Tacka vet jag logdans"...

"Stanna till frukost" är en komedi skriven av Ray Cooney och Gene Stones. Den handlar om hur två människor ur helt olika generationer möts och motsättningar uppstår. En frånskild medelålders statstjänsteman med inbitna vanor får plötsligt besök av en 17-årig flicka med den unga generationens hela skepsis mot det etablerade samhället. Hon är i nionde månaden och har lämnat sin pojkvän i våningen ovanpå efter ett häftigt gräl. Det blir en underhållande komedi om två generationers livssyn, uppfostringsideal och språkbruk. Riksteatern var först i Sverige med att spela det här stycket som översattes till svenska av Torsten Ehrenmark, en man som hade känsla för de komiska formuleringarna. Skicklige Yngve Nordwall regisserade och för scenografin svarade Nisse Skoog. Maria Hedborg spelade huvudrollen som den unga flickan på rymmen. Några år senare skulle Maria vara med och bilda Backateatern i Göteborg, en av Sveriges ledande barn- och ungdomsteatrar.  Guy de la Berg gestaltade

Rodgers och Hammersteins musikal "South Pacific" handlar om kärlek vid första ögonkastet, rasfördomar och den svåra konsten att fånga livets möjligheter, allt skildrat med andra världskriget och Söderhavet som fond. Kärleken blossar upp mellan den franske plantageägaren Emile de Becque och den unga amerikanska sjuksköterskan Nellie, liksom mellan löjtnanten Joseph Cable och den infödda kvinnan Liat. Becque är änkling och far till två barn med en inhemsk mor, och Liat en fattig polynesiska utan framtidsutsikter. Skall de två amerikanska medborgarna övervinna sina egna och andras fördomar och följa sitt hjärta? Kan man älska någon med annan hudfärg, från en annan kultur?  "South Pacific" är fylld med vacker musik där melodier som "En förtrollad afton", "Bali Hali" och "Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår" är de mest kända.  "South Pacific" blev en dundersuccé på Broadway där den spelades närmare 2 000 gånger. Sverige

Skådespelaren och regissören Jan-Olof Strandberg gick bort för några dagar sedan. Det fanns något oerhört sympatiskt över den mannen som är svårt att sätta ord på, man bara tyckte om honom.  Hans skådespelarkollega Anita Björk beskrev honom så här en gång: "I alla roller han gör så ser man en människa. Man tror helt och hållet på honom." Jan-Olof Strandberg från Södermalm i Stockholm började med teater när han gick på Södra Latin. Där läste han lyrik och vann en recitationstävling för gymnasister. Så blev det teater vid Witzansky och Terserus teaterskola och vid andra provet kom han in på Dramatens elevskola. Kurskamraterna på elevskolan hette Max von Sydow, Margaretha Krook, Lars Ekborg, Ingrid Thulin och Yvonne Lombard, ingen dålig årskull.  Jan-Olof hamnade på stadsteatrarna i Göteborg och Uppsala innan han blev engagerad till Dramaten 1964. Han gjorde många tunga roller i uppsättningar som "Riksrevisorn", "Kung Lear", "Tartuffe" och inte

Häromdagen skrev jag om "Drömflickan" på Göteborgs stadsteater. För jämställdhetens skull är det väl inte mer än rätt att även presentera "Drömpojken".  Pjäsen skrevs av Woody Allen och sattes upp av Gösta Bernhard på Lisebergsteatern i Göteborg sommaren 1970. Hur mycket Woody Allen hade känt igen av sin ursprungspjäs är oklart, Bernhard bearbetade stycket efter eget huvud och presenterade den som "en knas-betonad revy-komedi".  "Drömpojken" handlar om en kille som lider av mindervärdeskänslor och sexuella hämningar. Han står i ständig kontakt med sin psykiater av vilken han får omoraliska råd om hur han skall lösa sina problem. Psykiatern befinner sig i en talarstol vid sidan av scenen och låtsas hålla föreläsning om fallet för publiken. Inne på scenen får man följa den stackars mannens förehavanden. Han leds in i förödmjukelser av olika slag när han gång på gång misslyckas med att upprätta meningsfulla kontakter med kvinnor. När han äntlige

"Drömflickan" av Elmer Rice är en satirisk fantasi som blev en succé på Broadway i mitten av 1940-talet. Den handlar om en ung och naiv dam i New York. Hon jobbar i en bokhandel och dagdrömmer hela tiden om en annan tillvaro. Hennes fantasier färgar hela hennes liv och är på väg att dra iväg med henne alldeles käpprätt åt skogen. En dag möter hon en charmig ung man som lyckas åstadkomma kontakt mellan henne och verkligheten.  Den här komedin gavs på Göteborgs stadsteater spelåret 1950-51 med Gerd Hagman i titelrollen. Erland Josephson spelade den unge mannen och i övriga rollistan hittade man namn som Håkan Jahnberg, Ove Tjernberg, Yngve Nordwall och Eva Stiberg med flera. Knut Ström svarade för så väl regi som scenografi.  Teaterkritikern Teddy Nyblom i Aftonbladet skrev: "Skall man på en gång säga att publiken på stadsteatern knappast någonsin haft så roligt som vid premiären på amerikanska Elmer Rices Drömflickan igår kväll? Dialogen är lika rapp som djuploda