Inlägg

Visar inlägg med etiketten Åke Söderblom

Södrans nyårsrevy "Farväl till 40-talet" 1950

Bild
På Södran i Stockholm sade revyförfattarna Kar de Mumma, Perne, Paddock och Rybrandt farväl till 1940-talet och gav en försmak av hur 50-talet skulle gestalta sig. Men sketcherna var inte särskilt tidsbundna, de innehöll mer av fint gångbart skämtande än aktuella anspelningar.  I ensemblen fanns de populära lustigkurrarna Åke Söderblom och Egon Larsson som gjorde stor lycka med kupletten "Farväl till ångestfyllda, lyckliga tider". Douglas Håge gjorde en av sina ilskna monologer, den här gången i gestalt av senator Thomas. Stiliga primadonnan Gaby Stenbergs stora nummer var Evert Taubes "Stockholmsmelodi". Calle Reinholdz gjorde en förträfflig Karl Gerhard-parodi, skriven av ingen mindre än Karl Gerhard själv. Största applåderna tillföll dock den gamla operettprimadonnan Naima Wifstrand när hon i ett av sina nummer gav en lektion i hur man spelade operett på den gamla goda tiden. "Södra Teatern inledde femtiotalet med att ta farväl av fyrtiotalet och med att int

"Söder ställer ut", Södrans nyårsrevy 1949

Bild
"Söder ställer ut" var namnet på 1949 års nyårsrevy på Södra Teatern i Stockholm. Och vilken utställning sen. X:et, Tage Hedqvist, Stellan Mörner och Tor Hörlin hade svarat för en färggrann dekor och Gueye Rolf för läckra kostymer.  Kar de Mumma hade skrivit dialogerna och Perne och Paddock hade försett revyn med kupletter. På scenen stod publikfavoriter som Tollie Zellman, Åke Söderblom, Egon Larsson, Douglas Håge, Dagmar Olsson och Calle Reinholdz. Primadonna denna gång var Gaby Stenberg.  Ur innehållet kan nämnas Tollie Zellmans monolog som en gammal påkläderska, Egon Larssons magnifika dansnummer med sin egen skugga och Åke Söderbloms vilda protestvisa "Ner med".  Shakespeares "Hamlet" har parodierats i revysammanhang sedan urminnes tider, så även på Södran där Douglas Håge gestaltade prins Hamlet. Tollie Zellman gjorde drottningen och Dagmar Olsson Ofelia.  "Premiärpubliken var stormförtjust. Men det är alltid en revypremiärpublik. Eftertankens k