Nöjesvirveln

Under 1960- 70 och 80-talen var Moniqa Sunnerberg en av den svenska nöjesscenens mest mångsidiga artister. Hennes karriär rymde allt från revyer, krogshower och folkparksturnéer till TV-serier och dramatiska roller. Själv sammanfattade hon sina talanger med klarsynt ödmjukhet: "Jag dansar hyggligt, jag sjunger bra, jag är en ganska bra skådespelare." Moniqa föddes i Linköping och växte upp i Björsäter. Det var en uppväxt präglad av hantverk och självhushållning. Som ung kombinerade hon jobb på reklambyrå i Norrköping med att spela lokalrevy.  Hon kom till Stockholm 1965 där hon debuterade på Cabaret Tegnér. Året därpå fick hon hoppa in som ersättare för Lill Lindfors i Owe Thörnqvists krogshow på Berns. Moniqa gjorde dundersuccé och utnämndes av pressen till årets stjärnskott.  Hon etablerade sig snabbt i branschen som inhoppare. Sommaren 1968 hamnade folkparksarrangörerna i panik när Anita Lindblom plötsligt hoppade av en stor sommarturné med Lasse Berghagen. Moniqa ringdes ...

Att Olof Lundström skulle ägna sig åt ett konstnärligt yrke stod klart redan i tidig ålder. Han tyckte mycket om att teckna och måla, han hade dessutom teaterintresse och scendebuterade som 12-åring på Vår Teater i Medborgarhuset i Stockholm.  Han hade redan hunnit påbörja sin utbildning på Konstfack när han vid femte försöket äntligen kom in vid Dramatens elevskola 1961. Olof blev tvungen att välja inriktning och det blev teatern. Efter fem år vid nationalscenen engagerades han till stadsteatern i Helsingborg där han blev särskilt uppmärksammad för rollen som perukmakare Ström i "Markurells i Wadköping". Därefter följde tre kreativa år vid Riksteaterns Västeråsensemble innan han hamnade på Stockholms privatteatrar i början av 1970-talet. Olof Lundström Orloff (1938-2022) Det blev medverkan i Kar de Mumma-revyn på Folkan, Carl Z-revyerna på Scala, komedier, farser och operetter på Maxim och Oscars. Via regissören Hans Bergströms försorg kom Olof till Nils Poppe på Fredriksdal...

I mitten av 1960-talet utsågs Hans Ernback till svensk films nye förste älskare. Han skulle ta vid efter Jarl Kulle, skrev pressen. Han gjorde tre stora filmroller, vilka alla renderade honom berömmelse, popularitet och uppmärksamhet. Det var i "Ormen", "Roseanna" och "Adamsson i Sverige". Utöver filmandet hade han sitt dagliga värv på Stockholms stadsteater. Efter premiären "Ormen" 1966 skrev en filmkritiker: "Ernback har en ny och suggestiv fasad i svensk film, ett ansikte som ännu tycks peka mot spännande och oberäkneliga förvandlingar. Det är hans första större uppgift, och att döma av de resurser han demonstrerar i Ormen blir det inte den sista." Men Hans Ernback trivdes aldrig med uppmärksamheten kring sin person. Kändisskapet lockade honom inte ett dugg, han ville hellre leva ett anonymt liv. Under 70-talet gjorde han bara några enstaka insatser framför kameran bl.a. rollen som tullvaktaren Gudmar i "Ett köpmanshus i skär...