Hjördis Petterson - hela Sveriges älskade ragata!

Hjördis Petterson föreföll alltid vara äldre än hon egentligen var. Redan som 23-åring gjorde hon med bravur den elaka änkedomsprostinnan Julia Hyltenius i Hjalmar Bergmans pjäs "Hans nåds testamente". På bio tog hon över efter pilsnerfilmskärringarna Dagmar Ebbesen och Julia Caesar. Hon spelade en av tanterna i "Anderssonskans Kalle" 1934. Hon fick mycket beröm som en urgammal judinna i "Innanför murarna" 1935 och hon var en gripande Madam Flod i Arne Mattsons filmversion av Strindbergs "Hemsöborna" 1955. 

Hjördis Petterson var gotlandstös och började med amatörteater hemma i Visby. 1927 tog hon båten till Stockholm för att söka till Dramatens elevskola, hon kom in redan på första försöket.

Hjördis Petterson (1908-88)

Att Hjördis skulle bli komedienn var helt uteslutet i början. Hon var en mycket allvarsam flicka som tog sig själv på största allvar och ville bara spela tung dramatik. Snart förlöstes dock hennes komiska ådra, hon fick göra komediroller hos Gösta Ekman d.ä. och revyer hos Karl Gerhard och framför allt hos Kar de Mumma.

Det var Karl Gerhard som lärde henne att tala tydligt, orden skulle nå ända fram till sista bänkraden. 

Hon kunde framföra en revykuplett lika suveränt som Karl Gerhard och hade förmågan att göra sketcher och monologer roligare än de var i manuskriptet. 

Hennes väg gick mellan dramatiken och revyn, bland hennes mer dramatiska roller kan nämnas fru Peachum i "Tolvskillingsoperan", huvudroller i Lorcas "Blodsbröllop" och "Bernardas hus", Alice i "Dödsdansen" och hustrun i "En handelsresandes död".

Hjördis Petterson gjorde bortåt 140 filmroller, nästan uteslutande vassnästa fruntimmer med skärpa i blicken och bett i repliken. Som Selma i "Lille Fridolf" blev hon hela Sveriges mest älskade ragata, först i radio och sedan i fyra filmer. 

Hjördis Petterson kämpade i många år mot ett tungt alkoholmissbruk. Hon började dagen med rödvin och efter föreställningen gick hon på krogen Österport och fortsatte att dricka. 

Det gick så långt att hon fick svårt med balansen och att komma ihåg replikerna. Efter 14 år som en av publikfavoriterna på Folkan fick hon sluta utan förvarning. 

Men Hjördis tog tag i sina problem och kom tillbaka. Efter en 55 dagars lång behandling på Karolinska institutet drack hon aldrig mer en droppe. "Nej tack, jag ska inte ha något - jag är alkoholist", var det raka besked hon gav på fester och mottagningar sedan hon besegrat alkoholen. 

1985 gjorde hon sin sista roll, som 120-åring mot Sif Ruud i "Kattlek" på Dramaten. Kritikerna kallade då hennes insats för ett långt skådespelarlivs triumf och höjdpunkt.

Se även:

Katie Rolfsen - en fascinerande aktris!

Anders Börje - en riktig bohem!