Nöjesvirveln

För en stor del av den norska befolkningen kommer Grethe Kausland alltid att vara ihågkommen som "Lille Grethe", Norges största barnstjärna genom tiderna. Hon levde större delen av sitt liv på scenen, gjorde debut redan som fyraåring. Vid åtta års ålder sjöng hon in sin första platta "Teddyen min" som sålde i 100 000 exemplar. Redan som liten hade hon jazzrytmen i blodet och trots sin barnröst kunde hon swinga som en vuxen jazzsångerska. Grethe filmdebuterade 1957 i "Smugglere i smoking" och hann göra ytterligare fyra filmroller under 1950-talets slut. Så tog hon klivet in i vuxenvärlden och ville inte längre syssla med showbusiness, hon skulle bli hemmafru. 1972 övertalades hon att göra scencomeback. Tillsammans med den svenskfödde sångaren Benny Borg ställde hon upp och tävlade för Norge i Schlagerfestivalen med låten "Småting".  Sedan hörde Lennart Hyland av sig! Grethe Kausland (1947-2007) I den svensk-norska omgången av "Hylands hörna&q

Operetten "Wienerblod" var ett beställningsverk från Franz Jauner, teaterdirektör i Wien. Han ville göra en operett baserad på äldre och bortglömda kompositioner av Johan Strauss d.y.  Librettot skrevs av Victor Léon och Leo Stein. Operetten fick urpremiär i Wien 1899, en stor och påkostad uppsättning. Jauner trodde på en succé, men tyvärr blev "Wienerblod" ett fiasko. Jauner blev helt ruinerad på kuppen, det gick så långt att han tog livet av sig. Trots denna tragiska start lyckades "Wienerblod" så småningom erövra Europa. 1973 gavs den på turné i Riksteaterns regi. Einar Bergh, Elisabeth Assarsson, Björn Forsberg och Tore Knatten Andersson var några av namnen som upptog rollistan. Föreställningen fick premiär i Eskilstuna Folkets Park och fortsatte sedan genom landet.  Tony Kaplan i tidningen Arbetet var inte nådig i sin recension, han menade att uppsättningen lätt kunnat bli en skandal: "Nu inskränker sig det hela bara till att vara en sällsynt dål

Våren 1961 kom radions dåvarande underhållningschef Tage Danielsson på idén att göra ett program för alla födelsedagsbarn i Sverige. Han gick från idé till handling på rekordtid, två dagar närmare bestämt. Programmet skulle heta "Det ska vi fira" och innehålla brev och musikönskemål från lyssnare som ville fira någon.  Tages idé var dessutom att man skulle fira udda saker som att någon blivit frisk efter en sjukdom, eller att ens bortsprungna hund kommit hem. Den välkände radioprataren Pekka Langer blev först ut som firarvärd. Det var inte något enkelt jobb eftersom svenska folket aldrig hade varit med om att man kunde fira någon via radion. Några brev hade givetvis heller inte hunnit komma in till Sveriges Radio. Pekka fick springa runt i korridorerna och fråga radiomedarbetarna om dom hade nån moster eller så som skulle fylla år. Så småningom fick han ihop en liten hög med grattishälsningar att läsa upp i programmet. Redan efter första programmet började brev och vykort str

"Tuffa Viktor" är den hårt ölpimplande seriefiguren med en keps på skallen och ständigt en fimp i mungipan. Serien föddes 1957 i engelska Daily Mirror och tecknades av Reg Smyhte.  1975 utsågs serien till "världens roligaste". "Tuffa Viktor" publicerades under många år i Aftonbladet och blev på så vis bekant även i Sverige. På 1980-talet skrev Alan Price och Trevor Peacock en musikal baserad på "Tuffa Viktor", den gick för utsålda hus i London under flera år med Tom Courtnay i titelrollen. Teaterchefen Pi Lind som drev Komediteatern på Gröna Lund köpte rättigheterna till musikalen och presenterade den för Stockholmspubliken sommaren 1985.  Stig Grybe blev perfekt som tuffingen Viktor. Hans tappra huskors Vivan gestaltades fint av Anna Sundqvist.  Vivans väninna Rut och hennes man Charlie spelades av Mona Andersson och Charlie Elvegård. I övriga roller sågs bl.a. Per Waldvik, Lou-Lou Mildor och Hans Kumlien.  Anna Sundqvist och Stig Grybe  "D

"Två herrars tjänare" är Carlo Goldonis roliga komedi om hur den listige betjänten Truffaldino lyckas med konststycket att arbeta för två herrar på samma gång, samt naturligtvis lyfta dubbla löner. Resten är en förvecklingshistoria kring diverse kärleksaffärer där Truffaldino ser till att alla får varandra i slutet. I Per Sjöstrands uppsättning på Dramaten 1982 gjorde Kjell Bergquist stor lycka i rollen som den kvicktänkte tjänaren. Han hade sällskap av goda krafter som Anita Wall, Lauritz Falk, Carl Billquist, Hans Klinga m.fl. "Här spelas det teater i en entusiasm så det bokstavligen stänker om det. Farspoänger sitter som spikar och det är bitvis urkul. Man är inte bortskämd med vare sig det ena eller det andra, varken på Dramaten eller annorstädes. Så gå dit och ta för er" , uppmanade Björn Samuelsson i Aftonbladet. Clas Brunius i Expressen: "Det här är en riktigt bra föreställning på Dramaten, det bästa jag sett regissören Per Sjöstrand åstadkomma." Be

På 1940-talet blev crazyhumor ett begrepp i Sverige. Den nådde oss genom den amerikanska filmen "Den galopperande flugan". Casinogänget på Bryggargatan lät sig inspireras av filmen och införde denna speciella snabbhumor i sina revyer, flera revyproducenter hakade på trenden. Sommaren 1945 presenterades den crazyinspirerade revyn "Hur tokigt som helst" på China. Det var en stor och påkostad uppsättning med stor balett, flott dekor och med både svenska och internationella artister på scenen. Lasse Krantz var revyns stora affischnamn. Från Estland hade man importerat primadonnan Marie Poska som lärt sig svenska på rekordtid. Bragazzis var tre komiska dansörer av världsklass som gjorde stormande succé med sina akrobatiska steppnummer. Här fanns också välkända namn som Eric "Smörgåsbordet" Gustafson, Kulörten Andersson och komikerparet Gus Dahlström och Holger Höglund. "När man igår gick från premiären på Chinas sommarrevy Hur tokigt som helst kunde man lu