Nöjesvirveln

Handlingen i Noël Cowards komedi "Höfeber" från 1925 är näst intill obefintlig, det sägs att han skrev den på endast tre dagar. I centrum står en märklig familj som hela tiden måste spela teater därför att mamman, den f.d. skådespelerskan Judith Bliss, vill ha det så. Med teatralt patos och täta återfall i gamla roller, regisserar hon både familj och vänner. Hon går gärna händelserna i förväg och drar generöst ut konsekvenserna för hon vet ju hur alla dramer slutar.  Komiska situationer uppstår när fyra gäster, var och en inviterad av en familjemedlem de andra ovetande, dyker upp och konfronteras med familjens skådespeleri.  Hans Bergström regisserade Scalateaterns uppsättning där Gunn Wållgren spelade huvudrollen som den gamla teaterprimadonnan. Olof Widegren gestaltade hennes make. De två barnen i huset spelades av Hans Klinga och Kerstin Widgren. I rollen som familjens hushållerska sågs den komiska aktrisen Maritta Marke.  "Det har, för att uttrycka det varligt, funni

Musikalen "Chicago" handlar om de två tjejerna Roxie Hart och Velma Kelly som skjutit sin älskare respektive sin otrogne man. De hamnar i fängelse men blir frikända eftersom det var på den tiden då försvarsadvokater kunde vinna seger genom att låta sina klienter uppträda sexuellt utmanande inför juryn som enbart bestod av män.  "Chicago" hade sin Sverigepremiär på stadsteatern i Norrköping - Linköping våren 1976. På hösten samma år satte Riksteatern upp musikalen.  Från Norrköpingsversionen hade man lånat koreografen Svend Bunch och skådespelaren Walter Norman i rollen som stjärnadvokaten Billy Flynn.  Maj Lindström och Eva Bysing spelade de två mörderskorna Roxie och Velma. Brita Borg spelade rollen som fångvaktaren "Mama" Morton.  Olle Ljungberg, Berit Kjerrman, Gunnar Nielsen, Håkan Mohede och Berit Bogg hade också framträdande roller. Hans Bergström regisserade. Omdömena om uppsättningen gick isär. Åke Perlström i G-P rosade de två huvudrollsinnehavarn

Albert Hussons kvicka, originella och ganska dubbelbottnade kriminalkomedi "Trasiga änglar" handlar om en butiksägande fransk kolonialfamilj i Cayenne. I familjens hushåll arbetar tre deporterade straffångar som blir till ovärderlig hjälp när familjen hamnar i knipa på självaste julafton. Med hjälp av en giftorm vid namn Adolphe mördar de en äldre herre som kommit för att granska butikens räkenskaper. Att herren är husfaderns rike bror gör det hela ännu bättre. Nu finns arv att hämta! När Adolphe även hugger herrns systerson, som dottern i huset olyckligt älskar, är glädjen fullkomlig.  Bland liken kan man börja planera för en rikare och borgerligare framtid. I Maximteaterns version spelade Nils Eklund den stackars butiksägaren Felix Ducutel. De tre straffångarna gestaltades av Hans Klinga, Olof Lundström och Karl-Arne Holmsten.  "Hans Bergströms uppsättning håller jämn takt med pjäsen, dvs den är ganska långsam och saknar höjdpunkter. Men den saknar inte charm och rolle

I sommar är Fredriksdalsteatern i Helsingborg stängd. Skratten som brukar eka mellan de höga avenbokshäckarna har tystnat, om än bara tillfälligt. Nästa år är ordningen förhoppningsvis återställd.  Annat var det sommaren 1978 då den nyblivne 70-åringen Nils Poppe spelade upp "Hjälten från Öresund", ett lustspel av den tyska författarduon Franz Arnold och Ernst Bach. Fröhandlaren Calle Pettersson antas ha räddat en ung flicka från drunkningsdöden i Öresunds vreda vågor. Av pur tacksamhet erbjuder sig flickan att gifta sig med honom, trots att hon inte är äldre än hans egen dotter. Det rustas för bröllop och allt ser ut att gå vägen tills den verklige livräddaren dyker upp hemma hos Pettersson.  Kring Poppes fröhandlare grupperade sig en rad mer eller mindre osannolika figurer: den gamle vännen Mille Mööghel, suveränt spelad av Olof Lundström, som dansade en oförglömlig tango tillsammans med Poppe. Tommy Juth spelade en försmådd sjöman. Pjäsens glada änka spelades givetv

Jag hörde att "Anne Franks dagbok" sänds som radioteater i P1, en repris från 1995. Det är bra, det är en pjäs som bör spelas med jämna mellanrum, inte minst för att nya generationer skall få ta del av Anne Franks öde.  Annes historia är identisk med tusentals andras. Familjen var judisk, och tillsammans med pappa Otto, mamma Edith och systern Margot flydde hon från Frankfurt i Tyskland undan Hitlers judeförföljelser. En lycklig barndom i Amsterdam - och så samma skräck igen när Holland ockuperades av tyskarna 1940. Till slut måste man gå under jorden. Man gömde sig i faderns affärshus vid Prinzengracht 263. I två år isolerade från yttervärlden skrev Anne den dagbok som kom att bli ett så viktigt dokument från andra världskriget. Så en dag stod Gestapo där med höjda pistoler mot Kleimann, Kugler, Miep och Elli - de fyra anställda på faderns kontor som var deras vänner och beskyddare. Den så skickligt kamouflerade dörren slogs in. Några andlösa ögonblick. Så var hoppet ute

Musikalen "Sweet Charity" handlar om Charity Hope Valentine, en ung och naiv flicka som jobbar på en sjaskig dansklubb i New York. Hennes liv är hårt, kantat av motgångar och svek, men hon ger inte upp sin tro på kärleken och hoppas att finna någon att älska och känna sig älskad av. Denna 60-talsmusikal med manus av Neil Simon och musik av Cy Coleman fick sin Sverigepremiär på Östgötateatern i Norrköping - Linköping hösten 1989 och blev en stor framgång. Hans Bergström regisserade och i huvudrollen som Charity hade man engagerat Eva Rydberg.  "Eva Rydberg i sitt livs roll" konstaterade flera kritiker.  "Att få Eva Rydberg i rollen är inte bara ett lyckokast utan en nödvändighet. Hon är sannolikt ensam i riket om att vara född till den." skrev Gaby Wigardt i Svenska Dagbladet. "Vi slipper överspel, clownfasoner och grimaser. Eva Rydbergs Charity har gudskelov ingenting gemensamt med Bofinken Knut eller Curt och Majken från Eslöv" konstate